– Vi fick rådet från BVC att låta dem bekanta sig med pottorna ett steg i taget, förklarar Niklas om de två pottorna i klassisk Ikea-modell som står bland leksakerna på vardagsrumsgolvet.

Familjen har ätit middag och nu är det dags för några timmars lek innan kvällsbestyren tar vid i familjens radhus i Mölndal utanför Göteborg. 

Daniel och Niklas träffades för drygt sex år sedan och började prata om barn redan det första året ihop. De var i en ålder där många skaffar barn och bland kompisarna blev fler och fler föräldrar.

– Då dök tanken om barn upp lite grann, men vi konstaterade att bägge två hade lagt det åt sidan. När man kom ut som gay var det en dubbel sorg på något sätt. Att både hantera att man var annorlunda och att man förmodligen inte skulle få barn, säger Niklas.

När de sedan började söka information om vilka möjligheter de hade att få barn var det från det perspektivet, säger han.

– Det har präglat hela processen på något sätt. Dörren har varit stängd, och sedan blev den halvöppen, säger Niklas. 

De började titta på olika alternativ till att bli föräldrar. Adoption i Sverige eller utomlands. Att bli familjehem. Kommersiellt surrogatmödraskap fanns också med bland alternativen de tittade på, men det slutade med att de planerade att gå en föräldraförberedande kurs för par som vill adoptera. 

”Delade en cigarr i bersån”

Daniels syster Emma pluggade i Göteborg och har i perioder bott hemma hos Daniel och Niklas. En kväll när Daniel och hon satt och pratade utanför parets gamla lägenhet ritades spelplanen om.

– Vi hade haft middag och varit ute på utflykt på dagen. Vi satt ute och delade en cigarr i bersån och då berättade Daniel att de ville ha barn. Jag sa att om de ville så kunde jag hjälpa till, säger Emma. 

Det kanske låter som en spontan idé, men det var det inte. Emma hade haft tankarna i huvudet i flera år, sedan Daniel kom ut. Hon minns att det pratades mycket det året om att det var svårt för homosexuella män att få barn. 

– Jag pratade med vår mamma om det den sommaren och sa att den dagen Daniel vill ha barn så kan jag alltid hjälpa till. Sedan var det inte mer prat om det, jag visste inte att det fanns en önskan förrän han berättade det, säger hon.

Hon sa till Daniel att hon alltid varit beredd att hjälpa till om det skulle komma på tapeten.

– Från och med där och då fanns det egentligen inget annat alternativ. Det var ett erbjudande som vi blev väldigt glada för, säger Daniel.

Blev gravid med tvillingar

Den hösten, 2021, gick åt till att söka information och diskutera hur arrangemanget skulle lösas rent praktiskt.

– Vi pratade om hur det skulle påverka er relation, och om de praktiska riskerna. En graviditet är ju alltid en risk, säger Niklas. 

De lärde sig snabbt att svensk sjukvård inte assisterar surrogatmödraskap och hittade en klinik i Cypern som erbjöd IVF-behandling där en anonym kvinna donerade ägg som befruktades av Daniel och Niklas spermier. 

Emma påbörjade en fertilitetsbehandling med hormoner för att öka chanserna att ägget skulle stanna i livmodern. Men det första försöket misslyckades. Inför nästa försök föreslog Emma att de skulle sätta in två ägg för att öka chanserna. 

– Jag räknade matte på det, säger Emma och förklarar:

– Hormonbehandlingen är inte så rolig att göra, det är mycket hormoner och jag hade aldrig ätit det innan. Jag tänkte att sannolikheten att lyckas skulle bli dubbelt så stor om vi satte in två, säger hon.

Det andra försöket lyckades och Emma plussade på stickan i september 2022. För henne, som inte hade barn, var det en helt ny upplevelse att vara gravid. De första tre månaderna mådde hon illa och kunde vissa dagar knappt få i sig mat.

– Det är påfrestande att vara gravid, och särskilt med tvillingar. Men det var en intressant upplevelse också. Jag har minnen av hur Lukas började sparka mot min rygg när jag stod på jobbet och höll ett föredrag. Jag minns att de tyckte om att lyssna på dansband när de låg i magen. Det var spännande att vara med om, säger hon.

Emma: Aldrig varit mina barn

Jag frågar henne hur det känns att bära någon annans barn i magen. Hon svarar att hon tror att det handlar mycket om vilken inställning man har från början.

Barnen har alltid varit väldigt speciella för mig men jag har aldrig haft moderskänslor för dem. 

– Kvinnor som har varit gravida ser framför sig att de skulle lämna bort sitt barn. Men Lukas och Saga har ju aldrig varit mina barn. Jag brukar säga att de har varit inneboende hos mig, säger hon.

Hur ser din relation med barnen ut idag?

– Barnen har alltid varit väldigt speciella för mig men jag har aldrig haft moderskänslor för dem. Men det är klart att jag har minnen tillsammans med dem från deras tid i magen, som jag inte kommer att ha med andra syskonbarn. Det är ingen hemlighet för vare sig dem eller någon annan att de har bott hos mig, så vår relation kommer alltid att vara något utöver det vanliga, säger hon.

Medan vi pratar leker tvillingarna på vardagsrumsgolvet. De är nu tio månader gamla och håller sig först nära Daniel och Niklas. Okända ansikten har den senaste tiden gjort dem oroliga och tårarna strömmade när vi först klev in i rummet. 

– Man märker att det är nya faser hela tiden, säger Niklas och lyfter upp Lukas. 

Men när Lukas efter en stund ger upp ett tjut och Saga hasar sig mot fotografens kamera skrattar deras föräldrar. 

– Nu är ni officiellt godkända som besökare, säger Daniel.

Skrev speciellt förlossningsbrev

Inför förlossningen hade trion pratat igenom hur de ville att allt skulle vara. De hade kommit överens om att barnen skulle lyftas direkt till Daniel och Niklas och skrivit ett förlossningsbrev där det stod att Emma inte skulle amma. Allt för att personalen på Östra Sjukhuset i Göteborg, där Emma födde, skulle veta. 

Men när det väl var dags att föda blev inget som de tänkt. Förlossningen slutade med ett urakut kejsarsnitt där Emma sövdes. När barnen plockades ut, och alla väntade på deras första skrik, var de istället helt stilla.

– Det var bara två knyten som kom ut. Från början trodde vi att vi hade förlorat alla tre. Då kom tankarna ”herregud vilka risker har vi tagit” och så vidare, säger Niklas.

Det var verkligen förfärligt. Det är nästan svårt att prata om det

I efterhand har de fått veta att tvillingarna sov. De hade, på grund av en miss, blivit sövda av narkosmedlet som Emma fick. Ganska snart fick Daniel och Niklas veta att både Emma och barnen mådde okej. Men det var en skakande händelse.

– Det var verkligen förfärligt. Det är nästan svårt att prata om det, säger Daniel.

Anledningen till dramatiken var att Emma hade drabbats av havandeskapsförgiftning några veckor innan förlossningen var beräknad. Vattnet gick i vecka 35 och efter att värkarna tätnade åkte de in till sjukhuset. Under förlossningen skenade havandeskapsförgiftningen. Emma blev mer och mer medtagen samtidigt som Lukas, som först legat rätt i Emmas mage, fastnade när han skulle ut. Efter flera försök att få ut honom med sugklocka började hans hjärtljud sjunka.

– En läkare kom in och tittade på mig och sa ”det här blir kejsarsnitt”, och tryckte på ett larm, säger Emma. 

Folk strömmade in i rummet och Emma fördes till operation. 

När hon vakande var hon väldigt svag. Hon drabbade av tarmparalys och ett tag såg det ut som att hon skulle behöva operera bort tjocktarmen och ha stomipåse på magen tills hon var frisk nog för en ny operation. Det var tuffa ovissa dagar på sjukhuset, men hon ångrade aldrig att hon erbjudit sig att bära Daniel och Niklas barn, säger hon. 

– När någon kom och sa att jag kanske skulle få bestående men och bli av med min tjocktarm var det inte så roligt. Men jag tänkte att det löser sig. Allting kändes också väldigt overkligt. Jag låg på en avdelning medan barnen var på en annan avdelning och var utanför min kropp för första gången, säger hon.

En vecka efter förlossningen var tvillingarna utskrivna från neonatalavdelningen och hon fick träffa dem för första gången.

– Då kände jag, ”det är det här vi har jobbat för”, säger hon.

Skulle du göra det för någon annan?

– Nej, det här är speciellt. Möjligheterna för Daniel och Niklas att få barn var så små, så jag kände att om det skulle finnas en chans får vi göra en laginsats. Och jag ser det inte bara som att Daniel och Niklas har fått barn. Våra föräldrar har fått barnbarn, Niklas föräldrar har fått barnbarn, och jag har fått syskonbarn som kanske inte hade kommit annars. Ur mitt perspektiv har det skett för familjens skull. Jag tänker inte att jag vill göra det igen. Så intresserad är jag inte av att vara gravid. Men jag ångrar det inte, säger hon.

Vill ha svensk reglering

Emma kände sig aldrig pressad av familjen eller sin bror att ställa upp som surrogatmamma. Men hon håller med kritikerna om att den risken finns. Just därför tycker hon att det hade behövts en reglering av surrogat i Sverige.

– Alla människor har inte den relationen till sina syskon som jag har, och alla människor är inte bra. Det är det som är problemet. Men den mentaliteten som sätts kring en eventuell lag om surrogat, den används inte på andra lagar. Det är svårt att få till en lagstiftning som kommer att vara helt säker för alla, men i det här fallet leder det till att det inte görs något alls. Jag tror kanske inte att det är den bästa vägen att gå, säger hon.

Niklas säger att det är svårt att uttala sig om reglering av surrogat i Sverige.

– Det är komplext. Man riskerar att stöta sig med alla möjliga. Men jag ser ingen anledning till att det arrangemanget vi har valt inte skulle kunna vara lagligt i Sverige. Det finns argument för att altruistiskt surrogatmödraskap kan vara en inkörsport till kommersiellt, och att det kan vara svårt att hålla isär dem. Men man borde testa att reglera det först, istället för att förbjuda, säger han.

Daniel håller med.

– De som vill göra på skumraskiga sätt, de gör ju det ändå. Man kommer inte åt det. Det enda som händer är att det blir krångligt för sådana som oss, och det finns inget stöd att få, säger han.

Ni sa att ni övervägde kommersiellt surrogatmödraskap innan Emma erbjöd sin hjälp. Hade det varit ett alternativ för er?

– Det var inget vi strukit helt, säger Daniel.

Det är en komplex debatt och barnlängtan är en stark biologisk drivkraft.

– Vi hade sagt att om vi ska göra det så gör vi det i USA, på grund av hur det är reglerat där. Men det hade kostat ett par miljoner att göra det. Det tar tid att spara ihop de pengarna, om man ens kan göra det. Det är en komplex debatt och barnlängtan är en stark biologisk drivkraft, säger Niklas.

Vi har hittat kontrakt för kommersiellt surrogatmödraskap med hårda regleringar om vad kvinna får äta, hur hon ska leva, och som förbjuder abort. Vad tänker ni om det?

– Ingen vill nog att människor utnyttjas för att deras barn ska födas. Som vi har resonerat vill man inte att ens barns födelse ska omgärdas av etiska frågor. Hade vi kunnat bära barnen själva så hade vi gjort det, säger Niklas.

Ingen vill nog att människor utnyttjas för att deras barn ska födas. 

Enda fallet vi kunde hitta

Arrangemanget mellan Emma, Niklas och Daniel är ovanligt. Av de hundratalet ärenden som rör surrogat som Dagens ETC har gått igenom är de det enda fallet där surrogatmodern är en närstående. De hade förberett sig på att sjukvården och myndigheter skulle ifrågasätta dem, men tycker att de blivit bra bemötta med något enstaka undantag. 

– Myndighetspersonerna vi mötte var nyfikna och blev nästan upprörda när de hörde att vi inte fick vara med och fatta beslut om barnen innan vårdnadsprocessen var klar. De gjorde undantag och satte in oss som kontaktpersoner för barnen fast det inte var tillåtet, säger Daniel.

Även från vänner och kollegor har reaktionerna framför allt varit nyfikenhet.

– Det är många på kontoret som är nyfikna för att de hört att vi gjort det här. Men jag har inte hört något negativt. Våra föräldrar har varit väldigt delaktiga och stöttat oss i hela processen, säger Daniel.

Daniel och Niklas är samtidigt medvetna om att deras metod att bli föräldrar kan väcka reaktioner. Men de vill ändå berätta.

– Vi kände att de här berättelserna saknades när vi började leta information. Vi fick leta ganska länge för att hitta grupper på nätet, vi insåg också att vissa grupper var övertagna av personer som hade sin egen agenda. Jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi har mer transparens kring det här. Om man kan se de grå nyanserna.

Emma håller med.

– Debatten är svartvit. Men när man tittar på oss som gjort resan på det här sättet blir vi så tydligt en typ av gråzon. Om de som är emot surrogat skulle komma hit så tror jag inte att de skulle tycka att den här situationen är dålig, säger hon.

Kvällsmörkret har krupit sig på utanför radhuset i Mölndal och det är dags för Lukas och Saga att göras redo för natten. Vaggande i varsin babysitter dricker de välling innan de lyfts upp och får tänderna borstade. Ur högtalarna strömmar babblarnas vaggvisa.

Niklas bär in Saga till hennes säng och Daniel tar hand om Lukas.

En stund senare smyger Niklas ur Sagas rum och stänger dörren bakom sig. 

Sover hon?

– Vi får se, viskar han.

I byxlinningen lyser ett fastknäppt babylarm. Föräldrarollen har blivit mer och mer invand.

– Det är omvälvande att få barn. Man märker hur man blir när man inte sover, upptäcker nya saker om sig själv. Men det är fantastiskt att vara förälder, säger han.

– I början var det totalt overkligt och svårt att ta in. Men nu har det blivit någon form av vardag och man tänker inte på hur fantastiskt det är. Det känns som att det alltid har varit så här, säger Daniel.