– Jag märkte att många från Fi var bland de mest drivande och engagerade i den här frågan. Det fanns inget liknande parti i Sverige som drev feminism, antirasism och hbtq-personers rättigheter på samma sätt. Fi satte upp en tydlig antirasistisk prägel på feminismen som jag annars hade saknat i många sammanhang, berättar hon.

Medlem sedan 2007

Det slutade med att hon blev medlem i partiet 2007. Först blev hon aktiv i den lokala gruppen i Uppsala, kort därefter blev hon involverad i en nationell arbetsgrupp för utvecklandet av partiets politik i frågor om migration och antirasism, för att sedan bli en del av den nationella styrelsen. 2011 blev hon talesperson för partiet, 23 år gammal.

– Jag var en ung tjej från förorten, jag hade mycket att säga och ville påverka. Jag ska inte säga att det alltid varit lätt, men jag märkte direkt att det gick att göra avtryck i Fi, att det inte var så trögt som det verkade vara i andra partier. Det jag såg överallt annars i politiken var vita heterosexuella män på toppen, och ingen av dem lyfte frågor som handlade om min verklighet.

Sissela menar att det antirasistiska perspektivet som Fi har måste genomsyra hela politiken, men även organisationer. Under Nordiskt forum som hölls i Malmö i juni fick arrangörerna kritik för att bedriva en vithetscentrerad feminism. Att mycket av den feminism som idag bedrivs i Sverige är exkluderande för de som inte passar in i vithetsnormen.

– Det är viktigt att hela tiden medvetandegöra och diskutera rasism som struktur. I Sverige har bilden länge varit att en rasist är en nazist, någon som förespråkar vissa värderingar aktivt. Men strukturell rasism och hur det påverkar oss alla pratas det inte om.

Hur ska en arbeta för en inkluderande feminism?

– Man kan inte bara prata om feminism som att det finns kvinnor och män och att de måste vara jämställda med varandra. Feminismen måste vara en befrielsekamp mot alla former av förtryck – rasism, homofobi, transfobi, klass, otillgänglighet. Och det handlar om att motverka de strukturerna internt också. Vilka stadsdelar håller man till i? Är lokalerna tillgängliga? Vilka vänder man sig till? Vilka väljer man att lyssna på?

Ställde upp i valet

När Sissela blev medlem i Fi var det inte säkert om partiet skulle ställa upp i valet 2010. Till slut gjorde de det, men resultaten kom fortfarande inte över spärren på 4 procent. Idag har Fi en representant i Europaparlamentet i Bryssel efter vårens lyckade valkampanj. Hon menar att många är trötta på att jämställdheten står still och att fler har fått upp ögonen för det. Och hon tror att det egna partiet har spelat en avgörande roll för feminismens uppsving.

– Vi har fungerat som en tydlig plattform där det är lätt att organisera sig. Jag tror att många har känt sig ensamma i sin feminism, speciellt på mindre orter.

Vad tror du ligger bakom Fi:s framgångar?

– Det handlar om att vi behövs. Det behövs en tydlig feministisk och antirasistisk röst i beslutsfattande rum. Vi har inte kommit in i riksdagen men vi ser redan har vi har påverkat det politiska samtalet. Det gör att fler förstår att vi behövs.

Allt fler partier har tagit upp feminismen som en prioriterad fråga under valrörelsen, trots att frågan, i princip, har lyst med sin frånvaro tidigare. Sissela tror att flera av de andra partierna, och kanske främst partierna som är del av alliansregeringen, känner sig pressade.

– Partier från höger till vänster tävlar om vem som är mest feministisk. De som inte gör det är väldigt angelägna om att ta avstånd från feminismen, som till exempel Fredrik Reinfeldt som har sagt att det kommer bli ”kaos” om vi kommer in i riksdagen.

Men det är därför Fi finns, säger Sissela – för att sätta press på politiken. Samma utveckling syntes när partiet bildades 2006. Då började alla partier kalla sig feministiska och dåvarande statsminister Göran Persson kallade sig feminist. Men när Fi inte kom in i riksdagen hamnade frågor om feminism och jämställdhet åter i skuggan.

Tror du samma sak skulle kunna hända efter det här valet?

– Jag är helt övertygad att vi kommer in, jag tror många har lärt sig av sina misstag, vi såg hur det blev de två senaste valen. Alla försökte prata om feminism men när vi inte kom in blev det tyst igen. Jag tror många inser vikten av att vi sitter där och att många vägrar bli lurade igen.

Och kanske finns det sådant som pekar på att historien inte kommer att upprepas en tredje gång. Den rosa vågen medförde att Fi skickade Soraya Post till Europaparlamentet i Bryssel efter ett val där Fi fick strax över 5 procent. Många jublade av glädje, men blev sedan besvikna när Fi valde att ingå i den Socialdemokratiska partigruppen, samt röstade för den kristdemokratiske Jean-Claude Juncker till posten som kommissionsordförande. 

Vad sänder det ut för signaler att sätta sig i en mittenpartigrupp samt rösta för Juncker som EU-ordförande? 

– Europaparlamentet fungerar på ett sätt som är annorlunda från vår riksdag. Val som kan tyckas helt orimliga och ologiska vid en första anblick kan ha rimliga förklaringar. Soraya har redogjort för att Juncker inte är en kandidat hon stöttar, men att valet av kommissionsordförande redan var avgjort.

Sissela berättar att Soraya Post innan valet av kommissionsordförande var med i utfrågningarna för att få igenom vissa krav, bland annat att ett antidiskriminerings-direktiv ska införas. 

– På det sättet kunde hon påverka och tänka mer långsiktigt. Valet var redan avgjort, att lägga en röst mot Juncker hade bara varit symboliskt. Det här alternativet gav henne förutsättningar att kunna sätta press och påverka under de kommande fem åren.

Att en röst på Juncker ger ett bättre förhandlingsläge framöver är väldigt pragmatiskt. Var det verkligen det som Fi-väljarna röstade på?

– De flesta verkar förstå valet, det är åtminstone min uppfattning. Vi gick till val på förändring, och Soraya var väldigt tydlig med att hon vill åstadkomma förändring. Hon är inte där för att rösta för symbolikens skull och vill inte vara en del av en passiv opposition.

Var det därför Fi hamnade i den socialdemokratiska partigruppen?

– Det enda sättet att kunna påverka är genom ett samarbete med någon av de här stora partigrupperna. Då valde vi S-gruppen, för den har stort inflytande i förhandlingarna. Det handlar om att vi vill kunna göra avtryck i ett EU där vi befinner oss i ett läge där rasismen är på frammarsch, romers situation är för jävlig och jämställdheten går bakåt. Det behövs en drivkraft som har inflytande där och som kan påverka, och den situationen kräver kompromisser, säger Sissela.

Även om kompromisser krävs menar Sissela att partiet inte skulle gå så långt att de kompromissar med sina ideal i parlamentet. Men att kompromisser är den bästa framkomliga vägen för att få fram partiets politik.

På hemmaplan är de viktigaste frågorna för partiet att komma bort ifrån synen att feminismen är en fråga och få in den i alla politiska områden. Migrationspolitiken är en annan viktig fråga för partiet, där Sissela menar att det behövs ett tydligt alternativ till Sverigedemokraternas syn på migration och invandring.

– Migrationspolitiken har redan anpassats i viss utsträckning eftersom alla etablerade partier utgår från att vi ska ha stängda gränser och reglerad invandring, även om vissa vill göra justeringar till det bättre. Alla säger att de vill ha en ”human flyktingpolitik” men det är inte möjligt så länge Sverige tar sig rätten att tvångsutvisa människor. Vi behöver en motvikt i politiken som säger att vi vill öppna gränserna och stå upp för allas lika värde. 

Migrationspolitiken är motsägelsefull

Sissela menar att migrationspolitiken är motsägelsefull när vi säger att vi värnar om mänskliga rättigheter samtidigt som människor stängs ute från Sverige och EU, och att vi inte kan acceptera att tusentals människor mister livet på vägen till Europa eftersom det inte finns lagliga vägar hit. Kravet om öppna gränser menar Sissela är en vision att sträva efter för att nå upp till detta.

Hur ser ni på Sverigedemokraternas syn på tiggare, och nu senast Moderaternas utspel om att förbjuda tiggeri?

– Det är för jävligt. Det man ska bekämpa är fattigdom, inte tiggare. Ingen sätter sig i den sitsen frivilligt. Det här är ett socialt problem som samhället har ett ansvar för att lösa, det är det politiken ska vara till för. Då går det inte att förbjuda människor att ta till tiggeriet som en sista utväg för att överleva.

Likt Miljöpartiet driver Feministiskt initiativ frågan om sex timmars arbetsdag inför valet. 

– Det är viktigt eftersom vi ser hur många som sliter ut sig på arbetet, främst inom kvinnodominerad sektor. Människor sliter ut sina kroppar och orkar inte jobba fram till pension. Det är inte hållbart. Vi behöver jobba mindre helt enkelt.

Hur ska en sådan reform finansieras?

– Det viktiga att komma ihåg är att en sådan reform kommer att löna sig på lång sikt. Det handlar om vad en värdesätter – ska pengar gå före människors hälsa? Vad är det för samhälle och vem finns det till för? Det är en fråga som handlar om hur vi mår, och därmed ett folkhälsoproblem vi kan minska.

Sissela nämner bland annat mindre sjukskrivningar som en effekt av att fler jobbar färre timmar, något som skulle innebära inte endast en ekonomisk besparing utan även att fler kommer att orka jobba längre och må bättre i sin anställning.

– Och om det kostar så ja, vissa saker får göra det för dagens system håller inte. Det är ingen konstig reform, det konstiga är att det framställs som orimligt att jobba mindre än åtta timmar per dag. 

Komma över 4 procent

Om knappt två veckor är det dags att gå till valurnorna. Sissela är säker på att historien inte kommer att upprepas och att Fi kommer att komma över fyraprocentspärren när valdagen väl är kommen.

Hur kommer ni vilja arbeta parlamentariskt?

– Vi kommer att stödja en rödgrön regering, men sedan kan vi tänka oss att samarbeta i enskilda frågor med de som vill stödja våra förslag helt enkelt, säger hon.

Föräldraförsäkringen är en sådan fråga, där det finns partier från båda blocken som vill se en individualiserad variant. Men ideologiskt ligger Fi närmre de rödgröna, menar Sissela.

– De har ett mer strukturellt perspektiv där de vill minska klyftorna och ojämlikheten i samhället. Även om en S-ledd regering inte är en garant för en feministisk och antirasistisk politik så är chansen större att få gehör där, och vi kommer pressa på.

Men om Fi vill vara en del av regeringen låter Sissela vara osagt. 

– Det har vi inte tagit ställning till. Det finns fördelar med både och, vi får se efter valet vad som händer. Vårt mål är inte att sitta i regering utan att få igenom så mycket som möjligt av vår politik.

Inta kommuner och landsting

Men att inta kommuner och landsting är partiet redo för. När jag frågar om det finns någon risk att stolar står tomma, som det har gjort för Sverigedemokraterna i flera kommuner, menar Sissela att det inte finns någon risk för det. Efter valet 2010 blev Fi tredje största parti i Gudrun Schymans hemstad Simrishamn, och sedan dess är de förberedda för att täcka upp ett starkt väljarstöd. Själv ställer Sissela upp i riksdagsvalet.

Ponera att ni får över 4 procent – vad kommer du göra din första arbetsdag i riksdagen?

– Fira! Eller kanske inte första arbetsdagen. Det kommer nog innebära mycket praktiskt, som att hitta. Det är ju jättestort! Lägga upp rutiner och ha möte med partigruppen, sådana saker.

Vilken är den första frågan du vill få ut?

– Jag kommer gå rakt på i frågor om antirasism för vi befinner oss i ett väldigt allvarligt läge. Åtgärder mot diskriminering på arbetsmarknaden, hatbrott, migrationspolitiken. Men också lyfta åtgärder för att få ett slut på det sexuella våldet. Det finns mycket att göra.