Boendet har han aldrig riktigt trivts med, men han hittar numera överallt i staden. Han har lärt känna många nya vänner i Örebro och han trivs i skolan. Men nu tvingas han alltså lämna allt för att flytta till Karlskoga.

”Jobbigt för vilken tonåring som helst”

– Nytt boende, ny skola, nya vänner och kanske ny god man. Det är som att börja på noll igen. Jag vill inte det, säger Ali. 

– För vilken tonåring som helst skulle det vara oerhört jobbigt att ryckas upp från sitt sammanhang. Men det känns som de tror att barn med den här bakgrunden är extra tåliga, fast det kanske är tvärtom, säger Helena Skogh.

Som det ser ut i dag bor inte alla ensamkommande barn i sin så kallade ankomstkommun. Ali är placerad i Karlskoga, men han har aldrig bott där. Eftersom kommunen inte hade plats på något HVB-boende för barn under 16 år köpte de i stället en plats på ett privat boende som ligger i Örebro. Där har både Karlskoga kommun och Katrineholms kommun placerat barn under en tid. Men nyligen fick boendet kritik från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och därefter har Karlskoga valt att flytta ”hem” sina barn.

– Visst, det är kanske bättre för Ali att bo på ett annat boende. Men han vill inte lämna Örebro. Det känns jättehemskt att han flyttas så här snabbt och att jag inte kan göra någonting. Jag har ansökt om att få vara kvar som god man även om Ali lämnar kommunen, men jag vet inte om det går igenom, säger Helena Skogh.

Vill behålla relationen

– Jag har sett många andra som har varit tvungna att byta god man, och jag hoppas att det inte händer mig. Om det gör det kommer jag fortsätta att ha kontakt med Helena i alla fall. Det vill jag till hundra procent, säger Ali. 

– Ja, absolut. Vi ska fortsätta att ha kontakt, säger Helena Skogh. 

Ali är inte ensam om att flyttas runt på det här sättet. Många kommuner placerar sina ensamkommande flyktingbarn på boenden i andra kommuner när det saknas plats i den egna kommunen. I Örebro kommun är det likadant. Många barn bor i familjehem i andra delar av landet.

– Det känns som det här är en administrativ fråga som tjänstemän i olika kommuner borde kunna lösa utan att blanda in barnen. Det system vi har i dag drabbar barn som redan har varit med om många tuffa förändringar. Det är svårt att ständigt knyta an till nya personer och det räcker att leva med en oro för att man inte ska få stanna i Sverige, säger Helena Skogh.

”Ett dåligt system”

Hon tycker att hela systemet med ankomstkommuner fungerar dåligt och hon tycker att kommunerna ska se över den praxis som gör att man agerar såhär. 

– Barnets behov borde vara avgörande, inte något annat, säger Helena Skogh. 

Och Ali är trött. Det är jobbigt att vänta på besked om han ska få stanna i Sverige och det är jobbigt att börja om på en ny ort.

– Jag har börjat ett nytt liv här, jag vill stanna i Örebro och utvecklas, säger Ali.