Nordic Labour - ny filmfestival i Malmö

– Relationen mellan arbetarrörelse och kultur är ett av festivalens främsta mål eftersom det är så frågorna kan nå en bredare publik, säger Talat Bhat.
Han kom själv i kontakt med Råfilm som filmaktivist i Kashmirs befrielserörelse, där han har har följt kampen med kameran sedan 16 års ålder. 1997 kom han till Sverige som gästarbetare – en tid tätt åtföljd av en facklig kamp för arbetsrätten.

Med filmer såsom Förvaret av Anna Persson och Jag är fan en panter av Leo Palmestål, Jennifer Jerez och Anders Rundberg har kollektivet Råfilm kommit att synas alltmer i den svenska filmvärlden de senaste åren. För dem står kollektivet i fokus och i stället för att fokusera på den enskilda filmskaparen eller en specifik berättelse arbetar medlemmarna för att också stärka samarbeten mellan organisationer och initiativ i resten av samhället. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vill lyfta frågan om arbetsrätt

Fackförbunden står i fokus för Råfilms nya festival som har inspirerats av Labour Film Archive i London – ett arkiv för verksamma inom film- eller arbetsrörelsen som vill lyfta frågan om arbete och arbetsrätt med filmiska medel. En anhängare till samma arkiv är Chris Garlock vid den amerikanska DC Labor Filmfest. Det är en festival som helt drivs av den nationella fackliga organisationen Metro Washington (DC) AFL-CIO, där Garlock själv också arbetar som kommunikatör och värvare. 

– Filmfestivalen kompletterar mina resterande uppgifter väl. När arbetare ser liv som påminner om deras egna gestaltade i film både stärks och inspireras de till fortsatt arbete för sina rättigheter. I dagens övermättade medieklimat är filmen ett allt starkare kommunikationsmedel, säger han och understryker att arbetsrättsliga frågor i dag också är tätt knutna till migrationspolitik. 

– Eftersom arbetslösheten är stor hos invandrare, på samma vis som migrationsfientlighet inte sällan springer ur arbetare som oroar sig över att förlora sina jobb vid ökad migration. Andra resurssvaga grupper är kvinnor, hbtq-personer och studenter, tillägger han.

Bredvid filmfestivalen vill Råfilm fortsätta med Labour DOX, där såväl lokalt producerade filmer, som filmer ur det centrala arkivets samlingar kommer att visas och diskuteras i Sverige och Norden. För det är möte och samtal som står i fokus.

– Filmen som jag nu arbetar med handlar om min resa som immigrantarbetare. Där kan ett fackligt medlemskap faktiskt göra skillnad, särskilt för icke-europeiska arbetare säger Talat Bhat.

”Förbunden måste återaktiveras”

Samtidigt ser Råfilm facken som alltför instrumentaliserade, där människor gör karriär som vore organisationen ett företag. Bredvid vinstintresset avtar arbetet med de faktiska samhällsfrågorna, menar de. 

– Därför vill vi visa filmer som direkt berör fackens funktion – för att åter göra dessa rörelser relevanta för arbetare, säger Talat Bhat och förklarar att de vattentäta skott som i dag går mellan fackrörelser och aktivism inte alltid har varit självklara. 

– Efter en längre tid av byråkratiskt uppstannande måste förbunden återaktiveras. Det sker genom samtal mellan fack och arbetare, civilsamhälle och politiska ledare. Bara där kan rörelsen växa – i möten där vi uppmuntrar alla parter att tala och handla.