BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Men i början av juni kom beskedet som kullkastar vardagen fullständigt för Anna Bergholtz – hon har inte längre rätt till resorna.

– Jag fick ställa in saker. Min sambo fick köra mig, en gång fick min tekniker skjutsa mig från studion och hem fast vi bor i helt olika delar av stan. Allt är bara upp till att folk är sjysta. Vissa dagar har jag fått ta taxi för 500–600 kronor för att ta mig till studion, säger hon.

Sluta jobba inget alternativ

Enligt färdtjänsten klassas alla jobbrelaterade resor som arbetsresor och ska bekostas av hennes kunder. Något hon tycker är absurt, med tanke på att trafikförvaltningens egna riktlinjer säger att färdtjänsten ska motsvara kollektivtrafiken.

– Det är som om någon skulle ställa sig vid tunnelbanan och säga ”Nej, du får inte resa till jobbet. Det är en tjänsteresa”, säger hon.

Hon håller med om att en del av hennes resor ska klassas som tjänsteresor, som när hon åker ut och föreläser i landet. De resorna betalas också av hennes uppdragsgivare.

Anna Bergholtz har överklagat färdtjänstens beslut. Men i väntan på besked blir hon tvungen att använda de privata färdtjänstresorna hon fortfarande beviljas för att ta sig till och från jobbet. Att sluta jobba är inget alternativ.

– Jag har ju massa uppdrag inbokade i höst. Men det är märkligt att jag ska behöva använda mina privata färdtjänstresor (som är begränsade i antal, reds. anm.) till arbetet. Jag betalar ju för mitt färdtjänstkort men kan inte använda det fullt ut, säger hon.

Förutom att den indragna färdtjänsten ställer till det personligen för Anna Bergholtz tycker hon också att det sänder ut en konstig signal rent politiskt.

– Det spelar ingen roll vem som styr, man pratar så mycket om allas lika värde. Alla ska jobba och det är så himla fint. Men när det kommer till kritan så fungerar inte systemet, säger hon.

Hon efterlyser en helhetssyn från politiskt håll. I dag ses arbetsresorna som en angelägenhet enbart för landstinget.

– Färdtjänsten är ett hjälpmedel för att jag ska kunna ta mig till mitt arbete, alltså är det en arbetsmarknadspolitisk fråga. Det måste upp på en högre politisk nivå. Politikerna är så dåliga på att se helheten, jag är så vansinnigt trött på det.