Frågan är om inte det låsta parlamentariska läget och de röda linjer som läggs till höger och vänster till slut ändå kommer att resultera i ett extraval, i så fall det första sedan 1958.

Moderaternas Ulf Kristersson meddelade redan i torsdags att han inte ser någon framkomlig väg för att bilda en konservativ regering. Näste man på tur att försöka få ihop ett regeringsunderlag är nu Stefan Löfven, som fått fram till imorgon måndag på sig.

För att lyckas med det, och för att i ett senare skede lotsa en egen budget genom riksdagen, måste han som bekant söka stöd hos både C och V. Men vad Centerpartiets Annie Lööf tycker om ett budgetsamarbete med V är allmänt känt, likaså vad Nooshi Dadgostar tycker om att rösta fram en regering som inte ens ger V-ledaren smulor från budgetbordet.

Om extraval därför till slut utlyses ligger MP av de senaste opinionsundersökningarna att döma pyrt till. Sammanvägt från olika mätningar har partiet i dagsläget strax under 4 procent av väljarna med sig, det vill säga strax under riksdagsspärren, men spannet hos de olika mätinstituten går från 3 till 5 procent.

Trots denna jojodans i opinionen och guppande under fyraprocentspärren visar en rundringning som Dagens ETC gjort att självförtroendet finns kvar.

– Vi kommer alltid att vara redo och taggade inför ett val. Vi vet att vår politik är nödvändig för Sverige. Vi ser det när vi träffat unga på skolor och festivaler att klimatet är den viktigaste frågan för dem.

Det säger Aida Badeli, språkrör för Grön ungdom, som anser att MP, för att hålla sig kvar i riksdagen, måste påminna väljarna om att en röst på MP:s politik inte är samma sak som en röst på regeringens.

– Det är som Birger Schlaug sagt: vi ska inte vara språkrör åt Löfvenregeringen. Det är den strategin vi behöver följa, att föra fram den politik som är viktigast för oss, höja vår röst och förklara varför vår klimatpolitik är bäst. Och vi behöver också visa att vi har en bra rättvisepolitik och att vi är en tydlig antirasistisk röst.

Basen är stark

Lorentz Tovatt, riksdagsledamot, känner inte heller någon större oro inför ett eventuellt extraval. Att partiet fluktuerat upp och ned över riksdagsspärren ett tag tror han inte spelar särskilt stor roll.

– Om det går till extra val är jag trygg med att tillräckligt många svenskar vill ha ett parti i riksdagen som sätter klimatet först, säger han.

Samma övertygelse visar Magnus P Wåhlin, språkrör för Miljöpartiet Kronoberg. Han medger att svajiga opinionssiffror skapat frustration inom partiet, men tror att det faktiskt kan vändas till en möjlighet.

– Visst finns en frustration över opinionssiffrorna, men ett extraval kanske kan hjälpa oss att komma ut med vår politik så att folk får reda på vad vi vill, vilket skulle kunna hjälpa oss i opinionen, säger han.

Hans förvissning handlar inte bara om den egna miljö- och klimatpolitikens kraft, utan lika mycket om den utveckling som MP genomgått de senaste åren.

– Vi har jobbat ganska länge med vår politikutveckling och med vår klimatfärdplan som vi menar är den vassaste i svensk klimatpolitik. Många är oroliga över framtiden och klimatet och med vår färdplan tror jag vi har mycket klokt att säga till svenska folket. Vi har också breddat vår politik med ett program för social rättvisa. Vi har en ny politik och en ny tonalitet så jag har en stor förväntan på hur det ska falla ut, och jag tror det landar väl.

Reaktionär motvind sliter

Gustav Fridolin, före detta språkrör, är också han övertygad om att MP har stora möjligheter att gå hem hos väljarna vid ett extraval.

– Det är viktigt att visa vilka strider man faktiskt tar. Jag är övertygad om att det finns samma utrymme i Sverige för ett grönt parti som i Finland, i Danmark, i Tyskland, i Frankrike. De gröna i Frankrike fick ju 14 procent senast, i Danmark och i Finland ligger de runt 10 procent och i Tyskland är man ibland uppe och nosar på kanslerposten. Det är ingen naturlag som säger att det inte ska gå med ett starkt MP i Sverige. Men många år i regeringsställning har slitit och vi har väldigt starka, reaktionära vindar i debatten. Det sliter på ett grönt parti i motvind.

Ovan nämnde Birger Schlaug, språkrör 1985–1988 och 1992-2000, tycks inte heller känna någon oro. Men mer positiv än så är han inte apropå det parti han var med och grundade.

– MP lär kravla sig kvar, trots att usel strategi och politisk harmlöshet gjort partiet utbytbart i mångas ögon, säger han.

Vilken strategi bör MP ha inför ett eventuellt extraval och inför att ”räddas kvar” i riks­dagen?

– Det är svårt att ändra stil tätt inpå ett val utan att det känns falskt. Så språkrören får väl mala på.

En som sitter inne med svaret på vilken strategi MP skulle följa om ett extraval blir aktuellt är Märta Stenevi, språkrör tillsammans med Per Bolund. Men några sneak previews på den vill hon inte ge.

– Vi har en beredskap för att gå till val om det är vad som krävs. Strategin får jag återkomma till. Det är inte idag jag tar den diskussionen, säger hon och påminner om att vi inte bara befinner oss i en regeringskris, utan också i en klimat- och en coronakris.

– Vi går till val på hur vi vill lösa dessa kriser. Genom goda villkor inom vården, genom att bättre värdera kvinnodominerade yrken, det vill säga de som jobbar med att ta hand om oss när vi blir sjuka och gamla och dör. Och så har vi klimatförändringarna. Det kommer att vara viktiga och centrala frågor. Maktpolitik är viktigt men det finns en verklighet där ute också.

”Omöjligt med samma ledning”

Om MP till slut tvingas lämna riksdagen, precis som 1991 – hur snabbt kommer de att kunna resa sig? Snabbt, enligt de flesta miljöpartister Dagens ETC talat med.

– Om MP faller ur försvinner klimatets röst. Samtidigt är MP garanten för fortsatt rödgrönt styre, utan att SD får makten, säger Lorentz Tovatt.

– MP ska inte åka ur, svarar Gustav Fridolin med emfas. Jag tror att om vi står starka i solidaritetsfrågor så står vi också starka inför nästa val. Man ska komma ihåg att en valrörelse är något annat än perioden i regeringen.

– Jag tror det kan finnas ett antal människor som inser vad som kommer att hända utan MP i riksdagen, särskilt med högerpopulisternas slakt på klimatarbetet. Jag tror inte folk är intresserade av det. Ett grönt parti i riksdagen ger ett högre tryck på klimatfrågor. Men skulle vi ändå åka ur är jag trygg med att vi är tillbaka 2022, säger Magnus P Wåhlin.

Birger Schlaug är å sin sida aningen mer skeptisk till en snabb comeback.

– Det är nog nästan omöjligt om inte partiet byter ut hela ledningen, återtar sitt positiva annorlundaskap och åter börjar driva systemkritik över hela fältet.