Mer än en månad har han nu tillbringat i peruanskt fängelse och hemma i Sundsvall har barnen Frank och Melida Villaverde haft en svår tid.
– Det var en stor chock när vi hörde att han hade gripits på flygplatsen. Den här månaden har varit som en mardröm, säger de när ETC Sundsvall träffar syskonen på ett café i centrala Sundsvall.
De är sammanbitna och det märks att anklagelserna mot pappan är ett tungt ok på deras axlar.
– Vi vet inte varför han greps. Våra släktingar i Peru hade också hört sig för med en advokat och fått en försäkran att det var säkert för honom att åka tillbaka, säger Melida och börjar berätta pappans komplicerade historia som också är en del av Perus nutidshistoria.
– Pappa har alltid haft ett brinnande intresse för samhällsfrågor och var politiskt aktiv i ett vänsterparti och var bland annat talesperson för partiets ungdomsförbund när han studerade på universitetet i vår hemstad Huancayo.
Bättre levnadsförhållanden
Angel startade också flera projekt, ett av dem innebar att förbättra levnadsförhållanden för de fattiga i bergsbyarna.
– Han har aldrig haft samröre med någon gerillagrupp utan tog avstånd från deras terror. Vår pappa har varit medlem i ett fullt lagligt och demokratiskt parti i Peru, ett regimkritiskt parti som tog avstånd från gerillans aktioner.
I början av 90-talet hade den dåvarande presidenten Fujimori tagit ett allt fastare grepp om makten och i det krig som fördes mot gerillan greps många politiskt aktiva och ställdes inför domstolar där domarna var maskerade.
För familjen var det en svår tid.
– Åren mellan 1993 och 1995 är en tid som vi förmodligen aldrig kommer att glömma. Det var då pappa anklagades för att ha samröre med gerillan. Det genomfördes flera våldsamma husrannsakningar hemma hos oss men man hittade inget som kunde bevisa eller på något sätt rättfärdiga dessa anklagelser.
Flydde till Sverige
Med tiden blev situationen allt mer hotfull och tack vare en människorättsorganisation kunde familjen, utom Angel, ta sig från Peru till Sverige.
– Ett år passerade utan att vi visste om pappa levde eller inte. Det vi sedan fick höra var att han hade häktats och blivit torterad, berättar Melida.
Han blev så småningom friad i en av de ansiktslösa domstolarna och kunde ansluta till familjen som då hade hamnat i Sundsvall.
– Det absurda är att han anklagades för att ha haft samröre med gerillan samtidigt som gerillagruppen Sendero Luminiso offentligt uttalade hot mot honom och andra partimedlemmar.
Efter Fujimoriregimens fall upphävdes alla domar som hade utdömts av militära domstolar med ”ansiktslösa” domare.
– Det är anledningen till att han nu sitter fängslad. Han väntar på att få sin sak prövad i rätten, ännu en gång, trots att han tidigare har frikänts, berättar Melida.
Angel Villaverde har inte varit tillbaka i Peru sedan han flydde 1995 och fick politiskt asyl i Sverige. Familjen bodde först i Tallnäs och sedan på flyktingförläggningen i Fagerdal.
– Vi kom hit till Sverige när vi var fyra och åtta år och är uppväxta i Sundsvall. Det är svårt för oss att förstå vad som nu händer i Peru och varför vår pappa har fängslats, suckar Frank.
Medan barnen och deras mamma har besökt Peru och släkten där flera gånger genom åren har Angel inte varit tillbaka till sitt forna hemland förrän nu.
– Farfar gick bort förra sommaren och vår farmor är jättesjuk. Pappa kände att det kanske var sista möjligheten för honom att träffa sin mamma igen som han inte har sett på 20 år.
Deras mamma finns nu också på plats i Peru och hon har också kunnat besöka och prata med sin man i häktet.
– Han mår förhållandevis bra har vi förstått, men är orolig för oss barn. Mamma får besöka honom tre gånger i månaden. Han kan också ringa henne ibland.
Maktlös
Barnen försöker hålla ställningarna på hemmaplan.
– Varken mamma eller pappa har någon inkomst så länge det här pågår och vi försöker ta hand om allt här hemma så länge. Vi skulle vilja vara på plats förstås och träffa pappa men just nu känns det som om det är bättre att vi är hemma och jobbar, betalar räkningar, säger Frank.
Maktlösheten och ovissheten är frustrerande för de båda.
– Väntan är det värsta. Det besked vi har fått av advokaten är att vi ska ställa in oss på att det kommer att ta ett halvår för honom att få sin sak prövad, säger Melida.
Angel Villaverde har redan börjat engagera sig inne i fängelset då han upptäckte att många av hans medfångar var analfabeter.
– Han har bett vår mamma att komma dit med tidningar och böcker och han har startat en skola i fängelset där han lär andra fångar att läsa och skriva. Han kan också träna och har tillgång till ett kök där han kan laga mat.
Öppet brev
Melida och Frank har gått ut med ett öppet brev på Facebook där de beskriver bakgrunden till fängslandet och vädjar att deras pappa ska få en snabb och rättvis rättsprocess.
– Vi känner oss lugna med att han får en rättvis process och blir släppt snart och vi försöker vara positiva, men samtidigt har man en obehaglig känsla i kroppen – vi vet ju inte riktigt hur det peruanska rättsystemet fungerar.
De har också startat en insamling för att täcka kostnaderna för advokat och andra utgifter i samband med rättsprocessen.
– Vi har fått många positiva reaktioner och stöd från alla håll.
Varken Melida eller Frank vill egentligen vara i medias rampljus. De har konsekvent tackat nej till att medverka i intervjuer och alla frågor om pappans fall har i stället hanterats av Miljöpartiets rikskansli i Stockholm.
– Vi har gjort ett undantag nu för att vi vill förklara vår pappas fall men till skillnad från vår pappa är vi inga offentliga personer. Du får i stället intervjua pappa när han kommer hem, säger Frank.
