Växte upp i Göteborg

Det här är Nooshi Dadgostars hemstad, men hon växte upp på andra sidan älven, på Hisingen. I Lundby för att vara mer specifik.

– Vi bodde i början vid Ullevi, och sen flyttade vi till Hisingen. Till Gropegårdsgatan, ungefär där Volvo Penta ligger, säger Nooshi Dadgostar samtidigt som hon slår sig ner vid ett vitmålat bord mitt på den grönskande gården.

Hon föddes faktiskt nere i Skåne. Föräldrarna kom till ett asylboende i Perstorp från Iran. Sen blev det några år i Norrköping innan familjen Dadgostar slog sig ner i Göteborg. Politiken fanns runt Nooshi från starten.

– Ja, jo. Mina föräldrar är ju politiska flyktingar ändå. Det pratades en del politik, men också väldigt mycket annat. Våra middagar är sådär att farsan säger något, morsan säger något annat, ingen lyssnar på varandra, jag försöker säga något med. Det är lite rörigt och jag och min syrra försöker vara någon slags konsensusmitten.

Feministiskt uppvaknande

Ändå tror hon inte att det är från föräldrahemmet som det politiska engagemanget egentligen kommer.

– Nej, det vette sjutton. Jag höll ju på med mycket annat som var väldigt viktigt i mitt liv. Idrott, som mina föräldrar också var intresserade av. Simning, och så spelade jag mycket fotboll. Först i Jitex och sen i Färjenäs i Biskopsgården. Men jag hamnade i en skolklass i slutet av 90-talet där det var mycket politiskt snack och mycket feministiskt uppvaknande. Det var något man upplevde där på högstadiet när man kunde börja tänka mer fritt. Varför tjänar min mamma så mycket mindre än min pappa fast de har lika lång utbildning?

Nooshi Dadgostar gick på Schillerska gymnasiet, mitt på Vasagatan i centrala Göteborg. Skolan är allmänt känd som estetskola, med många inriktningar på konst, musik och teater. Men dit hörde inte idrottstjejen Nooshi.

– Jag gick samhälle. Inte franskasektionen, inte estet. De höll ju på där och målade, men man var inte så mycket med varandra. Jag var en typisk mittenperson som inte kunde bestämma sig vad hon vill bli, förklarar hon med ett snett leende.

– Ärligt talat så är det så här: vi bodde ju vid Ullevi innan Hisingen, så den högstadieskolan jag gick på ligger precis vid Schillerska. Vi åt i deras bamba och allting, så det var så naturligt att alla bara flyttade med över sen. Jag har många vänner från högstadiet och gymnasiet fortfarande, det är dem jag fortfarande umgås med när jag kommer hem.

2009 gick flyttlasset till Stockholm och juristprogrammet vid Stockholms universitet. Hon studerade i sex år, men det blev aldrig någon examen. Politiken kom i mellan, och det är välkänt hur hon 2012 var med och grundade proteströrelsen ”Alby är inte till salu” som tillsammans med Hyresgästföreningen verkade för att stoppa utförsäljning av allmännyttiga hyreslägenheter i Botkyrka. År 2014 valdes Nooshi Dadgostar till ledamot av Sveriges riksdag, och resten är som man säger historia.

Moderater ska inte styra Göteborg

Vid valet 2018 skapade den lokala göteborgspolitiken rubriker över hela landet. Det forna samarbetet mellan S, V, MP och FI sprack och trots ett svagare stöd så tog Alliansen, som fortfarande är intakt lokalt, över makten. Åsikterna om hur det gick till går, naturligtvis, isär. Men enligt Vänsterpartiet så vägrade S att prata med dem och blickade istället bara högerut. V, ihop med MP och FI valde då att fälla dem. En försmak av det som Nooshi själv skulle göra på riksplan kan man tänka.

– Jag har noterat att ... sossarna har svikit även här. Det är lite annorlunda på riksplan då vi står med utsträckta händer och erbjuder lösningar. Det gör vi nu med budgetproblemet med. Här har ju S verkligen gett bort makten till högern, vilket är vansinnigt. På riksplan är det mer att man behåller makten, men genomför högerns politik. Men det finns nog en växande frustration i vårt parti på alla möjliga ställen över att S inte står upp för något längre.

Att makten växlat just i Göteborg svider lite extra.

– Här blev det ju ett skifte till M, efter så många år. Det tycker jag är oacceptabelt, Moderater ska inte styra Göteborg, det vet dom inte hur man ska göra. Det kommer inte gå bra, det förstår man ju, säger hon med viss glimt i ögat.

Dryga två timmar tidigare har Nooshi Dadgostar levererat osande kritik mot Socialdemokraterna och avgående statsminister Stefan Lövfen i sitt tal. På innergården tar hon upp den tråden igen.

– Stefan Löfvens eftermäle är ju att han har splittrat LO, han var på väg att chockhöja tre miljoner hyror och strukturellt införa ett annat system. Det var ju sådant Fredrik Reinfeldt inte ens gjorde. Han har verkligen krupit för Centerpartiet på ett nästan förnedrande sätt.

Killen har lämnat landet

Trots allt som hunnit ske, så är det mindre än ett år sedan Nooshi Dadgostar tog över som partiledare för Vänsterpartiet. Företrädaren, Jonas Sjöstedt, finns där i bakgrunden som stöd när han behövs.

– Men killen har ju liksom lämnat landet! Nej, men han är en väldigt god vän, och väldigt snäll. Vi pratar ibland, för han har ju ändå gjort det här i så många år så han kan komma med funderingar och råd.

Något han inte hade någon erfarenhet kring var hur man fäller en sittande statsminister genom misstroendeförklaring. För det har aldrig hänt förr. Nooshi Dadgostar fick en rejäl rivstart och hamnade efter bara några månader på posten i politikens absoluta epicenter, vilket måste varit omvälvande rent personligt.

– Det är väldigt annorlunda. Det har varit en ganska konstig tid för mig att vara partiledare då det har varit pandemi. Jag har ju inte varit ute i stora folkmassor över huvud taget, så det är först nu jag träffar mycket folk tillsammans. Det här är första talet jag håller IRL. Så det är nog nu jag börjar känna det ännu mer. Det är väldigt konstigt att någon man själv inte känner, känner en. Men det är samtidigt alltid väldigt glada tillrop. Jag har nog inte fått en enda negativ kommentar än. Så jag uppfattar att det vi har gjort har varit väldigt uppskattat, och det är såklart en stor fördel.

Hon känner sig nöjd med första talet. I Majorna röstar nära 40 procent vänster, och gräsmattan framför plaskdammen vid Mariaplan var välfylld med publik.

– Det var jättekul! Jag älskar ju att hålla tal och är lite sådär att jag tycker att de ska vara på ett visst sätt. Jag värdesätter det sättet att kommunicera på. Man ser människors reaktioner direkt istället för att det silas genom media.