Bakgrunden är att polisen Carl Svane från Varberg, under hösten förra året anmälde sin egen myndighet till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Detta eftersom alla med neuro­psykiatriska funktionsnedsättningar, npf, som adhd eller högfungerande autism, var uteslutna från polisutbildningen.

– Jag vet många personer med diagnoser som är mycket väl lämpade till jobbet som polis, sa han då till Svenska Dagbladet.

Förändringen i antagningsreglerna till polisutbildningen kommer redan innan DO har kommit med något domslut, men strax efter att man slagit fast att Försvarsmakten gör sig skyldig till diskriminering av personer med neuropsykiatriska funktionshinder när myndig­heten utesluter dem från att delta i mönstringen till värnplikten.

– Har DO kommit fram till den här tolkningen av lagen är det vår bedömning att den gäller för oss också, säger Eva Årestad Radner, nationell samordnare för grundutbildningen till polisyrket på Polismyndigheten, i ett pressmeddelande.   

Individuella bedömningar

Istället för en enkelspårig uteslutning av alla sökande med någon form av npf-diagnos kommer individuella bedömningar att göras från fall till fall, under själva antagningen till polisutbildningen. Hur dessa enskilda bedömningarna kommer att läggas upp är dock ännu inte utmejslat eller fastslaget.

– Det görs redan idag tester och psykologintervju i prövnings­processen, så det blir i första hand inom detta område man kan behöva anpassa prövningen, säger Eva Årestad Radner.

”Jättebra förändring”

Någon som är glad över förändringen i antagningsreglerna till polisutbildningen är Therése Jonsson Rosengren, 31, som velat bli polis sedan hon gick i gymnasiet – en dröm som på grund av hennes adhd-diagnos slogs i spillror.

– Jag tycker den här förändringen är jättebra, om inte annat för att det med allra största säkerhet finns poliser med adhd och obehandlade aggressions- och impulskontrolls­problem där ute redan som det är. Att vi som har en diagnos och en medvetenhet om vår problematik inte ens ska få chansen till en bedömning är bara snett, om du frågar mig.

Att vara utredd och diagnos­tiserad har hjälpt henne att vända sina svagheter till styrkor, menar Therése Jonsson ­Rosengren, som idag jobbar som fastighetsskötare.

– De som på pappret får en diagnos har ju såklart bättre förutsättningar för att medvetet jobba med sina svagheter och vända dem till styrkor.    

Att hon skulle bli en bra polis är hon själv övertygad om.

– Jag är en sådan som klarar av att hantera extremt stressade situationer, där andra blir helt handlingsförlamade. Till exempel om en främmande person inne på Pressbyrån skulle få ett hjärtstopp och bara falla ihop, då är det jag som kliver fram och tar kommandot. Jag tappar inte fattningen, säger Therése Jonsson Rosengren.            

Varför har du velat bli polis?

– När jag var barn var jag ganska socialt utsatt och mobbad. Jag tror att jag därför har blivit en sån som reagerar mot orättvisor och vill ingripa när jag ser andra råka illa ut.

Även Sven Bölte, professor vid Center of Neurodevelopmental Disorders, KIND, på Karolinska institutet, tycker förändringen i polisutbildningens antagningsvillkor är bra.

– Egentligen skulle jag vilja se hela det nya underlaget för bedömningsprövningarna innan jag uttalar mig, eftersom sådana inte alltid är så vattentäta. Men att man nu kommer att göra individuella bedömningar i stället för att diskriminera en hel kategori av människor, är i grunden bra.