Jag har varit lärare i många år och sakta men säkert har gränsen flyttats fram för hur mycket arbetsuppgifter som läggs på oss lärare. I början fanns det ganska många elevassistenter, skolbibliotekarier och kanske en heltidsanställd skolpsykolog. Men alla sådana bra tjänster har rationaliserats bort.
Rätt som det är så kommer man till en gräns där man känner att nu går det fan inte mer. Nu är vi så magra i skolan att vi kommer att svälta ihjäl om de tar bort något mer. Nu ska man börja ta av lärartjänsterna. Det här kan bli gnistan som kommer att tända en världsbrand. Måttet är rågat!
Jag tror att vi lärare har varit jätteduktiga på att rädda upp. Jag är definitivt en sån som tar i lite extra. Jag jobbar lite på helgen, jobbar fast jag är sjuk. Man gör det för att man tycker om sina elever och vet vilken skillnad man kan göra. Men det kanske är dags nu att vi lärare slutar att vara så jäkla självuppoffrande hela tiden.
Det viktigaste med demonstrationen är att vi lärare krokar arm. Vi kan ha olika åsikter om hur vi ska undervisa, om det är bra med digitalt, sådana praktiska skolfrågor. Men i det här fallet har vi alla en gemensam agenda och det är viktigt att vi hittar en styrka i varandra och vågar säga att nu är det nog.
David Gustafsson
Lärare Bäckahagens skola, ordförande Sveriges Lärare Stockholm:
Läget på skolorna, med nedskärningarna och att man tar bort personal, är ohållbart. Jag kommer vara på demonstrationen både för mina kollegors skull och för elevernas. Vi ser ju att det kommer ske en försämring i arbetsmiljön och att det påverkar all personal och eleverna.
Vi ser att budgetår 2023, 2024, 2025 och 2026 innebär neddragningar. Det har att göra med inflationen men det är också på grund av ett pensionsavsättningssystem som gör att lönekostnaderna ökar otroligt mycket och det har man inte räknat upp för tillräckligt. Av alla budgeter som vi har granskat är det ingen som räknar med en löneökning som är i takt med inflationen. I Stockholm har man ju bara räknat med att lönerna ska gå upp runt två procent. Och det är ju alldeles för lite om man jämför med vad märket är. Ska du välja mellan att ha kollegor eller att ha skäliga löner?
Med den här demonstrationen vill vi säga: Lyssna på oss lärare, vi behöver fler kollegor, inte färre.
Vi behöver få till en tilläggsbudget så att vi både klarar bemanningen och konkurrenskraftiga löner så att man vill stanna kvar i yrket. Och för att klara budgetår 2023 måste det in mer pengar, antingen på statlig väg eller från kommunen!
Rebecca Eriksson
Lärare Midsommarkransens gymnasium, Stockholm:
Jag tycker verkligen om att vara lärare men det har varit ganska tuff situation under de 15 år som jag har jobbat och det blir bara värre. Jag kan inte riktigt blunda för det som händer med svensk skola. Det är en större fråga än något som bara kan lösas på en enskild skola av en enskild rektor.
Rent budgetmässigt är det en ekvation som inte går ihop. Och det är inget som är nytt för i år utan det har pågått länge. De förhållanden som vi jobbar under blir bara sämre och sämre Vi har allt mindre tid för vårt huvuduppdrag att undervisa och vi har mindre tid för varje elev.
Det vi strävar efter är att få någon sorts rimlig arbetssituation och arbetsbelastning med bättre förutsättningar för att göra vårt jobb. Att bedriva undervisning och faktiskt kunna möta varje elev som vi ska kunna, eller vill kunna göra i alla fall, där den befinner sig.
Jag kommer gå på demonstrationen med min familj. Jag är där både som lärare och som mamma. Jag jobbar själv på gymnasiet, men jag har en liten son som går på förskolan och där har de ju också dragit in och ökat barngrupperna.
Fredrik Törnqvist
Lärare Thorildsplans gymnasium, Stockholm:
Vi har ganska länge haft en ansträngd situation. Det första som försvinner då är olika typer av kringresurser som speciallärare, administration och elevhälsa. Det är en situation som måste vändas – inte spädas på ytterligare. Jag vet inte hur mycket mer det finns att ta av egentligen.
Jag tror också att om man skär ner nu så kommer det sätta en ny standard inför framtiden. Man kommer inte skjuta till extra resurser och bygga upp det som man nu tar bort vid ett senare tillfälle.
Ur ett elevperspektiv kommer det här framför allt att drabba de svagaste eleverna. Exempelvis speciallärare och möjligheten att få stöd och träna på de saker som man har lite extra svårt för är ju idag nästan omöjligt. I stället har man lagt det ansvaret på lärare att försöka individanpassa undervisningen, vilket i princip är omöjligt när klasserna blir större och större.
Egentligen är skola och undervisning väldigt enkelt. Det handlar om att ha duktiga lärare och personal som är kompetent. Det är A och O. Det är väldigt svårt att kompensera för det. Man måste satsa på skolans personal och ha hög personaltäthet. Det går inte att fuska med det.
Jag hoppas att så många som möjligt sluter upp på demonstrationen och att det skapar en medvetenhet inom lärarkåren. Många lärare inte är så insatta i hur allvarlig situationen är. Förändringen har skett stegvis och då blir den inte lika påtaglig. Jag hoppas att det väcker ett engagemang som finns kvar även efter demonstrationen.
Lennart Hellsborn
Huvudskyddsombud Sveriges Lärare, Göteborg:
Jag började som lärare på 1980-talet och visst kunde det vara tufft, men jag har trivts väldigt bra. Även om lönen aldrig varit hög var det attraktivt att vara lärare och krävdes höga betyg. I dag är det svårare att rekrytera nya lärare. Det har att göra med lönerna och en försämrad arbetsmiljö.
Vi har fler barn med diagnoser som har stora behov av hjälp, men resurserna har inte ökat. En ensam lärare i klassrummet kan inte tillgodose behoven. Lärare springer ihjäl sig för att föräldrar och rektorer ställer krav.
Sen har vi ett jätteproblem med hot och våld. Om jag jämför med när jag jobbade som lärare i Lövgärdet som ändå är en tuff förort, det var väldigt ovanligt att man blev utsatt för kränkningar som lärare. I dag kommer det dagligen in rapporter från skolpersonal som blir utsatta för sparkar, slag och kränkningar. Det anmärkningsvärda är att det framför allt är av yngre barn, i låg- och mellanstadiet och barn på autismspektrat. Det handlar inte om att de är dumma, de kan inte kontrollera sig och då behövs kompetent personal. Samtidigt är behörigheten bland lärare låg framför allt inom särskolan, där det behövs som mest.
520 tjänster inom grundskolan ska bort till hösten, enligt förvaltningens egna uppgifter. Det kommer bli väldigt kännbart för de skolor som ska plocka bort fyra, fem elevassistenter och två eller tre lärare.
Sofie Larsson
Lärare Midgårdsskolan, Umeå:
Det har varit nedskärningar inom skolan så länge som jag har varit i yrket. Och det har ju oftast sett ut så att man inte har fått budgeten uppräknad till inflation, löneökningar och kostnadsökningar. När det har skett så många år i rad så har de kapat alla kostnader som går att kapa.
Jag märker det både som lärare, hos mina barn som går i skolan och bland kompisars barn. De har inte råd att köpa böcker till mina barns skola, man hör kompisar vars barn har bekymmer på fritids för att personalen inte räcker till. Fritidspedagogerna inte kan vara där och stötta de eleverna som inte har lärt sig det sociala spelet. Man märker också att det är barn som inte får lära sig att läsa och skriva och barn som skulle behöva stöd av en specialpedagog men inte får det för att det saknas resurser.
Nu finns inte pengar till någonting utöver det absolut mest basala. Vi får inte bjuda på fika eller göra någon extra aktivitet. Nu ska de spara in 85 miljoner och det är inte en jättestor kommun heller.
Det är så många barn och ungdomar som kommer i kläm som vi skulle kunna göra så mycket mer för om vi bara räckte till. Det som skapar glöd och mervärde har kapats för oss och för eleverna. En kollega sa att vi är skrapade ända in på skelettet. Det finns inget mer att ta av.
Berättat för Jenny Lindström, Stina Berglund