– Han slog henne för ingenting, berättar Noura senare i förhör med polisen. 

För de fem syskonen är våldet under flera år vardag. Han slår inte varje dag, inte varje vecka. Men pappas ilska hänger ständigt över hela familjen. Amina är värst utsatt, men även Noura och hennes syskon råkar illa ut när de inte gör som han säger. 

– Jag vill inte gå in i detalj. Men våld var så vanligt så det var inget nytt och konstigt eller stort, säger hon till Dagens ETC.

Det var jobbigt att växa upp och känna att pappa inte var snäll, att han var elak, säger hon.

– Det var jättesvårt att märka det med åren, och sedan börja hata pappa, säger hon.

Hon är äldst i syskonskaran och berättar att hon redan som barn försökte skydda sin mamma och yngre syskon från pappans ilska och hot.

– Men det gick inte så bra, för han var ju starkare än mig. Konsekvensen blev att jag utsattes för mer våld istället, säger hon.

Vaknar av skrik

Noura är ett av omkring 200 000 barn i Sverige som lever i hem där det förekommer någon typ av våld. Hennes mamma Amina går till slut till polisen och alla barn förhörs. För polisen berättar Noura att hon ibland vaknar av att föräldrarna skriker på varandra. Hon hör slag. Syskonen har sett pappa ta stryptag på mamma. Själv har hon sett honom slå minst fem gånger sedan familjen kom till Sverige tre år tidigare. Han slår i ansiktet och klämmer mamma på armen. Hon har sett blåmärkena. Ibland riktas slagen mot Noura.

– När han blir arg slår han, säger hon.

Att som Noura, både själv bli slagen och se mamma bli slagen, är inte ovanligt. Enligt en ny rapport från Stiftelsen Allmänna Barnhuset har var tionde elev upplevt våld mellan föräldrar. Av dem har var femte själva blivit utsatta för våld i samband med våldet mot föräldern.

– Det handlar om att det finns en våldsam vuxen i hemmet och att om man som vuxen är beredd att kränka och göra illa sin partner så är det många som också kränker barn, husdjur och andra vuxna, säger Åsa Landberg, psykolog och sakkunnig i frågan Våld mot barn på Allmänna Barnhuset och en av dem som varit med och tagit fram kartläggningen.

”Lika allvarligt som att utsättas själv”

Att barn påverkas mycket av att bevittna våld finns det omfattande forskning som styrker, enligt Mikaela Magnusson, universitetslektor på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, som forskar om hur barnfridsbrott bedöms i domstolarna.

– Utifrån psykologisk forskning kan det vara minst lika allvarligt att behöva se närstående bli utsatt för våld som att utsättas själv, säger hon.

Och det är inte bara upplevelsen i stunden som påverkar barnet, utan det finns också en risk för mer långtgående konsekvenser. 

– Vi vet att de barn som lever i hem där det förekommer våld löper mycket större risk att utsättas för andra typer av våld, både i och utanför hemmet. Det kan handla om fysiska eller sexuella övergrepp, eller till och med dödligt våld. Generellt är risken för våldsutsatthet betydligt högre.

För Noura ledde det omfattande våldet hemma till att hon fick en skev bild av vad som var normalt. Hon trodde länge att slag och hot hörde till familjelivet.

– Jag trodde att det var vanligt, att alla hade det så. Det var så konstigt när jag fick redan på att det fanns bra pappor i världen. Det gjorde mig jättebesviken. Han kunde ha varit bra. Men jag fick den dåliga pappan, säger hon.

Hur förstod du att alla inte hade det som du hemma?

– Jag har inte någon specifik stund då jag fattade. Det är mer att jag har känt mig annorlunda. Att min hemma-situation varit annorlunda. Med tiden fattade jag anledningen, säger hon.

Enligt Åsa Landberg är det inte ovanligt.

– Det är något speciellt med hur våldet påverkar värderingar och synen på hur man är med varandra när man bevittnar våld. Både att den relation man ser blir som en förebild för hur man är i en relation, men också att den som bevittnar våldet känner sig hjälplös. Den förälder som utövar våldet är otrygg och farlig, men inte heller den förälder som inte utövar våld, den som är utsatt, är trygg. Barnen upplever att mamma inte kan skydda dem heller, säger hon.

Våldet måste stoppas

Enligt både Åsa Landberg och Mikaela Magnusson är det viktigaste för barns möjlighet till läkning att våldet stoppas. Att det identifieras, och sedan upphör. Om barnet efter det får hjälp att behandla vad det varit med får det också chans till återhämtning. Att barnfridsbrottet nu finns tror Mikaela Magnusson kan bidra till att fler barn får den hjälp de behöver.

– Inte minst kan man genom barnfridsbrotten identifiera de här barnen mycket bättre. Och det är ett första steg, att samhället uppmärksammas på barnen och ser vad de har varit med om.

För Noura kommer vändningen när hennes mamma går till polisen, Noura är då 14 år. Processen tar tid men efter drygt två år döms hennes pappa för grov kvinnofridskränkning och barnfridsbrott. Han döms också för att ha misshandlat Noura. 

Parallellt pågår en vårdnadstvist som slutar med att Nouras mamma får vårdnaden om barnen.

Men tingsrätten dömer hennes tre yngsta syskon, som då är 5, 8 och 11 år gamla, till umgänge med pappan, trots att de är rädda för honom. Noura själv slipper träffa honom, hon har enligt rätten ”nått sådan ålder och mognad att hennes vilja ska tillmätas avgörande betydelse”. 

– Jag började hata honom. Jag träffar honom inte alls nu, och tror inte att jag kommer att göra det någon gång snart, säger hon.

I dag pluggar Noura på gymnasiet och drömmer om att bli kock, leva ett vanligt liv. Hon har börjat läka.

– Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde när jag bodde med pappa. Jag känner mig gladare. Jag är inte lika blyg. Jag har mer personlighet, kan tycka vad jag vill. Det känns bara bättre. Jag är glad för att mamma vågade lämna honom.

Några av hennes syskon har dock kontakt med sin pappa. Hon är orolig för hur det kommer att påverka dem psykiskt.

– Jag tror inte att han kommer att slå dem igen. För nu vet ju alla att han är våldsam så han kanske inte vågar, men han försöker kontrollera dem. Det oroar mig. Och så vill jag inte att mina bröder ska ta efter honom. Jag vill inte att de ska bli som han, säger hon.

Noura och hennes familj heter egentligen något annat.