BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det känns rent ut sagt jävligt jobbigt att vi gör så här mot barn i Sverige. Och det är väldigt svårt att förklara vad som har hänt för de andra killarna i laget, säger Anna Berglund, som är mamma till en av Musas kompisar i fotbollslaget.
– Vi har pratat mycket om det här och de andra pojkarna förstår inte hur någon kan göra så här mot vår Musa, och jag kan inte förklara för jag förstår det inte heller. Vad har hänt med Sverige? Är vi inte längre ett land som tar barns rättigheter på allvar, frågar hon sig.
Behandlades som en kriminell
Musas före detta gode man, som har valt att inte framträda med sitt namn i det här reportaget, är förtvivlad.
– Det känns fruktansvärt att vi behandlar ett barn på det här sättet. Musa är en sån fin och ödmjuk kille och så behandlas han som en bedragare och kriminell. Det finns inte ord för att beskriva hur det känns, säger hen.
Det var den 26 september som Musa kallades till ett möte med Migrationsverket i Sundsvall. Han fick sällskap med två ur personalen som jobbar på det boende för ensamkommande barn i Härnösand där Musa bodde.
Han kom aldrig ut igen.
Enligt Musa kom det civilklädda poliser och de var mycket hårdhänta mot honom. Han kände sig förvirrad och rädd och ingen kunde tala om för honom vad det var som hände.
Musa fördes från Sundsvall till Migrationsverkets förvar i Gävle där han hölls inlåst. I Gävle har myndigheten ett av fem förvar i landet, ett slags fängelse där asylsökande sitter inlåsta, oftast i väntan på att de ska slängas ut ur landet.
– Musa har en stark känsla för rätt och fel. Och när han berättar sanningen så förväntar han sig att bli lyssnad på. Att Migrationsverket har betett sig så här innebär en enorm krock med verkligheten för honom och han har svårt att förlika sig med att de säger att han ljuger. Jag hoppas att han inser att alla svenskar inte är som de på Migrationsverket, säger den före detta gode mannen.
Juristen Charlotta Lagnander har överklagat beslutat att frihetsberöva Musa.
– Jag har framhållit att Musa hela tiden har varit samarbetsvillig, han har kommit till alla möten, han bor på en känd adress och går i skolan. Det finns helt enkelt inga skäl till att ha honom inlåst. Tyvärr gör Migrationsverket en annan bedömning.
Varför?
– Man måste ha i minnet att Musa är i underläge från början gentemot myndigheten. Det är klart att han kan ha uttryckt önskemål om att få stanna i Sverige. Det har Migrationsverket tolkat som att det finns risk för att han ska avvika.
Jag har aldrig träffat Musa. Ändå vet jag en hel del om honom. Genom samtal med boendepersonal, advokat, gode man, kompisar och personer som kände honom har jag fått en bild av hans liv i Sverige. Migrationsverkets beslut, domar i kammar- och förvaltningsrätt och överklaganden ger en bild av hans kontakter med svenska myndigheter.
En bra kompis
Musa kom till Sverige i oktober förra året och hamnade på ett boende för ensamkommande barn i Härnösand. På en bild som en av hans kompisar har tagit ser jag en ung kille, sportklädd, med allvarlig uppsyn.
– Han var en bra kompis. Han gillade skolan och pluggade hårt, hade ett stort sportintresse, säger kompisen.
Den förre detta gode mannen fyller i bilden.
– Musa är lite lågmäld men alltid glad. Han är ödmjuk och flitig. Och tacksam över att få vara här. Han är skärpt och lär sig snabbt trots att han inte har någon skolbakgrund.
I fotbollslaget HFF har pojklaget fått fin förstärkning.
– Musa och tre andra pojkar från samma boende började spela med oss i våras. De kom väldigt fort in i gänget och är jättehärliga killar. De har landat i mitt hjärta, säger Anna Berglund.
– Han var alltid glad och tacksam över det lilla. Att få en egen klubboverall med föreningens emblem och sina egna initialer var stort för honom.
Musa Houseini är född i Afghanistan men flydde med sin familj; mamma, pappa och lillasyster, till grannlandet Pakistan när han var åtta år.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det var en ganska hård tillvaro för familjen och eftersom de inte hade råd med skolavgifterna så har han knappt gått i skola och kan inte läsa och skriva. Som 14-åring följde han med en farbror till Iran, där de hade hört att det fanns jobb. Musa och farbrodern fick jobb i en textilfabrik, men lönen var så dålig att det inte blev något över att skicka hem till familjen när mat och husrum var betalda. Men rykten gick om gratis utbildning och bättre betalda arbeten i Turkiet. Musa åkte men blev återigen lurad. Varken jobb eller utbildning fanns. Tanken växte att i stället ta sig till Europa och Sverige.
Musa har inte berättat så mycket om själva flykten men vi vet att han kom med båt till Grekland och vidare till Tyskland förra hösten.
– Han är en överlevare men har fruktansvärda minnen av död och lemlästade människor i Afghanistan. Ändå måste hans föräldrar ha lyckats ge honom en grundtrygghet, för han är stabil, säger den före detta gode mannen.
Under flyktingkrisen i Europa förra hösten tog sig Musa sig ända till Tyskland där han möttes av beväpnad militär. Han ville till Sverige och får höra att det enda sättet för honom att få resa vidare är att ljuga om sin ålder. Att skriva att han är några år äldre än vad han egentligen är. Musa ville inte, men upplever hela situationen som hotfull och gjorde till sist som de säger. Hans ålder skrevs upp med tre år och han fick ett nytt födelsedatum, 1 januari 1997.
När Musa kom till Sverige behandlas han som en minderårig. Han fick en god man, placerades i ett särskilt boende för ensamkommande barn och fick gå i skola.
Musa säger själv att han är född 2000 och det är också som 16-åring han har behandlats, i skolan, och i fotbollslaget där han spelar med pojkar födda -00.
Musas ålder är en viktig faktor för hur han ska behandlas av svenska myndigheter. Jag tittar på hans id-kort, utfärdat i Pakistan. ”Musa Sabir Ali, född: 2000”, står det. Sabir Ali är hans pappas förnamn. Efternamnet står ingenstans på den id-handling som de pakistanska myndigheterna har utfärdat för afghanska flyktingar. Det är den enda id-handling som Musa har och det är också det här id-kortet som han har visat upp för Migrationsverket för att bevisa sin ålder.
Det har inte gjorts någon medicinsk undersökning av Musas ålder. I Migrationsverkets bedömning har man helt gått på de tyska uppgifterna.
Men det är inte sannolikt att han skulle vara född 1997 och därmed över 18 år, enligt de jag talar med.
– Han är finlemmad, ingen tillstymmelse till skäggväxt och beter sig mer som en pojke än en ung vuxen. Jag jobbar med ungdomar och vet att det finns vissa som ljuger om sin ålder. Men inte i det här fallet. Musa är definitivt inte över 18 år, säger en av personalen på boendet.
– Han är ett barn, en pojke precis som de andra i laget, säger fotbollsmamman Anna Berglund.
Under våren kommer informationen från Tyskland där Musa sägs vara betydligt äldre och det blir också Migrationsverkets linje. Eftersom han då anses vara över 18 år tvingas den gode mannen att avsluta sitt uppdrag.
Han får dock gå kvar i skolan och bo kvar i boendet. Månaderna går och hoppet växer att han kanske ändå får stanna. Ett hopp som släcks definitivt den 26 september.
När det gäller frågan om varför Musa skickas till Tyskland och varför han inte kan få sin asyl prövad i Sverige måste vi gå in på det snåriga juridiska regelverk som rör asylärenden i EU.
Det är Dublinförordningen som är EU:s gemensamma regelverk kring hur man ska hantera asylärenden och vilket land som är ansvarigt.
Man brukar prata om första asylland. I det här fallet borde det ju då vara Sverige eftersom det är här som Musa har sökt asyl. Men så enkelt är det inte. För när Migrationsverket gör en sökning i den gemensamma databasen Eurodac ser de att han har lämnat fingeravtryck vid ankomsten till Tyskland. Det räcker för att den svenska myndigheten ska anse att han har en påbörjad asylprocess där.
– Han har själv inte aktivt sökt asyl i Tyskland. Han har inte fyllt i någon blankett eller något sådant. Han blev dock avtvingad fingeravtryck och blev uppskriven i ålder när han kom till Tyskland förra hösten, berättar juristen Charlotta Lagnander, som har följt Musas fall.
Följden blir i alla fall att Musa inte får sitt fall prövat i Sverige.
– Hade han ansetts vara under 18 år hade Migrationsverket inte skickat honom till Tyskland, så mycket är klart, säger Charlotta Lagnander.
Tisdagen den 11 oktober skickas Musa till Hamburg. Efter några dagars tystnad har kompisarna fått kontakt med honom igen. Han är på ett boende för ungdomar, får de veta.
Fotbollsmamman Anna Berglund är en av dem som får meddelanden.
– Han är lite deppad, vill träna fotboll. Vet inte vad som händer. Han vill tillbaka och saknar oss. Hans återkommande fråga är: När får jag komma tillbaka?
Fått kontakt
Vännerna håller också på att sätta samman en lista på advokater och förmedla en kontakt till den tyska motsvarigheten till Asylkommittén.
– Jag är i alla fall glad över att vi har kontakt igen. Då kan vi ha lite koll i alla fall även om det är på distans. Det blir en storts trygghet. Vi ska försöka hjälpa honom på alla sätt vi kan. Engagemanget försvinner inte även om Musa inte längre är här, säger Anna Berglund.
Via en av kompisarna får han också möjlighet att berätta om sin situation för ETC.
– Jag har inte något särskilt att säga till tidningen. Jag vill bara säga att jag älskar Sverige. Jag har bott där nästan i ett år, lärde mig språket lite grann, hittade många kompisar och tränade fotboll, skriver han i ett meddelande.
Musa är också glad för det stöd som han får via vännerna i Sverige.
– Det är kul för mig också att ha kontakt med er. Ni gör jättemycket för mig. Jag kommer aldrig att glömma er och det jobb ni gjort för mig. Jag är jättetacksam till er alla som hjälper mig. Hoppas att det ska gå bra för mig och för er som hjälper mig.
