Socialdepartementet har nu gett Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, uppdraget att ta fram kunskapsmaterial om förlossningsskador, kejsarsnitt och graviditetskomplikationer.
Journalisten och författaren Lisa Bjurwald har i sin senaste reportagebok ”BB-krisen” gått till botten, bokstavligt talat, med svensk förlossningsvård under 2000-talet. I boken finns berättelser av kvinnor landet runt som råkat ut för hårresande förlossningar och barnmorskor som fått tunnelseende av underbemanningen och på grund av stress genomfört förlossningar som gett allvarliga skador.
”Ett framsteg”
Hon ser utredningen som en bra början.
– Det är ett framsteg, genom att regeringen erkänner hur illa det ligger till erkänner de sina misstag. Det jag skriver om i boken smickrar inte en socialdemokratisk regering. De har agerat kontraproduktivt för jämlik vård och bidragit till att skapa BB-krisen genom att lägga ner förlossningskliniker runt om i landet. Utredningen är en början men räcker inte. Uppdraget är inriktat på förlossningsskador, men man tar inte upp en att en av huvudanledningarna till BB-krisen är bristen på barnmorskor som vill jobba i yrket och vårdplatsbristen, som är densamma inom hela vården.
Varför har det blivit så illa som det är?
– En nyckelfaktor är statusen. Det är kvinnor som föder barn och kvinnor som förlöser dem, det är lågstatus och lågprio. Det gör att det är svårt att få pengar till forskning vilket är avgörande för att det ska gå framåt. Potensforskningen får gigantiska summor, men det här området är fortfarande tabubelagt.
Regeringen tar även upp frågan om jämlikhet i vården. Vad är din erfarenhet?
– Den regionala vården är en jätteutmaning och den fråga som är svårast att lösa. Jag tar upp femton konkreta förslag till lösningar på bristerna i förlossningsvården i min bok, men när det gäller jämlikhet i vården är det svårt. Jag har pratat med experter som menar att det inte är någon lösning att förstatliga vården, eftersom vården sker i regionerna i alla fall. Det eviga problemet handlar om samordning. Man gör rätt på vissa ställen, men det sprids inte så man ägnar en massa onödig tid på att uppfinna hjulet igen.
Din bok har fått mycket uppmärksamhet och starka reaktioner. Vad betyder det?
– Många kommentarer handlar om att boken är en ögonöppnare, typiskt nog är det oppositionspolitiker som Ebba Busch Thor och Annie Lööf som båda är småbarnsmammor som creddat. Det känns väldigt bra att ha skrivit en hel bok som visar på hur illa det är, det går inte lika lätt att avfärda som enstaka artiklar. Vi journalister blir ju ofta anklagade för att överdriva. Det har skrivits mycket bra artiklar om krisen i förlossningsvården, men nu finns det en hel bok att hänvisa till som argument. Det här är en början på en förändring. Nu kan vi inte backa. Sveriges kvinnor kommer inte att tillåta det. Och vi journalister måste nu hålla koll på att politikerna genomför de förändringar som utlovas.