Men ingen kan hävda att det råder annat än akut läge bara drygt ett år före nästa val. Moderaterna har sedan valet minskat med 5,2 procent och sedan senaste SCB-mätningen i november med 4,7 procent. Förändringen är extremt drastisk. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den kan förklaras med flera olika faktorer. Som att den nya partiledningen haft förtvivlat svårt att presentera en sammanhållen politik, motsvarande självbilden av att vara Alliansens fyrbåk och ett lika kvalificerat statsbärande parti som Socialdemokraterna. Dessutom verkar moderata företrädare – både i riksdagen och ute i landet – glömt bort att många från början internt har motarbetat sin egen partiledare, bland annat genom ett påtagligt och mycket medialt underminerande av Decemberöverenskommelsen. Men tyngst vägande måste ändå det som hände i januari vara. 

Då meddelade Anna Kinberg Batra att Alliansen borde gå fram med en gemensam budget och fälla regeringen. Samtidigt aviserade hon att partiet nu inte längre ser några hinder för att förhandla med Sverigedemokraterna ”i enstaka frågor”. Det politiska landskapet är nytt och ”beröringsskräcken” daterad, menade Kinberg Batra. Hon passade även på att jämställa det alltjämt rasistiska Sverigedemokraterna med Vänsterpartiet.

– Jag är inte beredd att inleda regeringssamarbete med Sverigedemokraterna, lika lite som jag är det med Vänsterpartiet.
Väljarnas dom levereras med SCB-undersökningen. Moderaterna blöder. I förhållande till föregående mätning förlorar man 1,7 procent (netto) till Centerpartiet och 0,7 procent till Sverigedemokraterna. Jämfört med valet 2014 blir trenden ännu tydligare: 3,6 procent till Centerpartiet och 2,1 procent till Sverigedemokraterna.

Jimmie Åkesson leder nu landets näst största parti. Det kan han delvis tacka Kinberg Batra för. Hon har starkt bidragit till att söndra Alliansen – där Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) inte kan föreställa sig överläggningar med Sverigedemokraterna. Hon har utövat ett ledarskap som blottlagt att Moderaterna är ett spänningsfält mellan liberala och konservativa, där en inte obetydlig andel av de första nu vandrar till Lööf och de senare väljer Åkesson.

Hon har polerat Sverigedemokraterna, från paria till samarbetspartner, och Åkesson definierar nu sig själv som ”realistisk statsministerkandidat” samt är beredd att fälla varje regeringsalternativ som tänker formera sig utan hans inflytande. 
Sverige står efter valet om drygt ett år inför parlamentariskt kaos eller en ny decemberöverenskommelse. Eller en regering vars politik påverkas av Sverigedemokraterna.

Kinberg Batra är inte ensam om att orsaka denna situation, men hon kunde ha skapat andra förutsättningar om ödesdigra beslut aldrig fattats.

Kommer partiet att byta ut henne så nära inpå valet? Sannolikt inte. Mycket för att det saknas givna kandidater som skulle kunna lyfta partiet ur sin kris. Hon strider nu för att kunna samla Moderaterna till en valrörelse som kommer att starta med en sällsynt brant uppförsbacke.

På tisdag håller hon sitt sommartal. Det sker mot en fond av att partikollegor krävt hennes avgång. Det sker mot dessa 18,1 procent och mot beskedet att väljare inte uppskattar närmandet till Sverigedemokraterna, och möjligen inte heller hur partiet snubblar mellan utspel om solidaritet med flyktingar och iskalla budskap om stängda gränser. 

Kinberg Batra saknar inte visioner. Hon har en idé om vad Moderaterna ska vara. Linjetalet på extrastämman 2015 – då hon blev vald – tog avstamp mot ett idealiserat Sverige, med stålet och skogen och Astrid Lindgren och sega skidåkare. Landet där du ska vara beredd att arbeta hårt. Men där belöningen kommer med enorma möjligheter. Vem du än är. Var du än kommer från. Sedan kom verkligheten ikapp.

Decemberöverenskommelsen föll. Hon skärpte migrationspolitiken, skärpte retoriken:
”Det finns de som tror att jag har omprövat av taktiska skäl. Andra tror att jag har ändrat mig tillfälligt. Båda har fel. Jag vill inte tillbaka till den gamla politiken. Den var inte hållbar”, skrev hon i Aftonbladet i höstas, där hon markerade avstånd mot hur hon tidigare resonerat om fri rörlighet över gränser. 

SD-inviten är ytterligare en länk i denna kedja. Möjligen kommer den att leda till att Kinberg Batra blir kvar som partiledare över valet. Men frågan är om Moderaterna då ens klarar av att bli tredje största parti. Och om Alliansen överlever den nya tillvaron som pendang till Moderaternas tumultartade inre liv. Och hur många fler som lämnar för Sverigedemokraterna.