Det framgår i en granskning som reporternätverket Investigate Europe (IE) genomfört i projektet Rådets hemligheter.

Rådet består av en minister från varje medlemsstat. Vilken minister som sitter vid förhandlingsbordet beror på vilken fråga som avhandlas. Trots att förhandlingar om nya EU-lagar ska vara offentliga enligt EU-fördragen offentliggör ministerrådet inget annat än de färdiga besluten. Vilka ståndpunkter ministrarna haft under förhandlingarna är hemligt. Likaså allt som utspelar sig under de egentliga rådsförhandlingarna, som sker i arbetsgrupper bestående av tjänstemän och diplomater, och under de 27 EU-ambassadörernas vecko­möten.

När ministerrådet efter en dom i EU-domstolen 2011 ombads att lämna ut handlingar som visar parternas ståndpunkter under överläggningarna slutade rådet helt enkelt att protokollföra dessa. För detta har rådet kritiserats av EU:s ombudsman som också uppmanar rådet att inte vanemässigt vägra lämna ut handlingar.

Strider mot konstitutionen

Harald Schumann, en av journalisterna som jobbar med projektet Rådets hemligheter, menar att slutenheten är antidemokratisk och strider mot konstitutionen.

– Det gör det omöjligt att veta hur en lag blev till och därmed att hålla beslutsfattare ansvariga. Slutenheten gynnar också storföretagens lobbyister, säger han under ett webbina­rium i ämnet.

Eftersom det vanligtvis krävs två tredjedels majoritet och minst 15 länder för att fatta beslut i rådet, kan minoriteter stoppa förslag eller dra ut på förhandlingarna i evigheter. Inga tidsgränser tvingar rådet till beslut. Även detta gynnar lobby­grupper som genom att vinna över ett fåtal länder, kan styra eller fördröja lagstiftningen.

”Ett demokratiproblem”

Den svenska journalisten Sigrid Melchior har också arbetat med IE-projektet. Hon menar att vi i Sverige, tack vare EU-nämndens offentliga protokoll och möjligheterna att ställa frågor direkt till departementen, har något större möjlighet än många andra att hålla koll på vad svenska representanter gör i ministerrådet. Men fortfarande har varken riksdagen eller någon annan  direktinsyn, utan all information måste gå via regeringen.

– Det stora problemet är att det ändå bara är en 27:e del vi får reda på, trots att det är svenska lagar som stiftas under förhandlingarna, säger hon.

Ungefär en tredjedel av svensk lagstiftning är EU-lagar.

En anledning till rådets ovilja till större öppenhet kan vara att det fortfarande betraktar sig som en mellanstatlig organisation.

– Rådsarbetet fungerar som en sorts diplomatförhandlingar. Diplomaterna ser det som en förhandling mellan länder – då är det inte oacceptabelt att insyn saknas.

– Men EU går allt mer i federalistisk riktning och rådet är en lagstiftande institution. Då är inte slutenheten acceptabel. Då är den ett demokratiproblem, säger Sigrid Melchior.