BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Texterna i 13 myter om bostadsfrågan är skrivna av forskare från fyra svenska universitet och högskolor och som ingår i nätverket Crusch (critical urban sustainable hub). Syftet med boken är att försöka överbrygga det glapp de anser finns mellan vad som förs fram i debatten och den kunskap som finns.

– Det finns en rad påståenden som förs fram om och om igen, om att det är viktigt att låta marknaden styra och negativt med regleringar. Men de yttringarna har inte med fakta att göra, utan bakom dem står en rad privata aktörer som drivs av ekonomiska motiv, säger Guy Baeten, professor i Urbana studier vid Malmö högskola och en av bokens författare.

”Ingen oundviklig process”

En av de myter som boken tar upp är gentrifieringen. Att ett område rustas upp och befolkas med nya invånare har under senare årtionden alltmer börjat beskrivas som något som är både oundvikligt och bra för samhället, då motsatsen är fortsatt förslumning.

Att Seved i Malmö allt oftare utmålas som ett problemområde är enligt forskarna ett tecken på en kommande gentrifiering. Men enligt bokens författare är processen inte alls oundviklig. Den är inte heller en garanti för bra stadsutveckling.

– Det är från fastighetsägarnas sida som det finns ett stort intresse av att renovera bostäderna, för att göra dem attraktiva för nya hyresgäster och bana väg för hyreshöjningar, säger Carina Listerborn.

I boken konstaterar forskarna att lite talar för att de pengar som investeras i att rusta upp ett område kommer alla invånare till del.  Resultatet blir troligare att de fattiga flyttas runt.

– Gentrifiering är en av vår tids största stadspolitiska utmaningar. Om våra städer fortsätter att gentrifieras i oförminskad takt kommer den sociala polariseringen mellan fattiga och rika stadsdelar att öka, skriver de.

Riskerar stöta bort invånare

En annan myt som har granskats av forskarna är den om att segregationen skulle orsakas av att invandrare väljer att bo nära varandra. Den forskning som har gjorts visar tvärtom att invandrares drömmar om hur de vill bo inte skiljer sig från andra svenskars, där idealet är ”hus med trädgård”. Enligt bokens författare är segregationen på bostadsmarknaden i stället något som i hög grad styrs av politiska beslut, bristen på politiska beslut och de processer som startas utifrån dessa.

Det man nu gör i Malmö när områden som Västra hamnen och Hyllie byggs, i hopp om att locka nya invånare med god ekonomi, är enligt forskarna ett exempel på en bostadspolitik som inte leder till någon förbättring för de mest utsatta grupperna.

– Vad Malmö stad gör här är att de riktar sig till en grupp människor som de vill locka hit, i stället för att ta hand om dem som redan bor här, säger Carina Listerborn.

Forskarna varnar för att effekten kan bli att man samtidigt riskerar att stöta bort andra invånare, som kan bidra med mycket till stadens utveckling.

– Malmö är en stad med en ung befolkning i dag. Bland dem finns det många kreativa människor som konstnärer och forskare som har sökt sig hit för att det fortfarande finns billiga bostäder, säger Guy Baeten.

Talet om flyttkedjor som börjar i toppen med att locka personer att sälja sina onödigt stora villor för att flytta till attraktiva lägenheter inne i staden, är enligt forskarna en av de myter som har börjat bli tagna för sanning. Fakta talar i stället för att den flyttvåg som dras i gång inte är något som kommer att komma de mest utsatta till del.

– Den flyttkedja som startar når aldrig fram till de människor som verkligen är i behov av bostad. Det blir snarare en rörlighet som stannar inom den kategori som redan har goda möjligheter att ordna sitt boende, säger Carina.

Möllevången helt unik miljö

Den tillgång Malmö har och som forskarna anser att de borde slå vakt om är ett allmännyttigt bostadsbolag som inte har lockats att sälja ut sina bostäder. Tack vare det finns det fortfarande billiga hyresrätter som gör att även centrala stadsdelar präglas av en social mångfald.

– Möllevången är som miljö helt unik. Sådana stadsdelar finns inte längre kvar i Sveriges andra större städer, säger Carina Listerborn.

Ett skånskt fenomen som oroar forskarna är en process där de som lever på låga inkomster eller bidrag riskerar att tvingas bort från flera kommuner. Mönstret är tydligast i Landskrona kommun.

– I Landskrona är det inte fastighetsägarna utan kommunledningen som har gått ut med kravet på att hyran bara får uppgå till en tredjedel av inkomsterna, säger Carina Listerborn.

Kravet slår hårt mot en grupp invånare som har sökt sig till staden för att där finns bostäder.

– Det är människor som får veta att de inte längre är önskvärda i kommunen, trots att de kan ha bott där i flera år. De blir inte statslösa utan stadslösa, då de riskerar att fördrivas från sin hemort, säger Carina Listerborn.

Andra kommuner där låginkomsttagare hamnar utanför bostadsmarknaden är Lomma, Vellinge och Staffanstorp som helt saknar kommunala bostadsbolag. Fällan där man kan tvingas bort från sin kommun för att hitta bostad drabbar många.

– Vem som helst kan hamna där. Det gäller till exempel människor som har skilt sig eller pensionärer som inte lever upp till inkomstkraven för en bostad, säger Guy Baeten.