Göteborgs stad kampanjar hellre för att få missbrukare att sluta än att införa sprututbyte. Regeringen skyndar så mycket det går för att avskaffa kommunens veto i frågan.
När vi senast skrev om sprutbytesprogram hade Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna i Göteborg motsatt sig och därför blev det inget. Inställningen är i dag densamma, men vårdutbudet kan ändå komma att förändras.
– Det finns ju ingen annan vårdform där kommuner kan säga nej, konstaterar Helena Paues som är pressekreterare hos folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S).
Hon uppskattar att man innan årets slut ska ha fått till en proposition som leder till att Göteborg och andra kommuner fråntas vetot att kunna stoppa sprututbyte. Det är det snabbaste sättet att gå till väga.
– Målsättningen är att fler ska få tillgång till den här typen av behandling, säger hon.
”Det är olyckligt”
Även Folkhälsomyndigheten med flera förordar sprutbyten, men i Göteborg pekar ansvarigt kommunalråd Marina Johansson (S) på att Västra Götaland har procentuellt färre narkotikarelaterade dödsfall än till exempel Stockholm och Malmö och inställningen i Göteborg är fortsatt att det viktigaste är att försöka få människor att sluta.
– Jag tycker att det är olyckligt om vetot försvinner, för narkomanvården befinner sig både inom kommunens verksamhet och inom sjukvården. Poängen när vetot infördes var just att det krävs mycket av båda parter och samverkan för den här utsatta gruppen, säger hon.
I Göteborg har man sedan tidigare planerat att intensifiera det uppsökande arbetet med provtagning, testning och motivation till behandling. Marie Larsson arbetar på den sociala resursförvaltningens enhet för stöd och behandling inom missbruk. Hon konstaterar att Göteborg har en mer omfattande kommunal verksamhet än andra kommuner, då man kan få hjälp utan att behöva gå genom socialtjänstens biståndsbedömning. Det senaste ett och ett halvt åren har man träffat ungefär 40 procent fler missbrukare än förut genom behandlingsgrupper och uppsökande verksamhet i häktet och i olika boenden. Allt arbete utgår ifrån att det bästa sättet att inte bli smittad är att sluta med sitt missbruk.
– Det bästa sättet att hejda smitta är att folk lever ett mer ordnat liv, för man lever ett såpass farligt och självdestruktivt liv när man är i missbruk där drogen injiceras. Man vill också värna personernas hälsa och i vintras gick man ut med en massiv informationskampanj om att alla kan få gratis vaccinering mot hepatit. Det spred man genom socialtjänsten och vår boendeverksamhet, säger Marie Larsson.
Antalet anmälda fall av hepatit C i Västra Götaland var förra året det lägsta sedan 2007 och även antalet fall orsakade av intravenöst missbruk var färre än tidigare. Fast även förra året smittades 115 missbrukare i regionen.
Säljs svart
En av dem som hör till riskgruppen är Annika, som ni kunde läsa om i somras och som egentligen heter något annat. Hon har injicerat amfetamin från och till sedan 80-talet och har nyligen haft ett återfall. Hon har inte märkt av något intensifierat arbete och vill se ett sprutbytesprogram nu.
– Kanyler säljs i dag svart på marknaden av utlänningar. Det är ofta dålig kvalitet. Det är ju inte bara sprutorna man vill ha utan också information om hur man ska förhindra smittspridning, hur man ska hantera sitt eget missbruk och hur man ska ta sig ur det. Man kommer ju aldrig i kontakt med sjukvården i dag, för de som inte är sönderstuckna vill ju vara anonyma, säger hon.
För henne är rena kanyler en fråga om att undvika farliga sår och infektioner.
– Mina är ändå inte så farliga. Jag träffade en tjej i går som låg på Sahlgrenska för stafylokocker. Där är det ju öppna sår, säger hon.
”Det är mycket kvar att göra”
Att förse missbrukare med rena verktyg kallas för harm reduction. Marie Larsson konstaterar att det draget till sin spets innebär att man kan anse det rätt att också förse missbrukarna med själva drogen.
– Det är det kortsiktigt minst skadeframkallande, men vad ska samhället ha för inställning till detta med missbruk? Ska vi underlätta för folk att så att säga må bra och missbruka eller ska vi ta hand om dem så att de inte missbrukar och då mår bättre av alla andra orsaker. Smitta är allvarligt och sår i armen är också jätteallvarligt, men i förhållande till vad man utsätter sig för i övrigt när man missbrukar så är det en liten del, säger Marie Larsson som uppskattar att man når de flesta av stadens missbrukare genom socialtjänst eller andra verksamheter.
Marina Johansson menar att Göteborg har bra öppna mottagningar, att det ska tas fram en ny strategi mot tungt narkotikamissbruk och att flera stadsdelar jobbar med tioårsplaner mot cannabisbruk bland unga.
De allra flesta tycker att det vore bättre om ingen injicerade droger, men måste det vara antingen det eller sprutbyten?
– Till skillnad från många andra kommuner drog vi i Göteborg inte ner på vår narkomanvård när de statliga hiv-pengarna försvann, vi fortsatte att bygga ut den. Vi måste självklart fortsätta utveckla det sättet och vi måste ha mer samverkan mellan beroendevården och psykiatrin där det faktiskt är så att människor inte riktigt fångas upp i dag och båda parter kan göra mer. Det är absolut inte så att allt är perfekt utan det är mycket kvar att göra. Men så länge vi inte ser ett tydligt forskningsresultat så ser vi ingen anledning att införa sprutbyten. Sedan får vi se vilka beslut man tar på riksnivå och förhålla oss till det, säger hon.
