ETC Göteborg har kommit i olika kostymer, och då pratar vi inte om gubbkeps, hängslen eller kavaj. En veckotidning blev dagstidning och de senaste åren har vi varit en veckobilaga till mammatidningen Dagens ETC. Den löpande röda tråden har alltid varit god journalistisk bevakning av och för göteborgare. Att vända på de stenar som andra medier tenderar att kryssa mellan.
Nu blir det ändring på det! Det blir precis lika mycket bevakning av Göteborg, men vi tror att fler vill och bör läsa den.
Stockholmare tror ofta att vi har ett lillebrorskomplex, men det är inte sant. Göteborgare är mer som störiga småbarnsföräldrar som försöker bevisa att de älskar sin baby mest. Vill att just den ska få mest uppmärksamhet, att alla ska beundra den och förstå dess briljans.
Vår stad är visserligen rätt skitig i hörnen, har problem med segregation och klassklyftor, hyser en bisarr ekvation mellan proggflum och gängvåld och så det där konstanta regnet. Men det är ändå vår baby!
Varandes rikets andra största stad har viktiga nyheter ibland hamnat i skymundan när vår journalistik inte nått utanför kranskommunerna. Klassklyftorna och den fackliga kampen hänger samman med resten av landet och är av intresse för så många fler. Detsamma gäller kulturen och akademin. Här samsas de fortfarande levande scenerna med Chalmers och Göteborgs universitet om utrymmet. Alltså knôr vi oss in med våra kollegor på riksredaktionen. Aldrig lämna, men uppåt framåt.
Vår del av redaktionen stannar förstås i stan, vår stad, men nog kan vi bjussa på hamnkranar i motljus, dödspop och knegarromantik till fler.
Från och med nästa vecka flyttar våra texter och bilder in i rikstidningen Dagens ETC. På heder och samvete lovar vi att jobba lika hårt och mycket, summan av antalet artiklar härifrån blir samma. Skillnaden är att vi kan ta hjälp av en större redaktion, fler får läsa och kanske kommer också resten av landet förstå storheten med just vår skitunge.