Problemet med gatubarnen har växt under sommaren, enligt polisen, och många dras in i kriminalitet och missbruk.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I förra veckan gick de fyra styrande rödgrönrosa partierna i Stockholms stad ut med en satsning på denna målgrupp. Nästan 6 miljoner kronor avsätts till en grupp organisationer i civilsamhället för att öka stödet till de utsatta barnen och ungdomarna.
– Bakgrunden är att vi sedan ett par år tillbaka vet att det finns barn som helt eller delvis lever på gatorna i Stockholm. Det handlar dels om en grupp som har sökt asyl, men fått avslag och dels de som har avvikit från boenden som finns i kommunen. De har olika legal status, många kommer från Nordafrika, men inte alla. Det som är gemensamt för många av dem är att de har ett lågt förtroende för vuxna och omvärlden. De har tuffa bakgrundsförhållanden och har ofta varit med om väldigt mycket på sin väg hit. Det här har vi uppmärksammat sedan vi tillträdde efter valet 2014 och har gjort satsningar på polisen som jobbar med socialtjänsten, säger Anna Rantala Bonnier, (Fi), gruppledare i socialnämnden i Stockholms stad.
Omfattar en mängd insatser
Utöver de satsningar som redan görs har stadens socialförvaltning nu alltså avsatt 5 888 920 kronor om året fram till 31 augusti 2019 till fyra organisationer i civilsamhället: Svenska röda korset, Barnrättsbyrån, Rädda barnen och Stockholms stadsmission.
– De här organisationerna har redan en väl fungerande upparbetad verksamhet. Därför är det bra att ingå ett långsiktigt och tätare samarbete, säger Anna Rantala Bonnier.
Samarbetet omfattar en mängd insatser, exempelvis att trygga ungdomarnas basbehov, att erbjuda trygga mötesplatser och stödjande samtal, hjälp vid kontakt med myndigheter, juridisk och social rådgivning, vårdförmedling samt uppsökande i stadens riskmiljöer med mera.
Elin Wernquist är generalsekreterare på Barnrättsbyrån och välkomnar pengarna, som i deras fall kommer att gå till lön för två tjänster.
– Det betyder massa saker, bland annat innebär det ett formaliserat samarbete, en kraftsamling i att vi kan gå tillsammans i denna viktiga fråga. Det är en fantastisk möjlighet att göra det ihop, och att få formella kanaler för att kunna återrapportera till staden vad vi faktiskt ser. Det innebär också en trygghet för oss att få finansiering som gör att vi kan satsa och jobba uppsökande, säger hon.
Hur stort är problemet med gatubarn i Stockholm i dag?
– Det är en explosionsartad ökning. Vi ser en jättestor oro i hur gruppen av ungdomar ökar och hur stödet samtidigt minskar. Det går ju så klart inte ihop. Och det gör att många av dem hamnar på gatan. Därför är det viktigt att jobba med deras rättigheter. Och att vi inte blir stadens dåliga samvete, utan gör detta tillsammans med staden.
Samarbete ska skapa förtroende
Anna Rantala Bonnier poängterar vikten av kompetens hos de organisationer staden ska samarbeta med.
– Det är en av tankarna med det här samarbetet, att skapa förtroende hos ungdomarna. Ofta brister det på goda grunder, de har blivit svikna och litar inte på folk eller myndigheter. Står man helt utanför samhället så tänker jag att det inte heller är så konstigt att man hamnar i missbruk och kriminalitet. Därför är det så viktigt att vi inte ger upp på de här barnen. Det gör vi ju inte med andra barn. Kriminella och missbrukande ungdomar finns i andra grupper och de ger vi särskilt stöd. Det måste vi göra med den här gruppen också. Därför är kompetensen hos de här organisationerna så viktig. De har lång erfarenhet och kunskap, säger hon.
Moderaterna i Stockholms stad är kritiska till satsningen från S, V, MP och Fi. I ett inlägg på sin Facebook-sida skriver de att ”ungdomarna befinner sig i Sverige illegalt” och att det ”undergräver myndighetsbeslut och skapar parallellsamhällen”.
M menar att gatubarnen ska återvända till sina hemländer.
Anna Rantala Bonnier avslutar:
– Jag tror att det är jätteviktigt att vi pratar om dem här som barn, och inte avhumaniserar dem som vissa andra partier vill göra. Jag håller inte med om beskrivningen att de inte vill vara en del av samhället. Det här är ungdomar som vill ha hjälp, och som vill jobba. Men de får inte för att de har fått avslag på asylansökan eller inte har papper. Det handlar ju om att de lever under de villkor som de gör, säger Anna Rantala Bonnier.
