– Jag är nog en sådan som alltid velat förändra världen och sökt olika vägar, även om det låter som en kliché. Som liten trodde jag att jag skulle göra det som journalist så jag utbildade mig och jobbade som det på 80-talet innan jag insåg att det inte var vägen att gå. Inte för mig i alla fall, säger hon.
På olika andra vägar hamnade Lena Stark i stället i Australien där hon träffade sin dåvarande man och fick två barn. Men det fanns ständigt en längtan hem. Lena Starks ideal krockade med konservativa australiska värderingar och hon lade mycket tid på att bråka med skola och annat som hon upplevde som rent sexistiskt. Viljan att barnen skulle gå i svensk skola var en starkt bidragande del till att familjen flyttade hem till Sverige igen.
– Men när jag kom hem efter många år så var det inte längre samma skola eller ens samma land som jag en gång lämnade. Så jag blev rätt upprörd och skrev bland annat brev till Göran Persson och undrade vad som hade hänt med skolan. Jag var även med i hela rörelsen som sedan blev Fi, säger Lena Stark.
Hon vill inte gå in på exakt vad det var som fick henne att lämna Fi innan partiet ens blev ett faktum, men beskriver ändå de tidiga mötena i positiva ordalag. Det första mötet i Göteborg hölls i Björkekärrs skola.
– Det var jättespännande och en sådan kraft med så många som ville göra olika saker. Men sedan blev det inte riktigt som många av oss ville, utan ett annat slags parti. Vi var ett stort gäng som blivit besvikna som ändå fortsatte att träffas, som en tankeverkstad. Bland annat var Johan Lönnroth med där som då höll på med Vägval vänster, berättar hon.
Johan Lönnroth är politiker i Vänsterpartiet och nationalekonom som var riksdagsledamot 1991–2003. Han tyckte att Lena Stark skulle gå med i Vänsterpartiet, men inte heller där kändes det rätt för henne efter några möten.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Internationellt begrepp
Frågan om basinkomst dök upp något år senare för Lena. Kring skiftet 2012–2013 minns hon:
– Jag läste artiklar av Lasse Ekstrand som hade skrivit om basinkomst i många år. Så då skrev jag till honom och vi träffades. Jag hade ju varit borta under hela 90-talet och inte varit med i debatten om medborgarlön innan.
Medborgarlön är den äldre benämningen på samma idé. Men de som driver frågan i dag kallar det uteslutande för basinkomst.
– Medborgarlön är en gammal benämning som låter lite flummig. För det är ingen lön, inte till alla medborgare och så heter det bas-inkomst internationellt, så det är en mycket bättre benämning, säger Lena Stark.
Lasse Ekstrand är en svensk sociolog och författare och docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet. Han var bland annat med och bildade Folkrörelsen för medborgarlön 1999. Via ett föredrag med bland andra honom, Roland Paulsen, Birger Schlaug och Nina Björk nere i Malmö blev Lena Stark ännu mer frälst på basinkomster och 2013 var hon en av de drivande till att starta Basinkomst Göteborg. Sedan har det rullat på och blivit större och större. Frågan har fört Lena Stark ner till Bryssel en rad gånger där hon träffat människor från hela Europa som brinner för basinkomster.
– Tanken om att starta ett parti har funnits i bakhuvudet hela tiden. Men då handlade det mycket mer om att bygga upp organisationen både här och internationellt och sprida frågan. Nere i Bryssel bildade vi UBIE (Unconditional Basic Income Europe) som jag även sitter i styrelsen för, och jag lärde känna Guy Standing ganska väl. Jag har bland annat hand om hans föreläsningar här i Sverige, säger hon.
Guy Standing är en brittisk professor i utvecklingsstudier och författare. Han har blivit vida känd framför allt med boken ”Prekariatet”. Standings samhällsteori kretsar i hög grad kring idén om basinkomst och hur globaliseringen har medfört att miljontals människor hamnat i ett prekärt tillstånd med otrygghet beträffande inkomst, arbete och identitet.
– Han tyckte länge att jag skulle ge mig in i ett befintligt parti istället och försöka driva frågan om basinkomst den vägen. Men sedan för något år sedan sade han: kör på, jag stöttar dig. Och det var nog det som fick mig helt att våga börja tänka på att starta ett parti, berättar Lena Stark.
Ersätter alla andra bidrag
Det finns många olika tankar kring hur basinkomst skulle kunna se ut. Vissa förespråkar en mindre summa till alla medborgare och andra större och behovsanpassat.
– Jag vill generellt se 15 000 innan skatt. I princip ska det vara som en negativ inkomstskatt. Alla kommer inte att kunna få en basinkomst, det vore omöjligt. Men ju mindre inkomst, ju mer i basinkomst. Gränsen för att få något alls borde ligga vid 45 000 vilket vore helt genomförbart ekonomiskt, säger hon.
Lena Stark vill ta bort alla andra bidrag och baka ihop allt till just basinkomst. Hon vill även ha förmögenhetsskatt för att hjälpa till att bekosta basinkomsten.
Kritiker till idén om att alla ska få en grundsumma att leva på brukar hävda att det skulle få folk att bara stanna hemma och lata sig.
– Det kanske finns några och då får de väl göra det. Men jag tror att det är rätt få som vill gå hela dagarna utan något att göra. Det gjordes en undersökning nere i Tyskland om det där, och då svarade de flesta att de själva skulle fortsätta att jobba men att de trodde att alla andra skulle sluta, säger hon.
Då fler och fler arbeten försvinner när vi har maskiner som kan utföra dem i stället så dyker frågan om basinkomst upp oftare och oftare. Många forskare och tyckare från både höger och vänster i klassisk ideologisk uppställning står bakom idén.
– Det finns så mycket arbete som vi egentligen inte behöver göra. Och skitjobben skulle försvinna. Ta en sak som telefonförsäljning där det sitter någon högst upp och tjänar massa pengar på underbetalda ungdomar. Med en basinkomst så skulle de ha möjlighet att tacka nej till sådana jobb. Men sedan vill jag inte mäta allt i pengar heller utan basinkomst skulle påverka allt från miljö till folkhälsa väsentligt, säger Lena Stark.
Till riksdagen målet
Det konkreta målet nu är riksdagen efter valet 2018. ETC Göteborg är först med att berätta om det nystartade partiet men först i september– oktober ska de gå ut med full lansering och slå på de stora trummorna.
– Så gjorde Alternativet i Danmark och kom in. De arbetade i tysthet fram till ett år före valet. Vi har det mesta klart med plattform, hemsida och kontaktnät i alla städer. Vi kommer att använda nätet väldigt mycket då vi har många duktiga ungdomar som är med och är engagerade.
Att enfrågepartier, även om Lena Stark inte vill se dem så, traditionellt sätt får svårt att överleva avskräcker inte. I stället för att se på Junilistan, Piratpartiet eller andra så jämför hon, trots vitt skilda åsikter, med SD.
– SD har ju kommit in på en enda fråga. Då borde vi kunna klara det på en fråga som är så mycket bredare och bättre för alla. Men jag ser det inte som en enskild fråga utan som ett paraplybegrepp, säger Lena Stark.
