Under 2016 ska hela Stockholms stad genusbudgeteras. Alla stadens nämnder och bolagsstyrelser har av det röd-grön-rosa politiska styret fått i uppdrag att jämställdhetsintegrera sin verksamhet. En jämställdhetsintegrerad budgetprocess innebär att könsuppdelad statistik samlas in för att sedan analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv. När analysen är gjord är planen att de offentliga medlen ska omfördelas så att kvinnor och män får en lika stor del av kakan.
Gita Nabavi säger att satsningen som hennes parti har tagit initiativ till är viktig för att alla stockholmare ska få en likvärdig service.
– Det här är en bra metod för att motverka skillnader och för att få en likvärdig service för alla, oavsett kön. Vi måste arbeta systematiskt med jämställdheten för att få till en förändring. En förutsättning för att kunna åstadkomma en rättvis fördelning består i att ta fram statistik, för att se hur invånarna tar del av våra gemensamma resurser, säger hon.
Resurser ska omfördelas
Utöver att ta fram statistik har samtliga stadsdelsnämnder i Stockholms stad i år även fått i uppdrag att vid behov omfördela resurserna ur ett jämställdhetsperspektiv. Kansliet för mänskliga rättigheter har fått i uppgift att ta fram metoder och utbildningar för ansvariga på nämnderna.
– Jag tror att den sneda resursfördelningen har historiska orsaker. Men vi kan inte låta gamla vanor och traditioner stå i vägen för ett mer rättvist samhälle. Det handlar om politisk vilja, om prioriteringar. Fi är en del av den politiska majoriteten i Stockholm nu och vi bidrar till politikens riktning, säger Gita Nabavi.
Könskod på varje projekt
Magnus Åkesson, folkhälsoutvecklare på idrottsförvaltningen, förklarar att de, för att komma fram till hur mycket pojkar och flickor nyttjar olika idrottsanläggningar, har genomfört dörrenkäter och observationer. Inbegripet såväl spontant som föreningslett idrottande uppskattar de att anläggningarna nyttjas till 60 procent av pojkar/män och 40 procent av flickor/kvinnor.
– Vi har könsuppdelad statistik på varje anläggningstyp i Stockholms stad sedan 90-talet. Nu har vi satt en könskod på varje investeringsprojekt. Vi kommer att titta på hur vi investerar och vad vi satsar på. Vad det gäller föreningsstöd får varje förening en peng för varje aktiv medlem, så där finns ingen skillnad i tilldelningen mellan könen. Men eftersom färre tjejer än killar idrottar kommer vi att premiera vissa anläggningar och ge projektstöd till klubbar som satsar på idrottande för tjejer och socio-ekonomiskt utsatta, vilket är en annan underrepresenterad grupp vad gäller utövandet, säger han.
Är det en realistisk målsättning att uppnå en 50-50 fördelning mellan könen?
– Absolut! När vi ser tillbaka kan vi se att vissa år har investeringsbudgeten varit helt jämn mellan könen. Vissa år har man till och med satsat mer på anläggningar där tjejer är i majoritet. De sporter som är mest jämställda är bland andra basket, handboll och volleyboll. Där ser vi att det är 50-50 tjejer och killar bland utövarna, säger Magnus Åkesson.
”De fick bättre träningstider”
I Sjöstadshallen ska Årsta AIK:s handbollstjejer möta Tyresö Handboll, årgång -99. Maja Sjölinder, Angelika Granqvist och Mikaela Enblad är först på plats en dryg timme före matchstart för att värma upp.
Har ni märkt av någon snedfördelning av resurser mellan könen, i ert eget idrottande?
– Nej, det skulle jag inte säga. Men jag har tidigare spelat fotboll. Där märkte man att det satsades mer på killarna. De fick bättre träningstider och bättre utrustning, säger Angelika Granqvist.
”För få anläggningar”
Lagledaren Robert Elweskiöld har hängt med i elva år, sedan hans äldsta dotter började träna för Årsta AIK:s handbollslag. Han säger att handbollen är en väldigt jämställd sport.
– Träningstider och ekonomiska resurser delas lika mellan lagen. Ett problem är dock att det finns för få tillgängliga anläggningar i Stockholm. Ibland tvingas tjejerna att träna fram till halv tio på kvällen, sedan ska de upp till skolan dagen efter, säger han.
