– Först var jag tre dagar i Stockholm, sedan dess har jag varit här. Jag bor i Bångbro, berättar han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är Ljusnarsbergs kommuns integrationskoordinator Karin Wouda som har startat Låna en svensk.
– Jag frågade asylsökande vad de själva vill göra. De flesta svarade att de vill träffa svenskar och lära sig språket. Det är det viktigaste för integrationen, säger hon.
Finns på flera ställen
Låna en svensk finns redan på flera ställen i Sverige. I Kopparberg körs projektet på prov under maj. Sedan ska Karin Wouda göra en utvärdering för att se vad som har fungerat bra och vad som kan göras bättre.
– Sedan kör vi igång igen i höst.
I maj deltar 19 svenskar i projektet.
Ahmed Bayat är den första asylsökande som lånar en svensk. Han berättar att han såg information på biblioteket.
– Jag tänkte vad är det här? Låna en svensk? Inte en bok? Jag förstod inte vad det betydde, så jag fotade av informationen med mobilen och gick hem och översatte. Sedan gick jag tillbaks och anmälde mig.
Väntar på besked
Han väntar på besked om uppehållstillstånd och får därför inte gå på SFI. Så han försöker att lära sig svenska på egen hand. Han går på språkkafé i flera kommuner, deltar i aktiviteter som kyrkan ordnar, besöker ofta biblioteket och är med i en studiecirkel som syr scenkläder till Bergslagsspelen.
– Jag var skräddare i Afghanistan.
Inte engelska
Den första svensken som Ahmed Bayat lånar är Karin Wouda. De träffas i biblioteket och pratar i en timme. Samtalet flyter bra och pendlar mellan lättsamma och svåra ämnen. Trots att Ahmed Bayat inte förstår allt och inte alltid kan förklara vad han menar. Men han vill inte prata engelska när svenskan tryter.
– Blanda in engelska också blir för rörigt. Det är bättre att skriva ned det jag inte förstår så jag kan översätta. Så berättar jag för dig vad det är jag försöker säga nästa gång vi träffas, säger han till Karin Wouda.
Flykten från Afghanistan
Han berättar om flykten från Afghanistan. Om båtresan från Turkiet till Lesbos och hur han åkte vidare genom land efter land tills han kom till Danmark. Där sade de åt honom att han inte skulle stanna utan åka vidare.
– Så hamnade jag i Sverige.
För Sverige var inte målet för Ahmed Bayat, han ville bara till Europa.
– Jag kunde inte stanna i Afghanistan. Jag har ingen familj kvar. Bomber, säger han.
– Är det något du vill fråga om? Någon kulturkrock? frågar Karin Wouda.
– Med svensk kultur, inga problem. Men med afghansk kultur har jag problem. Flickor får inte gå i skola och de tvingar alla, även icke troende, att gå till moskén. De bestämmer hur man ska klä sig och det är krig, svarar Ahmed Bayat.
Efter en timme dyker Ahmed Alzeeb från Syrien upp. Han ska också låna Karin Wouda. Ahmed Bayat packar ihop. Han har bokat lånetider med två andra svenskar. Vid bibliotekets reception står ytterligare en man och frågar hur man gör för att få låna en svensk. Intresset från de asylsökande är stort.
– Jag vill låna en svensk för jag letar efter en svensk vän som jag kan göra saker med. Gå på promenad och prata om allt möjligt, fika eller göra något annat, säger Ahmed Alzeeb.
Karin Wouda berättar att hon sammanför asylsökande med en svensk och ordnar den första träffen.
– Sedan får de själva bestämma om de vill fortsätta att träffas. Förhoppningsvis vill de det.