När Pride kom till Hudik

De senaste åren har Pridefirandet i Sverige exploderat och spridit sig till flera mindre städer. Den femte juli år hölls för första gången Hudiksvall Pride.
– Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, om det skulle komma 20 eller 200 personer, säger Ulrika Beijer, en av arrangörerna.

Initiativet till Hudiksvall Pride kom ursprungligen från S-kvinnor i Hudiksvall, där en av medarbetarna hade fått frågan ”om jag har en avvikande sexualitet – vart hör jag hemma då?”. Med hjälp av Ulrika Beijer, evenemangsutvecklare i kommunen, vände sig två representanter från S-kvinnor till Hudiksvalls kommun för att söka bidrag till att genomföra festivalen. Hudiksvall Pride hölls under en dag, den femte juli, och bjöd på parad och fest, men även föreläsningar som främst handlade om hur det är att vara hbtq-person i en småstad.

– Vi frågade oss hur hbtq-vänligt det egentligen är i Hudiksvall och huruvida det finns behov av att lyfta den här frågan, och det finns det. För 20 år sedan utnämndes Hudiksvall till Sveriges minst hbtq-vänliga stad, så det känns naturligt att göra det här nu, säger Ulrika Beijer.

Flera hbtq-personer i Hudiksvall har inför och i samband med festivalen vittnat om hur svårt det är att våga komma ut när en bor i en småstad där alla känner alla, och hur svårt det är att hitta andra hbtq-personer.

– Det finns inga naturliga mötesplatser här i Hudiksvall, och det är heller inte lika accepterat som det är i Stockholm till exempel. Med festivalen hoppades vi skapa en mötesplats åtminstone under den här dagen, det tror jag är otroligt betydelsefullt.

Helt gratis

Till skillnad från Stockholm Pride, som är Sveriges första och Skandinaviens största Pridefestival, valde arrangörerna bakom Hudiksvall Pride att ha en avgiftsfri festival. Även flera av de artister som ställde upp gjorde det utan att ta betalt. Inför festivalen visste Ulrika och hennes medarrangörer inte vad de skulle förvänta sig i fråga om antal besökare och de boendes reaktioner.

– Vi visste inte om det skulle komma 20 eller 200 personer, men i paraden gick runt 1600, det var helt magiskt! Och reaktionerna har mestadels varit positiva. Det är klart att det finns några som har skrivit negativa saker på vår Facebook-sida, saker som att samma pengar borde spenderas på en heterofestival, men inte mer än så.

Redan nu planeras nästa års festival, som Ulrika och hennes medarbetare hoppas ska kunna expandera till två dagar istället för en. Och idén om att festivalen ska vara kostnadsfri fortsätter.