Varför är de så många friskoleägare i kretsen kring statsministern? Hur har det blivit okej för socialdemokrater att bli lobbyister? Skoldebattören Marcus Larsson ogillar att ge sig på enskilda personer – men ingen skrev om lobbyisterna. Han fick göra smutsjobbet.
– Folk måste veta att den här verksamheten existerar. Att den är så omfattande och har kopplingar ända upp till absolut högsta instans.
Att skriva om lobbyister var ingen önskedröm för Marcus Larsson och hans parhäst Åsa Plesner i den lilla tankesmedjan Balans. Men i deras envisa kamp om att upplysa om marknadsskolan gick det till slut inte att blunda för de där personerna som i de dolda påverkade skolpolitiken och hade direktaccess till regeringen.
Marcus Larsson beskriver det som att han och Åsa lägger ett pussel över marknadsskolan.
– Jag vet liksom inte vilken pusselbit som är viktigast för att folk ska förstå sig på hela pusslet. Men vi ger inte upp utan vi lägger bit efter bit. Nu börjar pusslet om marknadsskolan bli ganska stort. Det här med lobbyism är en del av det.
I granskningarna dominerar statsminister Ulf Kristerssons (M) närmaste krets som består av personer som som gjort sig rika på skolmarknaden i decennier. I en nästan helt insynsskyddad tillvaro har de verkat för att skolsystemet ska gynna dem och deras bekanta. De rör sig obehindrat mellan politiken, skolkoncernerna och pr-branschen. Och de har fått regeringar att år efter år bevara ett skolsystem som de flesta väljare egentligen vill ha bort.
Precis innan vi ska prata delar Marcus Larsson en pushnotis på Twitter om att regeringen nu betalat ut elstöd för 60 miljarder kronor. ”Att köpa ut aktiebolagen från skolan FÖR ALLTID beräknas kosta ca 20 miljarder”, skriver han.
– Om vi under ett år kan lägga 60 miljarder på elstöd då kan inte 20 miljoner vara en omöjlighet på ett helt skolsystem. Det är bara att göra det! säger han entusiastiskt när vi ses på Zoom.
”Hur ska Socialdemokraterna få trovärdighet när de är ganska tuffa kritiker av skolkoncerner och skollobbyism när de samtidigt har så många lobbyister?” frågar sig Marcus Larsson.
Bild:
Jenny Ingemarsson
Den ovanliga morgonrutinen
Han har nyss varit ute på en föreläsningsturné och då måste han alltid vila upp sig ett tag efteråt och har flytt till sommarstugan i Mellerud, Dalsland.
– Men jag har inte behövt fly från lobbyisterna ännu, skrattar han.
Egentligen avskyr Marcus Larsson att peka ut enskilda personer. Det är systemet han vill åt.
– Varken jag och Åsa har ett inre driv att vilja måla ut individer som jobbar som lobbyister som något moraliskt förkastligt. Vi hade ett möte i september och sa att nu måste vi kanske ändå fast det är så obehagligt att skriva om enskilda människor. Vi hade till slut inget val. Vi satt på alla de här korta granskningarna som vi gjort på Twitter.
Marcus Larsson inleder varje morgon med en googling. Sökorden brukar vara nedskärningar, Internationella engelska skolan, Academedia, Kunskapsskolan, Friskolornas riksförbund och lobbyism.
– Varje dag börjar jag med det här direkt när jag vaknar. Det är kanske inte arbetsmiljömässigt så jävla bra men det är extremt bra som omvärldsbevakning. Jag kokar gröt till barnen, skickar dem till skolan och sedan gör jag en utläggning på Twitter. På måndagar jobbar jag som lärare men sådär ser min tisdag ut. Sedan fortsätter jag så onsdag, torsdag, fredag. Och lördag, söndag också tyvärr.
”Man tänker att det bara handlar om de där stora bensinbolagen som åker ner till Europaparlamentet.”
”Väljarna vet väldigt lite”
För någon månad sedan kom boken ”Skolan efter marknaden” och nu är det dags för nästa boksläpp ”De gränslösa”, om ”gränslandet mellan ägande, opinionsbildande, lobbande och beslutande”. Marcus Larsson berättar att han själv visste väldigt lite om lobbyism till en början.
– Hur kan det komma sig att jag som samhällskunskapslärare vet så lite om det här systemet? Jag tror att de flesta väljarna vet väldigt lite om lobbyism. Man tänker att det bara handlar om de där stora bensinbolagen som åker ner till Europaparlamentet och fixar så att de plötsligt får bra förutsättningar.
Men lobbyisternas verksamhet kring koncernskolorna är stor. Åsa Plesner beskriver i ”De gränslösa” att forskarna benämner lobbyistföretagen som politikernas reservarbetsmarknad.
– Om man är politiker och är det kanske inte bra för sin framtida möjlighet att bli lobbyist om man tar vissa beslut. Den här reservarbetsmarknaden kan påverka hur man resonerar som politiker.
Första möte på hotell
Det var när Marcus Larsson var en utbränd samhällskunskapslärare som han på Twitter stötte på Åsa Plesner, som även hon hade kraschat orkesmässigt inom skolvärlden. De sågs på en hotellrestaurang i Göteborg 2016 och är sedan dess en trött men osannolikt produktiv duo, alltid i lärarnas tjänst. Idag arbetar Marcus Larsson med Balans på 85 procent. På måndagar är han idrottslärare på en liten friskola.
”Min hjärna klarar inte det. Den är för trött, det är för kaotiskt.”
Enligt tidningen Filter snittar Marcus Larsson med 70 tweets per dygn. Och han hinner prata med mig trots att han tagit ledigt. Hur funkar det ihop med utbrändheten?
– Att folk blir utbrända beror nog på olika saker. Jag kan inte ha saker i min arbetssituation som jag inte kan dra mig ur. Mina grejer måste vara sådana att jag alltid kan säga nej. Men att skriva 70 tweets om dagen har noll påverkan på mig. Jag blir inte trött alls. Men skulle jag tacka ja till en debatt skulle jag oroa mig i flera veckor innan och det skulle min trassliga hjärna inte orka.
Att Marcus Larsson skulle drabba samman med friskoleägaren Peje Emilssson i en direktsänd debatt är alltså helt otänkbart.
– Min hjärna klarar inte det. Den är för trött, det är för kaotiskt. Den är för utbränd för att orka vara någon rikspersonlighet. Jag tackar alltid nej till allting som är i tv eller radio. Men Åsa är så himla duktig på sånt. Vi kan fördela ansvaret så att jag sitter och läser årsredovisningar dagarna och nätterna igenom och twittrar. Så kan hon fokusera på de här mer utåtriktade sakerna.
”Först blev jag ärligt talat förvånad och sedan tänkte jag att det här kommer att bli stort.”
”Hon har kompisar i branschen”
På hösten är det svampplockandet som hjälper Marcus Larssons hjärna att koppla av. De som bor i Göteborgstadsdelen Majorna, och följer den lokala Facebook-gruppen, vet att Marcus Larsson bedriver byteshandel.
– Folk kan komma med vad som helst och så får de svamp. Jag brukar ge bort nästan hundra liter per år.
Och det var i svampskogen han befann sig i höstas när han fick reda på att Lotta Edholm, Liberalerna, blivit skolminister.
– Först blev jag ärligt talat förvånad och sedan tänkte jag att det här kommer att bli stort.
Att Lotta Edholm var kontroversiell som skolminister handlade om att hon lämnat politiken för att arbeta på ett påverkansbolag och att hon dessutom satt i skolkoncernen Tellusgruppens styrelse.
– Hon var dödförklarad som politiker. Det låter jättetaskigt men det gick inte att tänka på henne som en person som skulle kunna komma tillbaka till politiken efter att så tydligt ha gått in i två roller som är så kopplade till branschen. Att de skulle välja den tydligaste skollobbyisten! Tellusgruppen är ju inte en skolkoncern som har hållit sig i bakgrunden, deras vd och huvudägare har ju gjort en hel del utspel om skolan och om skolpolitik.
Direkt började det skrivas om Lotta Edholms aktieinnehav i koncernen. Fokus hamnade fel, enligt Marcus Larsson.
– Det räcker med att sälja de aktierna så har hon inte längre någon koppling till företaget. Problemet är ju att hon har skapat sig ett kontaktnät och att hon har kompisar i branschen som nu plötsligt kommer att ha henne som den viktigaste personen för deras verksamhets framtid.
När Marcus Larsson får en beställning på den nya boken ”De Gränslösa” paketerar han den själv och går iväg till butiken i Majorna och skickar den.
Bild:
Jenny Ingemarsson
Köper inte Bildts beskrivning
I ”De gränslösa” blir det tydligt att det är ett gammalt högergäng som fortfarande hänger kvar och tjänar pengar på marknadsskolan och lobbyism:
”Drygt 30 år efter att friskolereformen klubbades försöker samma personer påverka nuvarande politiker och politiska tjänstemän att stoppa alla försök att reglera skolmarknaden.Till sin hjälp har de före detta politiker som jobbar som lobbyister”, skriver Marcus Larsson i boken.
”Är det stora problemet med marknadsskolan att åtta miljoner har gått till ett innebandylag i Umeå?”
Carl Bildt (M), som var den statsminister som 1991 sjösatte friskolereformen, har sagt om skolföretagen att:
”De drivs av individer besjälade av viljan att göra en än bättre skola för både elever och lärare. Annars hade de gjort något annat.”
Marcus Larssons sammanfattning gör det ganska tydligt att de besjälade individerna har en helt annan agenda.
Skolkoncernen Watma har nära koppling till Ulf Kristersson. Göran Thorstensson på Watma äger en sommarstuga i Strängnäs med honom och hans fru Birgitta Ed. Anders Hultin, som äger Watma Group AB, var politiskt sakkunnig för Moderaterna under regeringen Bildt och grundade Friskolornas riksförbund. Han var även best man på före detta finansminister Anders Borgs (M) bröllop.
Göran Thorstensson grundade tillsammans med Birgitta Ed och Mats Olin lobbyfirman Springtime. Mats Olin i sin tur driver webbplatsen Näringslivets Medieinstitut vars ”affärside är att granska journalisters granskningar av näringslivet” och han skriver dessutom krönikor för Svenska Dagbladet där han ofta skjuter ner journalisters rapportering om friskolesystemet.
Sedan har vi Odd Eiken som var statssekreterare på utbildningsdepartementet under regeringen Bildt och har kopplingar till både till Timbro och Watma och Kunskapsskolan med Peje Emilsson i spetsen.
Sms:ar statsministern direkt
När tidningen Dagens Samhälle listar Skolans mäktigaste hamnar Marcus Larsson på plats 16. På platsen under honom finns just Peje Emilsson, Kunskapsskolans grundare. Han har gjort sig känd för att skicka sms till statsministern när han ”varit duktig”. Kunskapsskolan omsatte 1,5 miljarder kronor år 2022 och Emilsson lobbar nu för att stoppa förslag som begränsar möjligheten att göra vinst och att växa. Han viktigaste vapen är lobbyfirman Kreab vars lobbyister var aktiva under valrörelsen 2022 för att påverka opinionen. Annonser och debattartiklar signerade några som kallade sig ”Valfrihetens vänner” som med bilder på ledsna barn ställde frågan: ”Varför vill Socialdemokraterna stänga vår skola?”
Marcus Larsson skriver i boken:
”Det tidiga nittiotalet vägrar släppa taget om den svenska skolpolitiken. Anders Hultin, Peje Emilsson och Odd Eiken hade alla framträdande roller när friskolereformen klubbades och de har fortfarande framträdande roller när det gäller att försvara sina intressen i den svenska marknadsskolan.”
Marcus Larsson tycker visserligen att de här berättelserna kan skymma sikten lite för själva systemfelet. Men han tycker ändå att det är bra att sådana här artiklar skrivs.
– Jag har själv lagt mycket tid på att förklara hur Thorengruppen flyttar pengar till sitt innebandylag. Är det stora problemet med marknadsskolan att åtta miljoner har gått till ett innebandylag i Umeå? Nej, men det är ett bra tillfälle att prata om hur de här åtta miljonerna skapats. Vad är det man måste ha för verksamhet för att generera den här lönsamheten? Det blir en inkörsport till en tyngre förståelse för skolan.
Marcus Larsson tycker att det är svårt att fightas mot en fiende som ständigt bemöter honom med tystnad. Han får aldrig ett rimligt bemötande från koncernägarna eller skollobbyisterna. Men ibland kommer något påhopp. En sen fredagkväll förra sommaren skrev moderaten Gunnar Hökmark en lång tråd på Twitter där han recenserade Marcus Larssons gärning med att ”syftet är att med hatfyllda kommentarer, personliga attacker, misstänkliggöranden, mobbning och konspirationsteorier försöka tysta dem som har en annan uppfattning”.
Gunnar Hökmark arbetar även han på Kreab men får ofta framträda i debatter benämnd enbart som ”tidigare Europaparlamentariker”, något som Marcus Larsson och flera andra påpekat.
Bild:
Jenny Ingemarsson
S har ett trovärdighetsproblem
Men de tveksamma relationer mellan politiker påverkansbolag och skolkoncerner är inget högerfenomen. Alla partier är inblandade utom möjligen Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Trots Socialdemokraternas utåt sett numera ganska hårda retorik mot marknadsskolan är de väldigt frekventa i tankesmedjan Balans granskningar.
– Hur ska Socialdemokraterna få trovärdighet när de är ganska tuffa kritiker av skolkoncerner och skollobbyism när de samtidigt har så många lobbyister? När en socialdemokrat går ut och väldigt tydligt med att nu måste vi stoppa X och så sitter det fyra socialdemokratiska före detta politiker och jobbar för X. För mig blir det ett trovärdighetsproblem.
Inte minst aktualiseras det här när det nu stormar kring samhällsfastighetsbolaget SBB som den tidigare socialdemokraten Ilija Batljan är grundare av. På Twitter skriver Marcus Larsson:
”SBB står på fallrepet och allt fler frågar sig varför politiker gått på bluffen att sälja förskole- och skolfastigheter till samhällsfastighetsbolag för att sedan hyra tillbaka dem, när det på alla sätt är en usel deal.”
Daniel Suhonen från reformisterna skriver i Fokus:
”Vad Batljan gjort är att använda sitt partiengagemang, sina offentliga kontakter och sitt varumärke för att se till att välfärdsstaten betalar mer än den borde i hyra. Om ordet ideologisk korruption inte finns, får vi uppfinna det.”
”Står inte i något hörn”
På 90-talet blir det alldeles plötsligt accepterat för socialdemokrater att jobba med lobbyism.
– Det blir helt okej för en socialdemokrat att jobba med opinionsbildning, fast i en annan form än politiker. Ibland försöker de själva hävda att de jobbar för arbetarrörelsens bästa i deras nya lobbyistroller. Fast det är det ju väldigt svårt att tro på, säger Marcus Larsson.
Han tror att det kommer att bli svårare för Socialdemokrater framöver att helt oproblematiskt byta från politiken till lobbyfirman.
– Jag har ju aldrig varit med på en fest när en sosse som precis har gått till ett lobbyföretag ska träffa sina gamla kompisar från den politiska tiden. Bemöts han eller hon på ett annat sätt? För mig hade det varit någon form av svek mot de ideal som man har.
Marcus Larsson och Åsa Plesner har själva fått kämpa för att inte hamna i ett vänsterfack som högerdebattörer ofta försöker stoppa in dem i. Marcus Larsson menar att de varit framgångsrika just för att de är helt oberoende.
– Vi står inte i något hörn. Inte i det blåa hörnet, inte i det vänstra hörnet och inte i det fackliga.
En annan av tankesmedjans framgångsfaktorer är att de harvar på år efter år.
– Jag tror att våra motståndare väntar på att vår kritik ska blåsa förbi. Men så är det med mig och Åsa, vi blåser aldrig förbi. Vi bara fortsätter. Vår strategi är att vi inte ger upp.
Det känns som att självförtroendet är gott hos Marcus Larsson och han verkar se slutet på marknadsskolan någonstans där framme i horisonten. Det skvallrar inte minst boktiteln ”Skolan efter marknaden” om.
– Jag är rätt positiv faktiskt. Men det kommer inte gå fort. Till slut blir avarterna så stora att den här regeringen kommer försöka begränsa dem genom olika typer av regleringar som inte kommer funka. Det kommer ändå vara massor med jaktslott och betygsinflation. Till slut så tror jag man kommer förstå att det går inte, det är omöjligt. Vi kommer behöva avmarknadifiera skolan.
