BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag hade uppvisat tecken på stress redan tidigare, men inte förknippat dem med just stress. Mycket av det man blir sjuk av är sådant som samhället värdesätter och det är ju aldrig någon som kritiserar en för att man är för duktig, säger hon.
Den slutgiltiga kollapsen kom när Monika var med om en trafikolycka som utlöste en svår depression. När det hade gått två år och Monikas läkningsprocess ännu inte hade kommit igång sattes ett resursteam in.
De föreslog naturunderstödd rehabilitering, NUR, som är ett tillägg till den vanliga vården där patienter med psykisk ohälsa får komma ut i naturen. Först då vände livet.
– Om jag hade haft ett brutet ben så var det här som jag äntligen fick mitt gips, säger Monika.
Stress som aldrig försvinner
Rehabiliteringsgården Humlamaden ägs av specialistsjuksköterskan Lis-Lott Andersson som sedan 1997 har arbetat med hästunderstödd terapi – en terapiform där ridning används som habilitering och rehabilitering för personer med fysisk funktionsnedsättning.
Hon började att arbeta med NUR 2008 i samband med att Region Skåne inledde sitt pilotprojekt, vilket gör Humlamaden till en av de gårdar i Skåne som har varit med allra längst.
– Vi människor är skapta för att leva ett aktivt liv i naturen. Vi tillhör den biologiska mångfalden och forskning visar att vi är minst stressade när vi befinner oss i en natur som vi känner oss trygga i, säger Lis-Lott Andersson och blickar ut över en ljus glänta mitt i den mörka skogen.
När det handlar om utmattningssyndrom så är det just stressen som är boven i dramat. En gång i tiden var stress till för att trigga igång vårt flyktsystem och medan stress i lagom dos till och med kan vara nyttigt gör ständig stress utan chans till återhämtning att systemet kollapsar.
– För våra förfäder var stressen mer tillfällig, men dagens samhälle gör att stressen aldrig försvinner.
Söker kravfri natur
Patrik Grahn är professor i landskapsarkitektur vid SLU i Alnarp och har sedan början av 1990-talet studerat naturens betydelse för människors hälsa.
Mycket av forskningen äger rum i Alnarps rehabiliteringsträdgård där forskare undersöker hur vistelse i skilda typer av natur kan rehabilitera människor med stressrelaterade sjudomar.
– Vi har sett att de som mår sämst gärna söker sig till den natur med minst kravfyllda element och där man inte behöver tänka. Där de kan se, men inte synas. Ju mer återhämtad man är desto mer är man redo för andra intryck. Utblick över vatten och ljus skog verkar vara en naturtyp som fungerar i nästan alla kulturer, säger Patrik Grahn.
För tre år sedan undersökte han vårdkonsumtionen ett år efter att deltagarna i rehabträdgården hade diagnosticerats. Resultatet var häpnadsväckande. I kontrollgruppen hade vårdkonsumtionen minskat med åtta procent medan den i Alnarpsgruppen hade minskat med 28 procent.
– Människor med utmattningssyndrom tar till sig vården snabbare när de vistats en tid i rehabträdgården. Det finns dock en liten grupp, drygt 25–30 procent, som inte svarar på behandlingen och som inte går tillbaka till jobbet. Vi vet inte varför. Sedan kan man fråga sig vad som är målet. Är målet att bli samhällsnyttig så har terapin misslyckats, men vi tittar även på om och hur personen fungerar i familjen och om hen orkar vara en bra förälder och så vidare och då har den kanske lyckats, säger Patrik Grahn.
Längre behandling är bättre
De som deltar i NUR är på gården i åtta veckor, tre dagar i veckan, fyra timmar åt gången. Sammanlagt blir det 94 timmar terapi. Lång ifrån tillräckligt tycker Monika, som blev klar med sin NUR på Humlamaden för drygt ett år sedan.
– Sista gången på min NUR var hemsk och jag kände mig inte alls redo. Jag hade verkligen behövt mer tid, säger hon.
Önskar längre behandling
Lis-Lott Andersson ser också problem med den relativt korta behandlingstiden och skulle önska att rehabiliteringen pågick i minst 12 veckor.
– Har du ett sår på huden förstår du att du måste ta hand om det för att det ska läka. På samma sätt måste du ta hand om såret på insidan. Hjärnan läker, men det tar lång tid. I vårt moderna samhälle måste vi lära oss att återhämta oss, säger hon och fortsätter.
– Många klarar sig efter åtta veckor, men efterrehabiliteringen är inte alltid optimal. Det är för många som faller mellan stolarna.
Patrik Grahn håller med. Enligt honom kan man se att de som har fått en längre behandling har färre utmattningssymptom ett år senare och får en betydligt snabbare återgång i arbetet än de som har fått en åtta veckor lång behandling.
Trots oron för att halka ner i en ny utmattningsdepression fann Monika styrkan att fortsätta och i dag mår hon bättre än på länge. Hon är fortfarande sjukskriven, men besöker sin arbetsplats en gång i veckan.
Dessutom återvänder hon till Humlamaden en gång i veckan för hästunderstödd terapi.
– Det viktigaste var att hitta en trygg plats där jag fick känna lugn och hopp igen. Det var också viktigt att träffa andra drabbade och människor som förstår mig så att jag insåg att jag inte är ensam, säger hon.