– De vill inte ens inleda en ­arbetsförmågeutredning eftersom de säger att jag är för sjuk, säger Ida Årbro.

Ida överklagade Försäkringskassans beslut, men trots intyg från fem oberoende läkare och en psykolog som konstaterar att hennes arbetsförmåga är nedsatt till 100 procent blev det avslag från Försäkringskassan igen.

– Så mycket energi går åt till att jaga intyg och försöka förstå vad det är de inte fattar. Det är sjukvården som kan hjälpa mig att bli frisk och avgöra om jag är frisk nog för att arbeta. Nu har Försäkringskassan det uppdraget, men de saknar kompetensen. Ingen från Försäkringskassan har ens träffat mig, säger Ida Årbro.

I dag tvingas hon leva på försörjningsstöd och är pressad att söka arbete trots att förmågan inte finns. Men när hon såg att Försäkringskassan i Luleå sökte handläggare kände hon sig trots allt manad.

– Jag tänkte att jag borde skriva en ansökan eftersom Försäkringskassan är de enda som anser att jag är frisk nog att arbeta, säger hon.

Skulle få sparken

Det kostade på, men hon använde sig delvis av den mall hon brukar använda när hon söker arbete. I brevet skriver hon bland annat:

”Ofokuserad, okoncentrerad och låg kognitiv förmåga är tre ord som beskriver mig väldigt bra i dagsläget. Vilket jag är övertygad om passar utmärkt för tjänsten hos Er som Per­sonlig handläggare inom sjukpenning.”

– Jag skrev utefter mina förutsättningar och efter de låga jobbkraven de hänvisar till i sina avslag till mig och många andra, säger hon.

Det mesta i brevet överensstämmer med verkligheten.

– Jag jobbar inte på att bli mer hänsynslös, annars är jag så ärlig jag kan utifrån hur jag mår.

Tror du att du får jobbet?

– Nej, det tror jag inte. Men jag hoppas att jag orkar ifrågasätta varför jag inte fick tjänsten när beskedet kommer.

Och om du får jobbet…?

– Jag skulle få sparken direkt! Jag skulle inte kunna ge avslag till människor som har läkarintyg på att de är för sjuka för att arbeta. Jag skulle tro på dem, säger Ida Årbro.