MP-hoppet: Vinna röster på Socialdemokraternas brister
Miljöpartiets språkrör Per Bolund och Märta Stenevi.
Bild: TT
Dagens ETC
Långt under riksdagsspärren – men ingen kris. Istället för självrannsakan vill miljöpartisterna ägna sig åt Socialdemokraternas brister. När regeringen månar om gruvor och flygplatser ska behovet av de gröna bli uppenbart, hoppas MP-folket.
Olof Klugman
Det är synd om miljöpartisterna. I sju år har de legat sömnlösa över stängda gränser, sålda kolgruvor och andra eftergifter som fått även det mest pragmatiskt sinnade partifolket att vrida sig i plågor. När nu regerandet är över och de äntligen kan tala fritt ur hjärtat tycks få bry sig. Magdalena Andersson och hennes ministrar slukar allt tänkbart strålkastarljus och Miljöpartiets opinionssiffror har efter regeringsutträdet gått från dåliga till katastrofala.
Med 3,4 procent i Svensk väljaropinion är hotet om att åka ur riksdagen en realitet. Så nu är det panik. Eller? – Vi har ätit många pepparkakor i jul och är fyllda av energi. Miljöpartiet är på gång, säger riksdagsledamoten Maria Gardfjell.
Som ledare för ett ungdomsförbud ingår ilska mot moderpartiet i arbetsbeskrivningen. Men Grön ungdoms ena språkrör David Ling vill varken kölhala partiledningen eller lägga om kursen. Han talar om harmonin i partiet.
– Jag är egentligen inte så orolig. När jag träffar liberaler förstår jag att deras parti fortfarande är helt kluvet itu, längs hela partiorganisationen. Men vi är mer sammansvetsade än på länge, säger han.
Då kommer inte Socialdemokraterna undan
Den som önskar sig en smaskig artikel om interna skyttegravskrig i spåren av usla opinionssiffror kan sluta läsa här. Miljöpartisterna är inte arga på varandra, de är arga på de socialdemokrater som nu skuttar likt nyutsläppta kossor i förtjusning över gruvor, flygplatser och annat som de gröna är emot.
Den vreden kommer hjälpa de gröna att lyfta, tror den föräldralediga riksdagsledamoten Rebecka Le Moine.
– I valrörelsen kommer det handla om vad partierna vill. Då kommer inte Socialdemokraterna undan, då får de stå för gruvan i Gallók, att de inte vill ställa om skogsbruket och att de tycker kärnkraft är hållbart, säger hon.
Leva på gamla meriter
Men den socialdemokratiska vurmen för verksamheter med miljöpåverkan räcker inte för att visa på behovet av Miljöpartiet. Det anser Ewa Larsson som är något av en institution i MP. För 27 år sedan kom hon in i riksdagen, idag är hon stadsdelspolitiker i Skarpnäck i södra Stockholm. Nu bubblar hennes frustration så till den grad att hon överväger att lämna partiet efter valet, även om hon lovar att ”ge järnet” fram till dess.
Miljöpartiet måste ställa om till oppositionsparti, anser hon. Då krävs det klarspråk om att man vill stöpa om samhället i grunden, enligt Ewa Larsson.
– Nu går det inte att leva på gamla meriter, oavsett hur mycket vi fått igenom under tiden i regering. Vi behöver gå fram med en bred attack med partiprogrammet i ryggen. Alla vi som jobbar med klimatfrågan, jämställdheten och den sociala hållbarheten vet att det krävs väldigt, väldigt mycket för att Sverige ska leva upp till det vi sagt att vi ska göra, säger hon.
Inte minst handlar det enligt Ewa Larsson om ekonomin, om att utmana idén om att marknaden kommer fixa klimatet.
– Ingen marknad kommer sluta jaga maximal vinst om vi inte reglerar. Där finns den intressanta diskussionen, också för de företag som vill fortsätta att existera, säger hon.
Vi behöver gå fram med en bred attack med partiprogrammet i ryggen
Några dagar efter att Dagens ETC pratar med Maria Gardfjell meddelar hon att hon drar tillbaka sin kandidatur till en andra mandatperiod i riksdagen, då hon inte känner tillräckligt stöd från sin lokalavdelning. Men nu beklagar hon sig i likhet med åtskilliga partikamrater över att inte få cred för de industriprojekt som nu såväl moderater som socialdemokrater omhuldar, som satsningarna på att göra stål utan kol. Utan MP:s hjärtebarn ”Industriklivet” hade de inte blivit verklighet, menar MP-företrädare.
– Snacka om snabb klimatomställning, att genomföra åtgärder som är precis spot on det som behövs, säger Maria Gardfjell med eftertryck.
Ewa Larsson är inte lika mallig över industriprojekten.
– Du kan göra stål utan kol, men hur mycket stål ska världen ha? frågar hon retoriskt.
Fossilfria tillverkningsprocesser eller ej, stålproduktion slukar energi och naturresurser, påpekar hon.
– Det pratas hela tiden om Sverige som bäst i världen, jag är så trött på det så att jag kräks. Vi lever som om vi hade fyra jordklot, då går det inte att påstå att vi är världsbäst, säger Ewa Larsson.
Hamnat i skymundan
För de flesta miljöpartister tycks självrannsakan inte ligga högt på priolistan. En rad andra skäl än egna brister nämns som skäl till de senaste månadernas nedgång i opinionen. Uppläxningen av talmannen i samband med regeringsbildningen som skymde de grönas budskap om hur omöjligt det var att regera på en blåbrun budget med sänkta miljöambitioner. Socialdemokraternas uppsving efter partiledarskiftet. Och så nu debatten om skenade elpriser.
– Jag tror vi drabbas väldigt hårt av den debatten. Vi uppfattas vara ansvariga för situationen trots att energipolitiken bygger på breda parlamentariska uppgörelser, säger EU-parlamentarikern Jakop Dalunde.
Att Ebba Busch och Ulf Kristersson, ackompanjerade av hela härskaran av högertwittrare, skyller elpriserna på MP gör knappast de gröna mer populära hos väljarna i stort. En del invänder att de potentiella MP-väljarna, som oftast bor i lägenhet i storstäder och universitetsstäder, knappast är de som har de saftigaste elräkningarna. Men faktum kvarstår: Det är knappast en grön favoritfråga.
Lika lite som försvars- och säkerhetspolitiken, som blivit het i kölvattnet av krisen mellan Ryssland och Nato, eller brott och straff som alltjämt är ständigt närvarande i debatten. Men miljöpartisterna hoppas – som så många gånger förr – att miljö och klimat ska få ta plats när det väl är dags för valrörelse.
– Trägen vinner. Miljö- och klimatfrågorna är ju avgörande för vår överlevnad och vi arbetar hårt med relevant politik. I takt med att valet kommer närmare tror jag att de frågorna kommer att finnas där som en viktig del, säger den ekonomiskpolitiska talespersonen Janine Alm Ericson.
Att regera eller inte – det är ett klassiskt trätoämne i Miljöpartiet. Den skepsis inför själva maktutövningen som en gång fanns i partiet syns inte många spår av. Men erfarenheterna från sju års stångande med Socialdemokraterna får en del att tveka inför att sätta sig i regering på nytt efter valet.
Det har blivit tydligt hur mycket kraft vi fått lägga på att stoppa dåliga förslag från S
Till dem hör Rebecka Le Moine, som betraktas som en av få kvarvarande ”fundisar”, som partiets mer ideologiskt renläriga kallas. Innan MP kliver in på regeringskansliet igen måste partiet växa, anser hon.
– Sitter man i regering som riksdagens minsta parti får man ge väldigt mycket. Det har blivit tydligt nu hur mycket kraft vi fått lägga på att stoppa dåliga förslag från Socialdemokraterna. Det är inget som syns och väldigt svårt att få cred för, säger Rebecka Le Moine.
Partiledningen drar andra slutsatser, än så länge åtminstone. Språkrören har med emfas understrukit att man gjorde ett undantag när man släppte fram den socialdemokratiska enpartiregeringen. Efter valet ska man återgå till principen att rösta rött till alla regeringar där man själva inte ingår.
Man måste vara där besluten fattas, är ett mantra som upprepas. Alltså ska man sträva efter regeringsmakt. Att göra uppgörelser i sakfrågor men ha en friare roll och kunna kritisera, funkar inte när man har ambitionen att ställa om hela samhället, menar Maria Gardfjell.
– När det gäller miljö– och klimatarbetet är det inte så enkelt att man bara gör en liten lista. Ett parti som bara är intresserad av en enda fråga, som skolan eller äldreomsorgen, kanske kan göra en sådan lista och förhandla med regeringen. Men klimatfrågan är inte en fråga, den går in i alla sektorer i hela samhället, säger hon.
Miljöfrågorna försvann
När Maria Gardfjell läste regeringens lista över vårens propositioner satte hon pepparkakan i halsen – och stärktes i övertygelsen om regeringsmaktens betydelse.
– Massor av politik som var på väg att genomföras har bara strukits. Det är uppenbart så att vi behövs i styret av det här landet om vi ska få en miljö- och klimatpolitik, säger hon.
Bland det som fått stryka på foten finns en utlovad proposition som skulle ta ett samlat grepp om miljön i haven.
– Det finns två tegelstenar med utredningar som skulle innebära en enorm omsvängning i politiken. Man skulle införa en samlad politik för havet på samma sätt som det finns för klimatet, säger Maria Gardfjell.
I Bryssel sitter Jakop Dalunde och funderar över hur MP kan klara sig bättre i opinionen nästa gång man går in i en regering. Han menar att en viktig lärdom för partiet är: Var försiktigt med förväntningarna. I valrörelsen 2014 skapade partiet en bild av att om man bara kom i regeringsställning skulle man lägga ner Bromma flygplats, stoppa motorvägen Förbifart Stockholm och se till att Vattenfalls brunkol stannade i marken. Så blev det inte. Och även om man var mindre kaxiga i valrörelsen 2018 har man i mångas ögon framstått som förlorare även under den pågående mandatperioden.
– Ett av de största misstag vi gjort, var att vi inte ställde oss på presskonferens efter valen både 2014 och 2018 och sa med butter uppsyn: ”Det här var inte det parlamentariska underlag vi ville ha. Vi axlar ansvar, men det kommer inte bli lätt”, säger Jakop Dalunde.
Att både tona ner vad man tror sig kunna uppnå politiskt och samtidigt propagera för de snabba och kraftfulla åtgärder som man anser att klimatkrisen kräver kan låta som en smått hopplös balansakt. Men det tror inte Jakop Dalunde.
– Vi måste visa att vi vill något radikalt annorlunda och kommer arbeta tålmodigt, men att vi är ensamma i ett hav av bakåtsträvande politiker av olika kulörer, säger han.
Vad kan MP göra för att klara sig kvar i riksdagen?
Ragnhild Larsson, Producent för Klimatpodden och aktivist i Exinction rebellion
– Det gäller att tala klarspråk om klimatkrisen, vara realistisk och inte försköna omställningen. Då måste de till exempel sluta prata om biobränslen som en lösning. Överhuvudtaget ska man prata mer om grundläggande systemomställning, evig tillväxt funkar inte på en planet med ändliga resurser. I energidebatten som pågår ska man föra fram att vi måste göra av med mindre energi, inte fortsätta konsumera mer och mer och mer.
Zina Al-Dewany, Ledarskribent på Aftonbladet
– Miljöpartiet måste vara tydliga med vilken sida de hör till. Är en röst på MP en röst på rödgröna eller på Irene Svenonius moderater i region Stockholm? Sjukvården blir en viktig valfråga och Stockholm där MP är med och styr har skämt ut sig i hela landet som den mest vanskötta regionen, vilket gjort Svenonius till rikskändis. Sedan tror jag också att det skulle gynna MP om de fokuserade på miljö- och klimat istället för att splittra sig på en rad frågor.
Anna Ljungström, Redaktör för Supermiljöbloggen och ledarskribent ETC Nyhetsmagasin
– De behöver gå i stenhård opposition och fokusera på kärnfrågorna. Nu har man chansen att visa vilka skillnader i ambitionsnivå som rådde i den rödgröna regeringen. När S, V och andra partier enögt brottas om narrativet med grön industri kan MP vara en röst för de som vill ha en bredare klimat- och miljöomställning än så. Birger Schlaug, Före detta språkrör för Miljöpartiet och ledarskribent i Dagens ETC
– Partiet måste upplevas som icke utbytbart. Klimatfrågan kan inte ses som en enskild sakfråga utan som en del i en hel samhällsomvandling. Jag tror inte att dagens ledarskap, efter alla år som regeringsparti med lam framtoning, klarar av att återge vare sig hjärta eller puls till partiet. Så mycket grön ideologi har lagts på hyllan – allt från fredsfrågan till kritik av arbetslinje och den globaliserade kapitalismen.