– Det här känns väldigt viktigt. Trots att vi tidigare har haft rekryteringsmål för hur stor andel av professorerna som ska vara kvinnor till exempel, har det inte hänt så mycket. Det har gått väldigt långsamt. Vi behöver komma åt den djupare bilden, strukturerna som gör att det ser ut som det gör, och därför ville vi komma igång med det här arbetet så snabbt som möjligt, säger Helena Lindholm, prorektor på Göteborgs universitet.

”Ett stort problem”

Förra regeringen gav de statliga lärosätena jämställdhetsmål för rekryteringen av professorer. För Göteborgs universitets del handlade det om att 40 procent av dem som rekryterades till professorstjänster mellan 2012 och 2015 skulle vara kvinnor. Ett mål som uppfylldes. Helena Lindholm menar att det är bra, men att det inte räcker. 

– Vi är väldigt nöjda med att vi klarade det, att den främsta akademiska positionen är så ojämställd rent kvantitativt är ett stort problem. Men fortfarande är bara 30 procent av professorerna kvinnor. Målet är att det ska vara jämställt, alltså minst 40 procent, säger hon.

Men Kerstin Alnebratt, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg som har fått i uppdrag av regeringen att vara ett stöd för landets lärosäten i arbetet med jämställdhetsintegrering, är skeptisk till rekryteringsmål.

– Det blir bara att bota symptomen. Vi har sett ett antal sådana projekt genom åren, där man går in och tittar på vilka kvinnor som snart är professorskompetenta, ger dem forskningstid så att de kan bli professorer, och därmed bättrar på siffrorna. Det är bra för de enskilda kvinnorna, men det leder till att man inte ser grundproblemet, vad det är i systemet som gör att kvinnor inte har samma möjlighet att göra karriär som männen, säger hon.

Ska vara stöd

Nationella sekretariatet för genusforskning har sedan ett antal år tillbaka fungerat som ett stöd för 60 statliga myndigheter i deras arbete med jämställdhetsintegrering. En liknande roll ska de ha nu när också högskolor och universitet ska arbeta med jämställdhetsintegrering. Enligt Kerstin Alnebratt handlar det för lärosätena om att i ett första skede identifiera vilka problem som finns, vad dessa beror på, och därefter ta fram en handlingsplan. Även om grundproblemet ser ut på liknande sätt finns skillnader. Att den akademiska världen inte är jämställd råder det dock ingen tvekan om.

– Kvinnors karriärvägar är längre och krokigare, kvinnor får inte forskningsstöd i samma grad som män, och det har även visat sig att kvinnor och mäns meriter inte bedöms på samma sätt. Det finns en syn på vad den gode forskaren är och ska vara, och den föreställningen gör det svårare för kvinnor att nå lika långt som deras manliga kollegor, säger hon.

För de tekniska högskolorna finns ännu en utmaning – att över huvud taget locka kvinnliga studenter. På de flesta program på Chalmers är männen i majoritet. Och så har det alltid sett ut. Det gör också att männen är i majoritet när det gäller forskartjänster, och inte minst när gäller professorer – bara 12 procent är kvinnor. Det är lägst i landet.

– Många fält är väldigt mansdominerade inom teknik. Vi har samma utmaningar som de flesta, Chalmers är en könssegregerad arbetsplats, männen finns på de högsta akademiska positionerna, medan kvinnorna administrerar. Psykosocialt ligger vi däremot bra till, vi har arbetat mycket med härskartekniker och bemötande till exempel, men kvantitativt har vi stora utmaningar, säger Johanna Andersson, jämställdhetssamordnare på Chalmers. 

Kvinnor nedvärderas

Chalmers har genom åren fått kritik för bristande jämställdhet. Framför allt har det handlat om studentkulturen, senast 2010 innehöll kortegeprogrammet till exempel sexistiska och kvinnoförnedrande teckningar. Och i år är det första gången på över 100 år som kortegen har en kvinnlig chef. Men Johanna Andersson menar att Chalmers ändå har kommit långt när det gäller värderingar. Samtidigt säger hon att det finns mycket kvar att göra.

– Att vi har så få kvinnor på höga positioner säger ju något. Precis som överallt annars har man en tendens att uppvärdera män och nedvärdera kvinnor. Det medför att det blir svårare för kvinnor att göra akademisk karriär, säger hon. 

Satsningen på ökad jämställdhet innebär både för Chalmers och GU att jämställdhetsarbetet ska integreras i hela verksamheten. Det handlar inte bara om att undersöka hur rekryteringar går till, hur män och kvinnor värderas olika, utan också om vad det är som gör att kvinnor ofta hamnar på de administrativa tjänsterna. Det handlar också om vilka kunskaper studenterna får med sig.

– Jämställdhetsintegrering handlar inte bara om att män och kvinnor ska ha samma möjlighet att göra akademisk karriär, utan också om vad studenterna får med sig när de går ut och börjar arbeta. Ska vi nå ett jämställt samhälle behöver lärare, socialarbetare, stadsbyggnadsplanerare, vårdanställda, ja alla egentligen, ha ett jämställdhetsperspektiv i sitt yrke, säger Kerstin Alnebratt. 

Fakta

Göteborgs universitet

• 37 000 studenter, varav 66 procent är kvinnor och 34 procent män
• 5 462 heltidsarbeten, varav 58 procent är kvinnor, 42 procent är män
• Av professorerna är 378 av 538 män, alltså 70 procent
• Av lektorerna är 46 procent män
• Av doktoranderna är 43 procent män
• Totalt av den undervisande och forskande personalen är 48 procent män

Chalmers

• 13 000 studenter, varav cirka 70 procent är män och 30 procent är kvinnor
• 3 065 heltidsarbeten, varav 63 procent är män och 37 procent kvinnor
• Av professorerna är 174 av 198 män, alltså 88 procent
• Av biträdande professorer är 74 procent män
• Av doktoranderna är 66 procent män
• Totalt av den undervisande och forskande personalen är 72 procent män

Sverige i stort

• 76 procent av alla professorer är män
• Malmö högskola har störst andel kvinnliga professorer, 35 procent
• De tekniska högskolorna KTH och Lunds tekniska högskola har 15 procent kvinnliga professorer