När Norrahammar ställde om för krig

Längs en vägg på Norrahammars Industrimuseum hänger löpsedlar. Smålands Folkblad från 1 september 1939 skriver ”Kriget utbrutet” och ”Allmän mobilisering företas i Frankrike”. Men även i neutrala Sverige rustades det för krig. På utställningen Krig & Fred kan besökarna läsa om och se bilder på hur den lokala industritillverkningen ställdes om efter krigsutbrottet.
– Det man slås av är hur samhället förberedde sig för krig. Man skickade brev till kvinnor i trakten och bad dem hjälpa till vid gårdarna; karlarna var ju i stor utsträckning inkallade, säger Per-Olof Jern, ordförande i den ideella föreningen som driver industrimuseet.

Det blev kvinnorna som fick sköta ruljansen, berättar hustrun Barbro Jern, som också är engagerad i museet och som minns att hennes farmor aldrig fick kaffekupongerna att räcka under ransoneringstiden.

37 miljoner patronhylsor

Traktens industrier upplevde ett uppsving när kriget bröt ut, framförallt började allt fler kvinnor arbeta. På 1940-talet hade Norrahammars Bruk fler anställda än både förr och senare. Då arbetade 1800 personer på gjuteriet, inte bara med att gjuta kaminer och annat hushållsgods – under kriget började man också tillverka patronhylsor, beställda av försvarsmakten.
– Vid ett enskilt tillfälle fick man en order på 37 miljoner patronhylsor. Bruket ansågs som krigsviktig industri, berättar Per-Olof Jern.

Ett mörkt kapitel är all järnmalm från Sverige, även från Taberg, som exporterades till krigsmakten Tyskland. Malmbrytningen i Tabergsgruvan, som hade stängts ner kring sekelskiftet, återupptogs och under 15 år bröts mer malm än under de tidigare 300 åren.
– Att Tabergsmalmen var så eftertraktad berodde på att det innehåller vanadin, som är väldigt hårt, säger Per-Olof.

Ull av människohår

Också textilindustrin påverkades av kriget. Junex filial i Taberg fick beställningar på uniformer och andra militärkläder.
– Många textilindustrier påverkades av att det var svårt att få tag på ull. Tabergs Yllefabrik kom på att man kunde använda människohår. Man kontaktade Svenska Frisörföreningen och snart hade yllefabriken kontakt med 10 000 damfrisörer, berättar Per-Olof.

En kort tid senare hade yllefabriken fått hårleveranser på 6 000 kilo. Efter några veckors experimenterande lyckades man få fram ett jämnt och starkt garn som bestod av 60 procent människohår. Det var 50 procent starkare än vanligt ullgarn.
Beredskapstiden innebar inte bara att tillverkningen förändrades på industrierna. Ett stort skyddsrum byggdes för arbetarna på Norrahammars Bruk och på Tabergs västra topp byggdes ett brand- och luftbevakningstorn. Redan 1938 bildades en luftskyddsförening.
– 1944 föll ju till och med bomber över Stockholm, men det hör man sällan om, säger Per-Olof.

Militäranläggning blev flyktingläger

Men kriget kom aldrig till Sverige. SmF:s löpsedel från 7 maj 1945 deklarerar, tillsammans med andra dagstidningar, ”Fred i Europa”. Militäranläggningen som byggts på Kornheden i Barnarp 1940 blev istället flyktingläger och många av krigsflyktingarna fick arbete på pappersfabriken i Torsvik.
Många av dem som besöker industrimuseet i Norrahammar är pensionärer och de minns beredskapsåren under andra världskriget:
– Ohja! Det är mycket nostalgi. Det är många besökare som berättar om hur det var, utbrister Barbro Jern, som önskar att fler skolklasser skulle besöka Industrimuseet för att lära sig mer om hur bygden förberedde sig för kriget.

Hanna Eklöf