I en skrivelse till tekniska nämnden argumenterar Karin Svensson Smith för att jämställdhet ska göras till en medveten strategi för hur frågor som rör kollektivtrafik, vägunderhåll, snöröjning och trafiksäkerhet prioriteras.
Hon föreslår att strategin ska bygga på en ordentlig analys över hur situationen ser ut. Analysen bör dessutom inbegripa hur arbetet inom förvaltningen sköts, med en översyn över antalet män och kvinnor på olika poster.
– I nämnden, som den ser ut i dag, finns det ingen kvinna från de borgerliga partierna. De som satt här i början av mandatperioden har av olika skäl valt att lämna den. Jag vet inte om bristande jämställdhet har varit en av orsakerna, men vet att jag själv ofta får försvara mitt eget intresse när det gäller trafikpolitik på ett sätt som jag inte har upplevt inom andra områden.
En fråga Karin Svensson Smith fått upprepade gånger är hur hon, som inte har körkort, ska kunna sitta och bestämma om saker som rör vägunderhåll. Att män och kvinnor generellt sett har olika resmönster, är en av de saker Karin Svensson Smith lyfter fram i sin skrivelse.
– Alla kvinnor beter sig självklart inte likadant, lika lite som männen gör det, men det finns undersökningar som tydligt visar att kvinnor oftare transporterar sig med cykel och kollektivtrafik, medan männen oftare sitter bakom ratten, konstaterar hon.
”Bilisternas behov som gynnas”
Ur jämställdhetssynpunkt anser hon därför att man bör granska fördelningen av resurser, ur en synvinkel där man medvetet använder könet som en dimension.
– Med ett manligt synsätt på trafikfrågor så är det ofta bilisternas behov som gynnas. Men tittar man på trafikfrågor ur en jämställdhets- och säkerhetsaspekt, så är det istället cykel- och gångvägar som vi bör lägga fokus på. Det är där de flesta skadorna inträffar, inte minst vintertid. Den grupp som oftast skadar sig är kvinnor som är femtio år eller äldre.
Tillgodose allas önskemål
Enligt Håkan Lockby, teknisk direktör för Lunds kommun, är det en ständigt pågående diskussion om vilka grupper av trafikanter som gynnas, även om detta inte står direkt utsagt i direktiven för arbetet.
– Vi försöker lägga resurserna där de gör störst nytta. När det gäller snöröjning så har vi till exempel en särskild insatsgrupp som röjer kring busshållplatser, men det måste synkas med plogningen av körbanan, så att vallen inte kommer upp efter vi har röjt vid hållplatsen.
Han anser att det finns en lyhördhet för olika grupper, men att det av praktiska skäl inte alltid går att tillgodose allas önskemål.
– Resenärer som hör av sig med klagomål brukar ta upp att de ska kunna ta sig till hållplatsen också, Problemet är där att de kommer från så många olika håll.