Den fjärde mars i år fick Göteborgs stift sin första kvinnliga biskop någonsin i Susanne Rappmann, vilket många betraktade som en seger för allas lika värde – oavsett kön. Rappman hade nämligen vunnit överlägset, med 70 procent av rösterna, mot sin konservative motkandidat Erik Johansson. Medan Johansson hade varit tydlig med sitt motstånd mot att prästviga personer som lever i homosexuella äktenskap, såg Susanne Rappmann det tvärtom som en självklarhet. Dessutom uttryckte hon en vilja att jobba vidare med hbtq-frågor för att göra kyrkan mer inkluderande. Bakgrunden hade hon som kyrkoherde i Mölndals pastorat– ett pastorat som under hennes tid uppmärksammats för sitt sociala och kulturella arbete.
I söndags tillträdde Susanne Rappmanns efterträdare Carl Sjögren jobbet – en uppgift som visade sig börja i något av en medial uppförsbacke. Två dagar innan hade Mölndals-Posten publicerat en intervju med Sjögren rubricerad ”Nye kyrkoherden vill inte viga homopar”, vilket kontrasterade mot Susanne Rappmanns ställningstaganden under biskopsvalet i våras.
– Egentligen vill jag inte prata mer om det här. Jag har utmålats som en samhällsfara och det pratas om att folk ska ta sina barn ur vår verksamhet, säger han via telefon från kontoret i Mölndal.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Han menar att hans ställningstagande inte är lika med att säga att det är fel med homovigslar.
– Det är bara ett sätt att tolka tillvaron. Jag står för mångfald och tolerans och olikheter. Alla är välkomna och det ordnas fint för alla typer av vigslar. Sedan finns det olika sätt att tänka kring vissa frågor och det måste också få finnas, fortsätter han.
Innebär det här att riktningen för Mölndals pastorat kommer att förändras?
– Jag kan inte ändra riktningen för ett helt pastorat. Självklart fortsätter alla medarbetare i Mölndals pastorat att arbeta för mer tolerans och mot alla former av diskriminering på alla arenor där kyrkan finns.
Två parallella spår
Enligt Carl Sjögren handlar det om två parallella spår inom kyrkan. I och med 2009 års beslut i kyrkomötet om att homosexuella skulle få gifta sig, visade Svenska kyrkan upp ett mer liberalt ställningstagande. Samtidigt menade kyrkan också på att den konservativa linjen fortfarande var välkommen – att det är tillåtet att tycka att äktenskapet endast är till för heterosexuella par. Det finns i dag ingen vigselplikt för präster och därför har de rätt att säga nej till att förrätta en vigsel, till exempel mellan samkönade par. Prästen behöver inte heller förklara för paret varför hen inte vill utföra ceremonin. Samtidigt har alla personer som är vuxna och medlemmar i Svenska kyrkan rätt att gifta sig inom Svenska kyrkan.
Avstå myndighetsutövande
Enligt Anders Camenius, ordförande för föreningen EKHO Göte- borg – kristna hbtq-personer, är inställningen paradoxal:
– Vi tycker inte att det här är en bra lösning, folk kommer
i kläm. Svenska kyrkan är i det här fallet myndighetsutövare eftersom de utför vigslar – i vilka andra sammanhang kan myndighetspersoner i Sverige vägra att genomföra sitt arbete baserat på någons sexuella läggning?
Anders Camenius menar istället på att den naturliga lösningen för Svenska kyrkan hade varit att frånsäga sig myndighetsutövandet och enbart göra vigseln till en religiös ceremoni.
– Nu sitter de på dubbla stolar där de både har myndighetsmakt och religiösa förbehåll. Det finns andra trossamfund som har frånsagt sig myndighetsutövandet just av den anledningen, säger han.
Mölndals pastorat gick ju från en liberal församlingsherde till en mer konservativ, vad skickar det ut för signal till församlingarna?
– Det sänder ut ganska tydliga signaler. Just Mölndal har ju väldigt öppna ledord: Modig, Angelägen, Närvarande, vilket verkar krocka kraftigt med valet av kyrkoherde. Samtidigt finns det en mer traditionell linje i Sverige. Det är bara att titta på biskopsvalet i Göteborg i våras. Den konservative Erik Johansson fick ändå 30 procent av rösterna, vilket förvånade många.
"Historiskt mer traditionellt"
Enligt Anders Camenius är Göteborg ett ovanligt splittrat stift – och splittringen har blivit tydligare under den senaste tiden.
– Göteborg har historiskt sett varit mer traditionellt, precis som Bohuslän. Men i och med att nya personer har kommit in så har Göteborg blivit allt mer liberalt. I grunden handlar allt om olika traditioner och det finns såklart bra och dåliga saker i bägge riktningarna. Den konservativa har en syn på homosexuella som vi på EKHO inte står för, men samtidigt står de för en trohet och en vilja att leva ett liv enligt bibeln som man kan uppskatta ändå.
Ingen utredning gjord
Men går då Svenska kyrkan emot lagstiftningen när de tillåter myndighetsutövare att neka till att viga homosexuella par?Diskrimineringsombudsmannen har inte gjort någon utredning av frågan, och kan därför inte med säkerhet säga att det kan vara fråga om en överträdelse. När ETC Göteborg kontaktar dem så bedömer DO dock att situationen sannolikt inte omfattas av diskrimineringslagen. Samtidigt menar de att en fullständig utredning hade behövt göras för att kunna ge ett mer definitivt svar.
Anders Camenius tror dock att Svenska kyrkan självmant kommer att gå mot en allt mer utbredd positiv hållning när det gäller samkönade vigslar. Sedan en tid tillbaka uppmuntrar kyrkan att deras arbetsplatser ska hbtq-certifiera sig genom en modell som kallas Regnbågsnyckeln, framtagen tillsammans med EKHO. Där behövs dock att hela ledningen ställer sig bakom modellen.
– Vi är på väg mot en förändring. Det är ingen snabb process och jag tror att vi kommer att leva med den här modellen ett tag. Men även om det finns stridigheter så kan vi se en utveckling mot en mer öppen kyrka.
