När blir damfotbollen lika poppis som herrfotbollen?

Jonny Hjelm är professor i historia vid Umeå universitet och har forskat om svensk damfotboll.

–Vid nästan varje stort mästerskap sen 80-talets början säger man att ”nu har damfotbollen slagit igenom”, ”nu är den nästan lika populär som herrfotbollen”. Men såväl globalt som nationellt är det fortfarande en stor skillnad, menar Jonny Hjelm.

Hur långt har vi kommit då?

–Vi ser nästan fullsatta arenor och höga tittarsiffror nu under VM. Så har det varit de sista tio åren. När Sverige spelade final 2003 klockan 6 på morgonen sågs matchen av 3,7 miljoner svenskar. Man har alltid hoppats på att intresset ska spilla över på den svenska klubbfotbollen men tyvärr är det inte så. Det finns forskning som visar att intresset för stora mästerskap är relativt stort, men till exempel en studie från Tyskland visade att när VM väl var över så fortsatte de resurssvaga inhemska ligorna att ha begränsat med åskådare. I Italien och Spanien däremot har man haft fantastiska åskådarsiffror de sista åren inom klubbfotboll: upp till 40 000 i Spanien.

Ser man någon effekt på antalet tjejer som spelar fotboll?

–Tjejers fotbollsspelande ligger på en rätt hög nivå, det har det gjort sedan 80-talet. Pia Sundhage och hennes generation, de drog ju också i gång ett intresse. Men utmaningen under de senaste 20 åren har varit att behålla både tjejer och killar när de blir tonåringar, de lämnar i större grad än tidigare.

Vilka skillnaderna ser du mellan hur medierna behandlar damfotboll i dag jämfört med hur det var på 1970-talet i Sverige?

–På 70-talet fanns rätt mycket sexism. Det fanns en hö-hö-hö-attityd och man gjorde sig lustig över damfotbollsspelare. Men samtidigt fanns det då ett amatöristiskt ideal där pengar inom idrott ansågs vara fult. Man tyckte då att dam- och flickfotbollen representerade det genuina amatöridealet, medan herrfotbollen hade börjat kommersialiseras. Då talade man också om att det var positivt att damfotbollen ”breddade fotbollsfamiljen”.

Har man städat bort sexismen?

–Det finns fortfarande ett renhållningsarbete kvar att utföra. Statyn av Nilla Fischer blev ju nyligen förstörd i Linköping. Och det finns fortfarande hbtq-personer som upplever att man inte blir bemött på ett respektfullt sätt. Men att komma ut inom damfotbollen är ju mycket lättare än vad det är på herrsidan. Sen lever sexismen fortfarande kvar i slutna rum och på sociala medier. Damfotbollen har ju fortfarande en liten feministisk, radikal touch som kan provocera konservativa mansgrisar.