– Det är inte antingen eller. Vi har extrema högern, vi vet vilket hot den utgör mot demokratin och vilka metoder den använder. Sedan kopieras extrema av de konservativa, som gör samma saker – men med ett annat resultat. För de har mer resurser, mer kraft. Hotet mot demokratin blir därför avsevärt mer påtagligt. Och det går snabbt. Vi ska frukta båda. Och inte fastna med blicken bara på extrema.

Du beskriver detaljerat utvecklingen i ­Österrike, då med Sebastian Kurz som en radikaliserad konservativ. Han var partiledare för ÖVP och förbundskansler till hösten 2021. Och allt påminner så mycket om Sverige. Håller du med?

– Jag ser ju den debatt ni har om bland annat integration och kriminellas våld. Jag känner igen budskapen och tonläget från Österrike. Ta bara detta med språktest för små barn. Det är så oerhört radikaliserat. För mig som kommer från ett annat land framstår det förslaget som ren galenskap. Vad gör ni, de är ju bara barn, vill ni hota familjerna! Men ni har partier som är beredda att gå så långt. Ni har ett problem.

Dessutom är det ett kluster av partier som driver den utvecklingen.

– Ja, Sverigedemokraterna naturligtvis, men förändringen finns främst i Moderaterna och Kristdemokraterna…

… och Liberalerna.

– Ja, jag har förstått det, att de också har valt denna sida. Och om dessa partier vill arbeta tillsammans, och hittar gemensam mark, och samtliga använder kulturkrigets retorik, då är det ett hot. Partierna gör inte bara eftergifter till Sverigedemokraterna, utan det här kommer också direkt från dem själva.

Just det, din poäng är just att det sker ett slags intern erosion av politik och värderingar. Att de radikaliserar sig själv. Kan du utveckla?

– Det är komplext och har många olika faktorer, som nyliberalismens inträde, finans- och migrationskrisen, uppkomsten av de populistiska högerpartierna, samt att socialdemokrater och konservativa blivit alltmer lika. Systemet är på väg att kollapsa. Människor litar inte på det längre. Och konservativa vill absolut inte sjunka med systemet, de har tröttnat på att förlora val efter val, de vill säkra såväl sin överlevnad som framgång. De är desperata efter framgång. ­Sedan är allt som krävs att en tillräckligt hänsynslös person uppenbarar sig.

En person som Kurz. Du menar att med ­radikalisering kommer ett enormt fokus på partiets ledare.

– Kurz omgav sig aldrig med folkvalda. Han handplockade sitt gäng. Han ställde krav på partiet att ha full kontroll över allt, inklusive vilka som skulle hamna på valbar plats. Partimedlemmarna blev maktlösa, den inre demokratin bröt samman.

Men konservativa som Kurz älskar media, uppmärksamheten. Samtidigt hatar de kritisk granskning och går gärna till attack mot ­medier. Det är väldigt påtagligt just nu i ­Sverige. Hur har det märkts i Österrike?

– Kurz har försökt styra medierna. Till exempel genom att rikta partiets och regeringens annonsköp. Men också genom att tvinga bort en misshaglig chefredaktör från en stor konservativ tidning. Han har också tillsatt lojala på centrala poster i public service. Och gissa vem som direkt styrde statens ekonomiska stöd till medier? Hans egen presschef. Men de har inte kunnat tysta den kritiska journalistiken.

Du skriver att dessa radikaliserade politiker gärna bryter mot lagar och regler och normer. Berätta mer om det.

– Vad gäller Kurz så är det formella regler, som hur man finansierar en valkampanj. Men även informella. Det mest talande exemplet är att sedan andra världskrigets slut har varje öster­rikisk förbundskansler deltagit i Förintelsens minnesdag på koncentrationslägret Mauthausen. 2021 skulle Kurz vara där, men han kom inte, för han ville inte besvara mediernas frågor om den senaste skandalen.

Ett begrepp i din bok är ”permanent ilska”, att det är en fällan som vänsterkrafter kan falla i på grund av att radikaliserad konservatism är så sensationellt provocerande. Så vad är rätt metod?

– Det är fullt naturligt att bli chockerad och arg, för detta är inte normalt. Men du kan inte vara arg för alltid. Du måste agera själv, det gäller att avslöja dem, att visa på mekanismerna bakom deras nya politik och kulturkriget som de bedriver. Som vänster kan du inte bara existera i relation till det här spelet de spelar. Du måste kunna driva dina egna frågor, gå framåt, inte bara försvara dig. Det blir en omöjlig position. Hitta rätt frågor! Alltså, det är ingen raketforskning. Varför existerar ett vänsteralternativ? För att vara progressivt, för att verka för social jämlikhet. ­Försvara välfärden, utmana föreställningar: Hur rika ska folk få vara när vi samtidigt har många fattiga? Tryck på! Ge inte upp feminism och antirasism, för allt detta hänger ihop.

Visst är du själv medlem i Österrikes socialdemokratiska parti?

– Ja.

Så gör de ett bra jobb på att kontra konservatismens radikalisering?

– Nej. Deras problem är att de inte fattar att det är 2022, att de måste avancera, att de gamla goda tiderna är borta. Just nu försöker de vara både socialdemokrater och ett substitut för det konservativa partiet, eftersom det senare blivit så radikaliserat. Socialdemokraterna försöker hålla ihop systemet. Men det blir ingenting, bara plattityder. Det som behövs är ett starkt, modigt, vänsterlutande socialdemokratiskt parti som är beredda att ta striden.