Läs också: Cecilia Torkeli: ”Det blir ett erkännande”

Runt 800 kvinnor åker varje år utomlands för att få hjälp med inseminering eller IVF. De flesta av dessa söker sig till Danmark, där ensamstående har rätt till assisterad befruktning. I Sverige krävs det däremot att du är i ett parförhållande för att få samma hjälp. Så har det i alla fall sett ut fram tills nu – på onsdag väntas riksdagen ta ett beslut som förändrar reglerna. Samtliga partier, utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, har sagt att de är för lagändringen.

– Det är jättebra, allt talar för att det här går igenom nu. Vi har drivit den här frågan länge och ser det som en självklar jämställdhets- och jämlikhetsreform, säger Karin Rågsjö, hälsopolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Hon sitter också i socialutskottet, som i november sa ja till förslaget att låta ensamstående få rätt till assisterad befruktning. Där sitter även Barbro Westerholm (L), som redan 1992 la en motion där hon föreslog samma sak.

– Att det inte hände något redan då förvånade mig kanske inte, men 2007-2008 fanns en majoritet i riksdagen som ville det här, men då kunde vi inte gå emot alliansens gemensamma linje, säger hon.

Barbro Westerholm tycker att det är självklart att även en kvinna som är singel borde kunna få hjälp att bli mamma.

– Du kan få adoptera som ensamstående, så vad är det för skillnad att bli förälder genom assisterad befruktning? Så länge man inte skadar någon annan ska man själv ha rätt att bestämma hur man vill leva sitt liv, säger hon.

Brist på donatorer

Men förslaget har också mötts av kritik. Flera remissinstanser menar att en ensamstående som vill bli mamma bör utredas mer än ett par som behöver hjälp. Invändningar har också kommit från en del landsting som menar att det redan i dag är brist på spermadonatorer. Enligt utredningen räknar man med att 1 500-2 000 kvinnor kommer genomgå behandling första året. För att kunna ta emot dem behövs fler donatorer. Karin Rågsjö tror att det går att lösa.

– Genom informationskampanjer borde betydligt fler kunna donera. Det skulle också hjälpa om vårdcentralerna fick en informationsroll, samt möjlighet att själva utföra behandlingen, säger hon.

I Danmark kan donatorerna välja att vara anonyma, men det kommer inte att tillåtas i Sverige. Här gäller att de barn som blir till genom assisterad befruktning har rätt att få veta sitt genetiska ursprung. Statsvetaren Helena Tinnerholm Ljungberg, som nyligen doktorerat med en avhandling om svensk reproduktionspolitik, menar att det är en av de saker som har dominerat den svenska debatten sedan åttiotalet.

– I Sverige har man tryckt mycket på betydelsen av en far eller i alla fall ett manligt ursprung. Även när inseminering för lesbiska infördes ansågs det viktigt att barnen skulle få veta sitt fullständiga genetiska ursprung. Att man inte går ifrån det nu är därför inte överraskande, säger hon.

”Ett viktigt steg”

Att den lagändring som nu ser ut att bli verklighet har dröjt menar hon bland annat beror på en stark tro på den heterosexuella kärnfamiljen som präglat de politiska besluten. Men att singelkvinnor nu ska få rätt till assisterad befruktning tyder på att den iställningen håller på att ändras.

– I viss mån är det ett bevis för att man börjar ifrågasätta kärnfamiljsnormen. Det skickar en signal om att det inte bara är två föräldrar som är fullgoda, värdiga föräldrar. Att familjer kan se annorlunda ut och ändå vara lika legitima.

Det håller Sophia Nilsson, ordförande i Femmis (föreningen för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF) med om.

– För de familjer och barn som redan finns betyder det här att vår familjeform är accepterad, att det är helt okej för en familj att bestå av en mamma och barn, säger hon.

Och för många andra kan lagändringen också få stor betydelse.

– De som vill bilda familj på egen hand kommer få betydligt lättare att göra det nu. De slipper åka utomlands. Men framför allt ser vi det här som ett erkännande av vår familjeform. Det är ett stort och viktigt steg som tas.