Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och rasismforskare vid Uppsala universitet, är en av de som protesterar. Under hashtagen #ViAngerInte har hon sammanställt en lista med fackförbund, organisationer, kommuner och regioner som offentligt tar avstånd från lagförslaget. I skrivande stund är det över 90 verksamheter, vilket enligt Patricia Lorenzoni ”visar att kritiken inte är isolerad, inte heller löftet om att vägra lyda. Den som säger #ViAngerInte ska känna styrkan i att inte stå ensam.” 

Till Dagens ETC framhäver hon att lagförslaget går på tvärs emot flertalet professioners uppdrag och yrkesetik. 

– Och det är just folk med djup yrkeskompetens som säger ifrån och sätter ned foten. Att regeringen försöker bagatellisera eller bortförklara den kritiken är ett häpnadsväckande förakt mot offentliganställda. 

Omfattas själv

Som anställd på Uppsala universitet tillhör Patricia Lorenzoni själv en av de yrkesgrupper som riskerar att omfattas av angiverilagen.

– Jag har ett uppdrag, och det är att undervisa och forska. Mitt uppdrag är inte att verkställa migrationspolitiken. Det måste mina studenter också kunna känna sig trygga i – oavsett hur deras legala status för stunden ser ut.

Men det är inte det enda problemet som hon ser med förslaget. 

– Det handlar också om en omförhandling av relationen mellan medborgare och stat, som avviker från den demokratiska traditionen i Sverige. De polisiära uppgifterna reserveras inte till de myndigheter som har det som sitt uppdrag, utan vi förväntas alla agera polisiärt. Det är väldigt dramatiska saker, som handlar om vilket slags samhälle vi ska ha.

”Förvärrar skuggsamhället”

Som rasismforskare reagerar hon dessutom på en aspekt av förslaget, som hon tycker har gått under radarn i debatten. Det handlar om följande skrivelse i Tidöavtalet: ”myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige.” 

– Det är alltså inte bara så, att om jag som offentliganställd råkar få veta att en person är papperslös så ska jag anmäla. Jag har också ett ansvar att säkerställa att personer har rätt att vistas i Sverige. På vilka indikatorer ska jag börja forska i det? Det här handlar ju om att institutionalisera rasprofilering.

För de personer som fått avslag på sin asylansökan, men av något skäl ändå inte kan utvisas, riskerar en angiverilag att få stora konsekvenser, säger Patricia Lorenzoni. 

– De kommer inte att våga söka myndigheters hjälp. Det här legitimeras ju som en åtgärd mot skuggsamhället – det som migrationsministern med en helt hårresande formulering talar om att ”utrota”. Men vad det gör är att det pressar de här människorna ännu längre in i en gråzon.