KOM TILL BOKMASSAN !
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan
När statsvetaren Lena Wängnerud skrev sin kandidatuppsats gick hon igenom alla motioner till Borås kommunfullmäktige under 15 års tid och märkte ett tydligt könsmönster. Kvinnliga politiker skrev oftare motioner som handlade om sociala frågor medan manliga politiker fokuserade på områdena ekonomi och teknik.
– I takt med att kvinnorna blev fler fick de områden som kvinnliga politiker prioriterade större utrymme. När kvinnor kommer in i kommunpolitiken förändrar de vad politiken handlar om, säger hon.
Könsfördelningen inom kommunpolitiken är alltså inte bara en fråga om rättvisa utan påverkar och vilka områden som anses vara viktiga och mindre viktiga. I kommuner som historiskt sett haft en hög andel kvinnor i fullmäktige tar fler pappor ut föräldraledighet, löneskillnaderna mellan könen är mindre och fler kommunanställda kvinnor jobbar heltid. Det var också kvinnliga kommunpolitiker som drev igenom utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen.
– Kvinnliga politiker driver helt enkelt frågor som underlättar för kvinnors vardag och självbestämmande, säger Lena Wängnerud.
Kvinnor aktiva i fler områden
Andelen kvinnor i politiken ökade snabbt under 1970- och 1980-talet men vid valet 1991 minskade för första gången andelen kvinnor i riksdagen vilket skapade en stor debatt. Det feministiska nätverket Stödstrumporna satte press på partierna att ha varannan kvinna på valsedlarna och kampanjen fick genomslag – efter valet 1994 var andelen kvinnor för första gången över 40 procent både i riksdagen och svenska kommunfullmäktige.
Sedan dess har ökningen avstannat men det har hänt andra saker inom jämställdhetsområdet.
– Den stora förändringen är att jämställdhetsfrågan fått mer uppmärksamhet. I dag ser riksdagspartierna till att ha en jämn könsfördelning och även om kommunerna släpat efter lite finns en medvetenhet kring att ha både kvinnor och män på alla områden i politiken, säger Lena Wängnerud.
Men att andelen kvinnor stannat runt 40–45 procent oroar henne. När Sverigedemokraterna växer innebär det färre kvinnor i maktpositioner eftersom partiet har få kvinnor i sina partigrupper. Även Centerpartiet och Liberalerna har få kvinnliga representanter under vissa mandatperioder.
– Jämställdhetsfrågan löser sig inte av sig själv utan partierna måste ta det här på allvar. Men i dag fokuserar man mer på flyktingfrågan och vem som ska regera med vem. Jämställdhetsfrågan har kommit i skymundan, säger hon.
Svårt locka kvinnor till politiken
Men även om partier vill satsa på fler kvinnliga politiker är det inte alltid lätt att hitta personer som vill ställa upp. Uppdraget som kommunpolitiker sker oftast på kvällstid och kräver mycket tid och engagemang.
– I många kommuner är man förtvivlade eftersom det finns en tendens att kvinnor, särskilt unga kvinnor, lämnar politiken under pågående mandatperiod. Det behöver inte bero på att de är missnöjda utan oftast är anledningen att de är rörliga och flyttar från kommunen, säger hon.
Och eftersom kön påverkar politiken leder bristen på unga kvinnor i svenska kommunfullmäktige till att vissa frågor prioriteras bort. Lena Wängnerud tar som exempel att integritetsfrågor och sexuella trakasserier debatteras flitigt bland unga kvinnor, men att diskussionen inte alltid når kommunhusen. Ett annat exempel är frågan om tillfälliga anställningar som påverkar många unga men inte är en het politisk fråga eftersom de berörda är underrepresenterade i politiken.
Lena Wängnerud hoppas att jämställdhetsfrågan snart kommer upp på agendan igen för annars riskerar jämställdheten i kommunerna att stagnera.
– För tio år sedan var jag mer optimistisk än vad jag är i dag. Då skedde en snabb utjämning kring vilka politiska ansvarsområden som män och kvinnor var aktiva inom. I dag ser jag tyvärr ingen livaktig debatt kring hur vi ska lösa de här frågorna och gå framåt, säger hon.
