Ett tjugotal personer har samlats i RFSL:s lokaler på Sveavägen i Stockholm. I det stora luftiga samkvämsrummet sitter grupper och samtalar vid de runda caféborden. Röster på engelska, svenska, spanska, ryska och swahili ekar mellan väggarna. Några spelar biljard och deras skratt blandas med biljardkulornas smällar. Deltagarna kommer från ett tiotal olika länder på fyra kontinenter. Alla har olika berättelser om hur och varför de kommit till Sverige. Många har utsatts för förföljelser och trakasserier i sina hemland.
Newcomers startades för tre år sedan av några vänner som upplevde att nyanlända hbtq-personer inte fick nog med stöd när de kom till Sverige. Tillsammans med RFSL och ett brett volontärstöd växte verksamheten till ett strukturerat projekt. Målet är att ge homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner från andra länder en gemensam mötesplats. Deltagarna kan vara asylsökande, papperslösa eller personer som nyligen har fått uppehållstillstånd. Utöver den sociala gemenskapen får de stöd och råd för att söka jobb, var de ska hitta sjukvård och information om hur svenska myndigheter fungerar. De kan även gå kurser i svenska och få juridisk rådgivning. I Stockholm träffas gruppen en gång i veckan på RFSL. Vissa kommer dit några gånger, andra har knappt missat en träff på flera år.
Samhället brister i stöd
Att ha en grupp med nyanlända deltagare från så många olika länder innebär också en hel del utmaningar.
– Vi vill inkludera alla i vår verksamhet, inte bara dem som kan engelska och svenska. Vi lägger ner mycket arbete på att hitta personer som kan översätta deltagarnas olika språk. Oftast är det volontärer, säger Sooz Romero, som är projektansvarig på Newcomers.
Sooz Romero upplever att svenska myndigheter inte gör tillräckligt för att hjälpa nyanlända hbtq-personer.
– Ett av de stora problemen som deltagarna möter när de kommer i kontakt med det svenska samhället är oviljan att lägga resurser på att förstå och hjälpa människor på bästa sätt. Detta gäller i synnerhet för transpersoner.
För Sooz Romero är den största utmaningen att få ekonomin att gå ihop till de projekt Newcomers vill genomföra.
– Vår ekonomi är superdålig, Vi får lite pengar från RFSL, men det räcker inte. Vi har försökt genomföra insamlingar på till exempel Facebook.
Ett av målen är att kunna betala resan till Pridefestivalen för de medlemmar som bor runt om i landet. I år ska Newcomers även gå i ett eget block i Prideparaden.
Några pengar till löner för Sooz och hens kolleger har det heller inte funnits. Personerna som jobbar med den här verksamheten jobbar heltid, utan någon ersättning.
Enda trygga platsen
Aktiviteten denna kväll skulle vara att spela basket ihop, men flera av deltagarna har tappat sugen. De har precis fått veta att en i gruppen ska utvisas till ett land där homosexualitet är ett brott. Vid ett av borden sitter flera av de rysktalande i gruppen. Några är tysta och tittar ner i marken. Två av dem ringer telefonsamtal till den utvisningshotades anhöriga och advokat.
Vid samma bord sitter Laura från Kazachstan. Hon identifierar sig som lesbisk och har också fått avslag på sin asylansökan. Laura kommer direkt från sitt arbete som städare. Ögonen är trötta efter det långa arbetspasset.
Hennes resa till Sverige har varit lång. Med hjälp av en av volontärerna berättar hon sin historia.
I Lauras hemtrakter anses det vara skamligt att inte vara gift och familjen hotade med att gifta bort henne. Laura hittade en man som var villig att gå med på ett skenäktenskap, med löfte om att hon skulle få leva för sig själv. Efter ett tag ändrade mannen sig och försökte tvinga sig på henne. Han ville att hon skulle föda hans barn.
Efter en tid av tortyr och hot flydde Laura till Ryssland. Då hon hade lärt sig ryska i skolan fanns det möjlighet att hitta jobb. Men även där fortsatte trakasserierna. Hon fick glåpord kastade efter sig för att hon inte klädde sig feminint, men även för att hon såg centralasiatisk ut. Hon inledde ett förhållande med en kvinna och de bestämde sig för att försöka ta sig till Sverige för att kunna gifta sig.
För Laura är Newcomers den enda trygga plats hon har i Sverige. Även här tvingas hon dölja sin läggning för omgivningen av rädsla för att förlora sitt jobb och för att trakasseras.
– Jag har inte kommit in i det svenska samhället, jag kan inte språket och jag får ingen hjälp.
Alla Lauras vänner är ryskspråkiga hbtq-personer som hon kommit i kontakt med genom Newcomers och RFSL. Här har hon även börjat lära sig svenska.
– Jag tycker om att vara här. Hit kan jag komma och återhämta mig. Jag känner mig som hemma, säger Laura.
– Just trygghet är något av de viktigaste vi kan bidra med, vi försöker skapa platser där deltagarna kan få det stöd som de i nuläget inte får av staten, säger Sooz Romero.
Hen menar att hbtq-personer som nyligen anlänt till Sverige inte får det stöd de behöver från Migrationsverket. Många hamnar på flyktingmottagningar långt ut i landet där de inte kan få kontakt med hbtq-communityt. Hot och trakasserier har förekommit då det ibland finns människor på mottagningarna som inte respekterar hbtq-personer.
En som råkade ut för detta var Maria. Hon vill inte uppge vare sig sitt riktiga namn eller vilket land hon kommer från. Som queer och hbtq-aktivist utsattes hon för mordhot och riskerade livstids fängelsestraff på grund av landets homofobiska lagar. Hon beviljades asyl i Sverige och blev placerad på en flyktingmottagning nära en medelstor stad i Sverige.
– De flesta av dem jag mötte där hade samma åsikter som de jag flydde från i mitt hemland. Jag kände mig otrygg.
Efter fem månader tog Maria sina sparade pengar och reste till Stockholm. Där hon kom i kontakt med Newcomers.
– Alla nyanlända har tyvärr inte samma ekonomiska möjligheter som jag hade. De flesta av oss hbtq-personer som anländer till Sverige har haft traumatiska erfarenheter i sina hemländer. Att tvinga oss bo på mottagningar långt från en hbtq-gemenskap är inhumant i mina ögon, säger Maria.
Tvingades fly efter misshandel
Efter nästan två timmars väntan anländer personen som fått utvisningsbeslutet. En del av gruppen beslutar sig för att stanna kvar med hen, resten börjar gå mot basketplanen efter att ha visat sitt stöd för sin vän. De försöker skämta och hålla humöret uppe längs vägen, men skratten dör fort ut.
– Jag är jätteledsen för hens skull, jag känner den här killen väldigt väl. Alla i gruppen känner sig ledsna för att hen måste lämna oss, säger Sameer Ahameed.
Sameer Ahameed har varit med i gruppen fem veckor. Han kom till Europa efter att ha tvingats fly från sitt hemland. Sameers egen far, och invånare i hans hemstad misshandlade honom för att han haft en samkönad relation.
– De släpade mig längs gatan i benet, säger Sameer.
Till slut lyckades hans mor lugna folkhopen och få honom därifrån. Sameer lämnade landet under hotet att han skulle dödas om han någonsin kom tillbaka.
– Hade min mor inte stoppat dem hade jag kanske varit död nu.
Eftersom han tidigare studerat på Cypern bestämde han sig får att resa dit. Där försökte han söka uppehållstillstånd, men fick avslag.
– Hbtq-personer behandlas olika i olika länder i EU. I Cypern är det inte möjligt att få asyl om man är gay. Polisen skrattar bara åt dig och ber dig åka hem till ditt land.
Reste till Sverige
Efter denna upplevelse det reste Sameer Ahmed till Sverige. Han hade hört att svensk migrationspolitik var mer öppen för hbtq-personer. Men väl i landet fick han reda på att det endast gick att söka uppehållstillstånd i det land han först anlänt till. När han förstod vilket moment 22 han befann sig i var han nära att begå självmord. Men en kurator på RFSL tipsade honom om Newcomers.
– På Newcomers har jag fått stöd. Jag har ingen här i Sverige, men när jag är här känner jag mig glad, säger Sameer.
Fotnot: Flera av namnen i texten är ändrade för att skydda de medverkande.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.