Efter att det framkommit att Amnesty International tagit fram ett förslag om att förespråka avkriminalisering av prostitution – både köp och sälj – vill medlemmar ha ett tydligt svar av svenska Amnesty om att de kommer att ta avstånd från den linjen. En mängd oroliga och arga mejl har inkommit till Dagens ETC.

Men från svenska Amnestys ledning heter det att man vill värna den demokratiska processen.

– Även de som tycker annorlunda måste få chansen att göra sina röster hörda, säger Elisabeth Löfgren, talesperson på Amnesty.

Elisabeth Löfgren kallar uppståndelsen, efter att det internationella sekretariatets förslag läckt ut, för ”en mediestorm utan like”. Journalister ringer i ett och från medlemmarna strömmar det in reaktioner.

– Vi har mottagit och mottar fortfarande otroligt många mejl. Många är upprörda, men vi möts även av förståelse för att det inte är tjänstemän på kontoret som ska besluta i den här frågan, säger hon.

”Beaktar alla reaktioner”

Elisabeth Löfgren understryker, som så många gånger tidigare under dessa dagar, att det måste vara en demokratisk process där alla medlemmar och alla sektioner måste få komma till tals.

– Vi är glada över de reaktioner vi får in och vi kommer att beakta dem alla, men vi har ingen brådska. Många medlemmar tycker att även detta är en fråga som måste kunna diskuteras.

Det finns ett 110-tal länder som kriminaliserat prostitution, och i många av dessa länder är de prostituerade otroligt utsatta, menar hon.

– De stigmatiseras, behandlas som paria, de utsätts för våld av sexköpare och när de anmäler övergreppen säger polisen bara: Skyll dig själv. De grips av polis som sedan i sin tur våldtar och utnyttjar dem. Frågan om kriminalisering är inte jätteenkel även om vissa delar förstås är kontroversiella. Men jag som talesperson kan inte i nuläget gå ut och tala om vad våra medlemmar tycker, säger Elisabeth Löfgren.

”Inte munkavle på någon”

I de mejl och telefonsamtal som Dagens ETC har tagit emot uttrycker Amnestymedlemmar frustration för att de inte känner att de kan delta i debatten just i egenskap som Amnestymedlemmar, innan den officiella ståndpunkten slås fast vid årsmötet i maj.

– Vi har yttrandefrihet och alla får naturligtvis uttrycka sin åsikt, men det vore konstigt om några skrev exempelvis en debattartikel och undertecknade med Amnesty innan frågan diskuterats inom organisationen, säger Elisabeth Löfgren.

Är det okej om medlemmar redan nu driver kampanj mot förslaget?

– Vi kan inte förbjuda det, men det är smartare att påverka inom organisationen i nuläget.

På Facebook framgick det att en av de svenska sektionerna skulle starta en namninsamling mot förslaget, men efter någon dag var den texten borttagen.

– Man får förstås använda vilka metoder man vill för att påverka, vi sätter inte munkavle på någon och man behöver absolut inte vara lojal mot olika förslag, men det är sorgligt om man kampanjar mot Amnesty som organisation och inte bara mot förslaget.

Inför fotbolls-VM i Tyskland år 2006 krävde Claes Borgström, då Jämställdhetsombudsman, att Sverige skulle bojkotta på grund av risken för trafficking. Han är medlem i Amnesty och nu oerhört besviken efter att ha tagit del av förslaget.

– Det är en tillbakagång från de framsteg vi har uppnått. Handel med människors kroppar kan aldrig rättfärdigas, även om det finns ett avtal, eftersom det stora flertalet av dem som säljer sin kropp befinner sig i en situation som gör att det inte är frivilligt i egentlig mening, säger han.

Claes Borgström beklagar att svenska Amnesty inte redan gått ut officiellt och tagit avstånd från förslaget.

– Det finns många komplicerade frågor, men den här tillhör inte dem anser jag, så det borde inte behövas någon betänketid. Och man ska komma ihåg att det inte är den som säljer sin kropp som ska straffas, utan den som utnyttjar andras utsatthet.