Efter pilotsatsningen i Slussfors, Västerbotten, i fjol kunde tidningen Vårdfokus berätta att transporten av proverna tog för lång tid. Försöket ansågs ändå vara så lyckat och man beslutade sig för att införa ytterligare 20 virtuella hälsorum i landets norra region.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag tycker att det är helt förkastligt. Det är inte en likvärdig vård för alla att försämra vården för inlandet på det sättet. Skapar vi en sådan situation försämrar vi också förutsättningarna för inlandet att kunna bli en fungerande motor för Sverige, säger Kramforsbon Stefan Kanerva från protestgruppen Ådalen reser sig igen.
Flertalet mil norrut är Simone Granberg, som engagerat sig i upproret i Dorotea, minst lika bekymrad över tanken på virtuell sjukvård.
– Det är jag inte något för. Hur har man tänkt? Hur är det först och främst med hygienen där? Oavsett om de säger att det är rent och kliniskt så, ja, jag vet inte jag. Och hur ska jag kunna ge mig en diagnos själv?
Allt tydligare motstånd
Besparingskrav, personalbrist, långa avstånd och glest befolkade områdena i särskilt Norrlands inland ställer till problem. Flera bemannade vårdinrättningar har stängt på senare år, men det folkliga missnöjet tycks samtidigt bli allt tydligare.
Flera protestaktioner har genomförts i Norrland på senare tid. Så sent som i april höjdes plakaten i luften i Härnösand med slagord som ”Stoppa plundringen, Ådalen ska leva” och ”Svik inte vallöftena”. Uppslutningen var stor. Barnfamiljer, tonåringar och pensionärer tågade tillsammans genom staden för ett sedan fylla det centralt belägna torget. En siffra på 20 000 deltagare nämndes, men senare ansågs den vara överskattad.
Bland protestskyltarna syntes pappersark som prytts av hjärtan och meningen ”Vi står bakom Sollefteå sjukhus”. Det var också anledningen till att människorna tagit sig ut på stadens gator; delar av Sollefteå sjukhus riskerar att avvecklas som en del i Västernorrlands läns landstings sparpaket. Bakom manifestationen i Härnösand stod protestgruppen med det historiskt klingande namnet Ådalen reser sig igen. Och i juni är det dags igen, den här gången med en av Svenska kyrkan anordnad gudstjänst för bevarandet av sjukhuset.
Bomben släpptes i fjol. Utöver skattehöjningarna handlar det totalt om besparingar på 250 miljoner kronor mellan 2016 och 2018, varav 160 miljoner ska tas från specialistvården. Enheterna som väntas beröras är i nuläget bland annat den akuta ortopedin i Sollefteå, den medicinska rehabiliteringen i Härnösand och kvinno- samt barnavården i Örnsköldsvik och/eller Sollefteå. Enligt landstinget ska beslut fattas vid fullmäktiges möten i juni och oktober. Redan i sommar stänger den akuta ortopedin och kirurgin vid Sollefteå sjukhus under sex veckor.
– Det här är oerhört allvarligt. Det är väldigt korttänkt och farligt, säger Stefan Kanerva.
Det farliga han syftar på ligger dels i de långa avstånden. Närmsta akutsjukhus ligger i Sundsvall. Över 18 mil på dåliga vägar från inlandet.
– Det går inte att köra särskilt fort och tar långt över en timme. En akut sjuk person hinner inte dit i tid. Vi kan också se att antalet ambulanser behöver öka, men de besluten har inte fattats, fortsätter han.
Dyra stafettläkare och viten
Vårdkrisen i Västernorrland är inget nytt fenomen. Landstinget genomförde ett sparpaket av liknande proportioner 2010 och meddelade att omkring 700 vårdanställda skulle förlora sina jobb vid Sundsvalls sjukhus. Det stack i ögonen på många när tidningsrubrikerna skrek ut den dåvarande landstingsdirektören Anders L Johanssons lön senare under året: 140 000 kronor i månaden. Sedan dess har både han och landstingsrådet Elisabeth Strömqvist sparkats. Behov av omstart och förbättrad dialog med invånare och medarbetare angavs som skäl.
– Anders L Johanssons lön var väldigt hög i förhållande till andra landstingsdirektörers i motsvarande storlek av landsting. Den är också hög i förhållande till resultat, säger Stefan Kanerva.
Tre år senare kunde Läkartidningen och Kommunalarbetaren avslöja att Sundsvalls sjukhus toppade vitesligan för dålig arbetsmiljö med 19 vitesförelägganden sedan millennieskiftet. Problemen med sjukskrivningar och dyra omkostnader för staffetläkare – 255 miljoner under 2015 – är omskrivna även de.
– Missnöje med helgtjänstgöring och bristande löneutveckling har lett till färre fastanställda. Även ökande sjukfrånvaro har påverkat, skriver den politiska sekreteraren Kim Lundin (S) i ett mejl till ETC.
Stefan Kanerva tror inte att sjukhusets akutavdelning kommer klara ett eventuellt ökat tryck från Sollefteå och andra delar av inlandet i sommar.
– Tittar vi på akuten i Sundsvall ser vi redan i dag att de inte har kapaciteten att ta emot alla.
Tillgången till ambulanser verkar inte vara något som ifrågasätts på landstinget. Enligt Kim Lundin har Västernorrland 18 bemannade fordon och samverkar i första hand med Jämtland och Västerbotten när det gäller helikoptertransport. Men samtidigt menar han att landstinget inte är opåverkad av det folkliga engagemanget. Exempelvis ska samtliga tips från Ådalen reser sig igen kring tänkbara akutläkare att ta in över sommaren ha kollats upp, dessvärre utan resultat.
– Givetvis påverkas vi som är förtroendevalda av det engagemang som finns och vi delar i mångt och mycket engagerades uppfattning om att det är viktigt med en basal tillgång till akut omhändertagande, oavsett var i länet man bor. Därför är vi också stolta över den starka ambulansorganisationen som vi har och den kompetens och resurser som finns i verksamheten.
Enligt Kim Lundin tittar landstinget också på den så kallade Norrtäljemodellen som en alternativ lösning på en del av de ekonomiska problemen, något som protestgruppen önskat.
– Vi är positiva till att se närmare på ett fördjupat samarbete mellan kommun och landsting för att skapa en sömlös vårdkedja där invånarna får rikare förutsättningar i vardagen. Det förs därför en dialog mellan kommun och landsting om att ingå samarbeten i den riktningen.
Redan i oktober i fjol arrangerade Ådalen reser sig igen sin första manifestation för en jämlik vård. Över 10 000 gav sig ut på gatorna i Kramfors den där lördagen, en betydande siffra för tätorten. Bland dem fanns också Sollefteåbor som stängt sina butiker över dagen för att kunna vara med.
– Stämningen har varit god och bestämd. Med tanke på hur mycket folk som varit med så har det gått lugnt till, det har inte varit några bråk eller oroligheter. Det har varit värdiga manifestationer, säger Stefan Kanerva.
Någon månad tidigare hade gruppen Utan barn stannar Ö-vik anordnat en liknande manifestation i Örnsköldsvik för att rädda stadens BB.
Flera företagare hade sagt att de skulle flytta om barn- och förlossningsvården stängdes och hur attraktiv skulle staden bli för barnfamiljer om beslutet gick igenom? Även om tankarna om ortens överlevnad gnagde var det främst omsorgerna kring den 1,5-åriga sonen som fick barnmorskan Katharina Tjernströms att engagera sig.
– Man är ju mamma, tanken på att det inte kommer att finnas barnläkare på akutmottagningen om ens barn råkar illa ut är ganska skrämmande.
Mardrömsscenariot är att verksamheten på Sollefteå sjukhus också stängs ner och att närmsta hjälp finns att få vid Sundsvalls sjukhus. Precis som Stefan Kanerva är hon orolig över att antalet ambulanser inte ska räcka.
– Det är nästan två timmar till Sundsvall. De säger att det inte ska vara något problem, men jag är tveksam.
Protesterna och oron över vårdsituationen är inte begränsad till Västernorrland. Med 71 procent tog Norrbotten bottenplaceringen i hur stor andel som anser att de helt eller delvis har tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver, enligt Socialstyrelsens Öppna jämförelser från 2015. Norrbottningarna är också minst villiga att instämma att vården ges på lika villkor efter behov. Tillgången till ambulanser är också en fråga här.
Enligt en undersökning av SVT Nyheter skiljer sig medianresponstiden i landet mycket. I bland annat Fagersta tar det nio minuter för ambulansen att komma fram vid akut livshotade fall, jämfört med över 30 minuter i glesbygdskommuner som Pajala. Trots protester har Norrbotten också drabbats av nedläggningar under flera års tid, nu senast bland annat med stängningen av Harads vårdcentral och distriktsmottagningarna i Glommersträsk, Moskosel och Slagnäs. Tidigare har exempelvis även Luleå och Boden sjukhus slagits samman och akutkirurgin i Kiruna stängt.
– Man vill inte ha fler platser än man rimligtvis har användning för, förklarar landstingsrådet Glenn Berggård (V).
Fajt för ambulans och sjukstuga
Den norrländska protestgrupp som kanske har fått mest uppmärksamhet är Doroteaupproret. I tre år och fyra månader ockuperade lokalinvånare sjukstugan i Dorotea i syfte att rädda den. Stora delar av den västerbottniska bygden var involverad på ett eller annat sätt, enligt lokalinvånaren och den tidigare ockupanten Simone Granberg. De som inte hade tid att sitta i sjukstugan ordnade med mat och andra praktikaliteter.
– Utan dem hade vi inte klarat det, det är ju så, säger hon.
Simone Granberg menar att sjukstugan fyller en viktig funktion. Närmsta akutsjukhus ligger nämligen i Lycksele, en resa på över 27 mil lång från de mest avlägsna platserna, enligt Simone Granberg. Hon berättar vidare att Dorotea bara har en ambulans, som också åker på uppdrag utanför kommungränsen.
– Det är ovärdigt, sammanfattar hon situationen.
Upproret handlar också om att Åsele ska få tillbaka sin ambulans, i stället för den akutbil som tjänat kommunen i några år.
– Nu har man stripat den med ambulansfärger, men den har inte ambulansljus och får inte överskrida hastigheter. De gör så gott de kan, men de kan inte ge samma vård som en ambulans, det tror jag inte, säger Simone Granberg.
Ambulansfrågan är ännu inte löst, men för tre år sedan röstade en majoritet av Doroteaborna för ett bevarande av sjukstugan. Folkomröstningen lyckades man få igenom efter en omfattande namninsamling. Ockupanterna är fortfarande aktiva i frågan, men lämnade sjukstugan i samband med att nya förhandlingar drogs igång efter valet. I skrivande stund väntas ett avtal skrivas på om att Dorotea ska få tillbaka sina vårdplatser under två år. Förhoppningen är att sjukstugan ska återgå till den normala dygnet runt-verksamheten i slutet av augusti.
– Man får inte ge upp. Det är väldigt slitsamt, men samtidigt är det här vi lever och bor och vi måste se till att det är tryggt, säger Simone Granberg.
Hon är däremot orolig att inlandet ska påverkas negativt om förslaget med nya storregioner blir av. Själv vill Simone Granberg se att sjukvården förstatligas, då hon tror att det skulle leda till en rättvisare resursfördelning. Hon berättar också att det kan komma att bli en ny ockupation om prövotiden på två år inte blir av.
– Det är inte omöjligt om de inte gör vad de lovat. Men nu vill vi tro på våra politiker och landstinget.
Engagemanget stannar inte vid Doroteas gränser. Flera från kommunen deltog i manifestationerna i Kramfors och Härnösand. Simone Granberg hoppas att fler ska engagera sig för en jämlik vård i Norrland.
– Folk måste ut på gatorna. Vi måste sätta landstingen på plats, sjukvården måste komma i första hand.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
