Nästan var femte sverigedemokratisk regionpolitiker har lämnat sitt uppdrag, visar nya siffror från Statistiska centralbyrån, SCB. Och även bland partiets förtroendevalda i kommunfullmäktige är det många som hoppar av – sedan 2002 handlar det om ungefär 13 procent. Bara i Vänsterpartiet har fler lämnat kommunpolitiken. De har dock en något lägre andel som hoppar av uppdraget i regionfullmäktige.
Att just Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har många avhopp tror Gissur Erlingsson, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet, att det finns flera förklaringar till.
– Det skiljer sig lite åt mellan dem, skulle jag säga. Men vad vi vet sedan tidigare är att även Miljöpartiet har ganska många avhopp, och för deras och Vänsterpartiets del är min analys att ganska mycket handlar om att de har fler unga i sina partier. Sverigedemokraterna kännetecknas däremot av att de har vuxit väldigt snabbt på kort tid, och har många oerfarna politiker. Det är en faktor som ökar risken för avhopp.
Enligt Gissur Erlingsson är sannolikheten att man hoppar av ett förtroendeuppdrag som fritidspolitiker högre om man är ny i politiken. Han tror att det ofta handlar om förväntningar som inte infrias.
– Bilden man har av att vara politiker stämmer kanske inte alltid överens med verkligheten. Man kommer in med energi och pepp och tror att man ska förändra världen, men så handlar det väldigt mycket om att läsa dokument och handlingar.
Unga är i en annan fas
SCB:s statistik tycks mycket riktigt visa att åldern spelar roll. I både kommuner och regioner är folkvalda under 30 år överrepresenterade bland avhopparna. Där har mellan 20 och 25 procent hoppat av efter halva mandatperioden. Det kan jämföras med snittet på elva procent.
Men att fler unga hoppar av beror inte bara på att de är oerfarna, utan också på deras livssituation.
– Vi gjorde en studie för tio år sedan som visade att det allra vanligaste skälet till att man hoppar av kommunfullmäktige är att du flyttar. Lämnar du kommunen måste du också lämna ditt politiska uppdrag där. Och många unga är ju i en fas i livet där de är mer flyttbara. Andra förändringar i privatlivet är också en vanlig orsak, som att någon närstående blir sjuk, eller att man byter jobb. Något kastas om så att ekvationen inte riktigt går ihop, säger Gissur Erlingsson.
En annan faktor – om än den inte är den största – är enligt Gissur Erlingsson hot och hat mot politiker.
– Min bild är att det har ökat lite över tid, och att särskilt Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har påverkats av det här.
Hittills den här mandatperioden minskar avhoppen något totalt sett jämfört med två år in i förra mandatperioden. Det gäller politiker i såväl regioner com kommuner och riksdag.
Det är ändå betydligt fler som lämnar sina politiska uppdrag nu än vad det var för 20 år sedan. Det största hoppet syns från mandatperioden som började 2010. Orsaken är framför allt Sverigedemokraternas intåg, tror Gissur Erlingsson.
– Väldigt många nya politiker kom in på kort tid då. Många av dem slutade nog frivilligt för att uppdraget inte var vad de väntat sig, och vissa för att de upptäckte att SD inte var det partier de trott. Antingen var de för radikala, eller för lite radikala. Men det var också ganska många uteslutningar.
