Möttes av trasig inredning på nya stödboendet

Trasigt handfat. Damm, hår och annan smuts i byrålådorna. Utstickande spikar och en söndersliten panel i garderoben. Det och mer därtill möttes John Arthur Ekebert, krönikör på ETC Stockholm, av när han flyttade in på stödboendet Bandhagshemmen i början av förra veckan.

– Först fick jag ett rum där bordet var så instabilt att det inte gick att ställa något på det. Brädorna i bokhyllan hängde löst, det var bara kaffeved. Då fick jag ett nytt rum, där jag bor nu, men det var inte mycket bättre. Det såg inte ut att ha städats på över ett år, säger John Arthur Ekebert.

Han har levt som hemlös till och från i cirka 40 år, på gatan eller olika kortvariga boenden. Fram till nyligen hade han ett andrahandskontrakt på en lägenhet, men förlorade den efter att ha mått dåligt en period. Nu har han alltså fått plats på Bandhagshemmen, ett kommunalt stödboende för män och kvinnor med beroendeproblematik och/eller psykiska funktionshinder. Vid inflyttningen tog han upp det smutsiga och slitna rummet på sin egen blogg, vilket också uppmärksammades av Lars Epstein i Dagens Nyheter. Något som fick många att höra av sig till de ansvariga vid boendet.

Medger att det blivit fel

– Att det såg ut som det gjorde är beklagligt, det är bara att ursäkta. Det måste ha gått för fort här, flera gånger, utan att jag visste om det. Den trasiga inredningen har blivit felanmäld och ska rättas till. Vi måste leva upp till förväntningarna, säger Christina Wiklander, verksamhetschef vid Bandhagshemmen.

Stödboendet har två olika hus – ett i Bandhagen (därav namnet) och ett i Aspudden. Det är i det sistnämnda som John Arthur Ekebert är bosatt. Huset är byggt 1957, och är enligt ledningen i behov av upprustning.

– Det har sina brister. En del av fastigheten har renoverats, bland annat har vi fått ny värme och fönstren har bytts ut. Men badrummen och rummen återstår. Vi har fått ett löfte från värden, Micasa fastigheter, att dessa ska renoveras under 2014. Men ännu har inget hänt, säger Christina Wiklander.

Men enligt Maria Ehn, kommunikationschef på Micasa fastigheter, har ingen på bolaget lovat något om renovering.

– Jag har frågat alla hos oss som är inblandade i det här, och ingen känner till detta, säger hon.

Enligt henne faller en stor del av slitaget inte under det vanliga tillsyns- eller renoveringsarbetet.

– Vi har tittat på bilderna från boendet och det ser väldigt dåligt ut. Mycket är dock inte att betrakta som normalslitage, utan är skador som har tillfogats av hyresgästerna. Det kan inte vi stå för. Men de felanmälningar som vi faktiskt har fått in har dock tagits hand om.

Glad över stödet

Enligt John Arthur Ekebert är det mycket vanligt att stadens stödboenden är i dåligt skick. Han hoppas nu att andra ställen också kan ta till sig av kritiken, och är glad över det stöd han har fått.

– Jag är van vid att tala om vad jag tycker och tänker, och känner mig stolt över att få vara en talesperson för folk som är hemlösa och utsatta. Det är berörande att så många har hört av sig och uppmärksammat det här.

– Men ska det krävas att man går ut offentligt för att det ska bli ändring? Det är långt ifrån alla i min situation som orkar att kämpa. Jag vill att alla ska bli bemötta med respekt, inte bara jag.