Nej-sidan i Natodebatten utsätts för personangrepp

Linus Hagströms motdrag blev att analysera debatten. Underlag hämtades från bland annat 350 artiklar publicerade under åren 2014–2018 och 1 400 inlägg på sociala medier. 

– Det fanns en tydlig struktur hos både ja- och nej-sidans argumentation. Tydligast var den på ja-sidan: Ryssland är ett hot. Det som står emot Ryssland är USA och väst. Vi måste därför gå med i Nato, säger han.

– Hos ja-sidan framträdde också stolthet över att tillhöra väst men skam över att inte vara det i tillräckligt hög grad. Plus ilska, hat, bitterhet mot dem som hållit oss utanför Nato, i synnerhet de S-regeringar som upprätthållit svensk allians­frihet.

Nej-sidan var mer splittrad. Den yttersta vänsterkanten, de som anser att Putin är rätt bra ändå för att han utmanar USA, var så marginell att den inte kunde registreras i materialet. De flesta på nej-sidan var lika mycket emot Ryssland som ja-sidan men motsatte sig stormaktspolitik och kärnvapen i bredare bemärkelse. Liknande ilska och bitterhet hittades här – mot de politiker som gradvis avvecklar den svenska alliansfriheten.

– Det förekom person­angrepp även från dessa, men på marginalen. På sociala medier mottog nej-sidan tio gånger så många personangrepp som ja-sägarna.

Tror inte på folkomröstning

Och så fanns den socialdemokratiska positionen. Som sade att Ryssland är ett problem. Att vi ska vara en del av väst. Att vi ska samarbeta med Nato. Men inte gå med. I praktiken en position som enligt Linus Hagström redan var förberedd för ett ja.

Ovanstående ledde till bilden av en nej-sida som fajtades internt och en ja-sida där man klappade varandra på ryggen. Resultatet blev att nej-röster trycktes ut mot marginalen.

– Min slutsats av detta – av hur nej-röster marginaliserades och stigmatiserades av personangreppen mot dem, för vem vill bli kallad Putin­kramare – var att Sverige nog ganska snabbt skulle kunna gå med i Nato.

Spola fram bandet till idag. Efter några år med Nato-­debatten på sparlåga hände 24 februari. Europa befinner sig sedan dess i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. 

– Detta är något man nu konstaterar, inte debatterar. Ja-sidan är trygg i att vi kommer att gå med och säger inte så mycket. Däremot trycks fort­farande nej-röster ned och utsätts för personangrepp. Detsamma gäller alla som inte enkelt stämmer in i ja-kören.

– Men vi måste kunna fortsätta debattera! Argument måste få synas, debatten måste få vara demokratisk, ta tid och komplexiteten i frågan bejakas.

Så du håller inte med till ­exempel Stefan Löfven som anser att frågan är för komplex för en folkomröstning?

– Ett problem med debatten är att komplexiteten osynliggörs. Vad vi än väljer kommer valet att innebära risker. Riktigt tragiskt vore om beslutet om att gå med fattas på ett sätt som är felaktigt, under press, där en sida stigmatiseras, ­misstänkliggörs och förlöjligas.

Det Linus Hagström därför vill se är en folkomröstning med två tydliga läger där bägge tar fram sina bästa argument.

– Någonstans handlar frågan om kvalificerade gissningar. Just nu är rädslan stark i alla läger och det vore därför rimligt att avvakta, se vad som händer med opinionen om kriget tar slut, eller om det fortsätter, om Ryssland börjar hota Finland eller andra länder. Alla möjliga hypoteser om framtiden måste synliggöras för att hjälpa folk att ta ställning.

Vad är det mest intellektuellt ohederliga i debatten?

– Personangreppen, som mest kommer från ja-sidan. Nu är inte denna ohederlighet hos ja-sidan i sig ett skäl att hålla fast vid ett nej. Men det är ett problem att vi riskerar att få ett ja för att det blir för obekvämt att hålla fast vid nej. För att enskilda inte vill bli stigmatiserade eller förlöjligade.

Vad missar nej-sidan?

– Kärnvapen är intressanta. Det finns fördelar med dem. Stater som har kärnvapen är i regel säkra. Nordkorea har kärnvapen och blir inte attackerat. Irak, Libyen, Ukraina hade inte det och blev attackerade. Kärnvapen är ju rationella för varje enskild stat att ha om man vill skydda sig. Sverige skulle inte behöva gå med i Nato om vi hade sådana. Irrationellt blir det först på systemnivå, när många stater har kärnvapen, på grund av risken för felberäkningar, för en trigger happy ledare, för spridning till terrorister.

Ja-sidan då?

– En sak är den vanliga glidningen mellan nationell och internationell säkerhet. Det är vanligt att säga att vi bör gå med för att skydda Baltikum eller Finland. Men nationell och internationell säkerhet är två olika typer av åtaganden.

Tror du det blir folkomröstning om Natomedlemskap?

– Nej. Och dessutom tror jag vi kommer att gå med.