– En massa olika scener dyker upp i huvudet på kvällen. Kommer de skicka mig tillbaka till Jordanien, ensam? Kommer de skicka min man och barnen till Saudiarabien, när kommer vi i så fall kunna ses igen? Och så tänker jag på min dotter Elin – hur kommer det bli för henne om hon ska växa upp där? Här kan hon göra allting, där är det annorlunda. Och hon har inga papper, inga dokument – ingenting, säger hon.

Farah Ahmad och hennes man Hussam Skek är palestinier födda i Saudiarabien. Farah är jordansk medborgare, Hussam är statslös. För fyra år sedan kom de till Sverige med sina då två barn, Karim och Nasir. I november 2019 föddes Elin. I samband med det kom det första avslaget – som har följts av fler. 

Utanförskap som går i arv

I samband med att Israel bildades år 1948 spreds det palestinska folket för vinden. På arabiska kallas händelserna vid den här tidpunkten för al-Nakba – katastrofen. Medan Farahs familj flydde till Jordanien, där hon bott delar av sin uppväxt, reste Hussams till Egypten. Han har därför ett resedokument från Egypten, men inte medborgarskap och pass. 

I Saudiarabien, där de båda har arbetat och studerat, är det inte tal om något medborgarskap för den med palestinsk härkomst. Liksom i många av dessa länder är palestiniers möjligheter kraftigt begränsade: du får inte plugga vidare efter gymnasiet, du får inte ha ett kvalificerat arbete, du får inte äga fastigheter eller driva eget företag.

Det palestinska traumat går sedan i arv. Samtidigt bärs nationaliteten ofta med stolthet. På den grå mattan i vardagsrummet sitter treåriga Elin iklädd en röd klänning med vid kjol, värdig en prinsessa. Men den här prinsessan saknar land. Inte ens ett resedokument har hon kunnat få. 

”Viktiga steg” 

Sverige har tagit viktiga steg för att minska antalet statslösa personer, påpekar Helena Lagercrantz som är FN:s flyktingorgan UNHCR:s talesperson i Sverige. Det är något man också har förbundit sig att göra i och med att man skrivit under FN:s två konventioner mot statslöshet. Enligt UNHCR har 22 000 personer i Sverige, som tidigare var statslösa, beviljats svenskt medborgarskap sedan 2014. 

Men 2022 fanns det i Sverige fortfarande 21 000 personer som antingen var statslösa, eller hade vad som kallas okänt medborgarskap där det inte har gått att fastställa vare sig statslöshet eller medborgarskap.

– För den enskilda personen innebär det ett oerhört utanförskap som påverkar varje aspekt av livet, säger Helena Lagercrantz.

UNHCR i Sverige har några tydliga rekommendationer gällande hanteringen av statslöshet. Den handlar om att Sverige ska ta fram en tydlig definition av vad statslöshet innebär och hur den ska fastställas. 

– Vi anser också att Sverige bör stärka skyddet för barn som föds statslösa och införa ett statslöshetsspecifikt uppehållstillstånd för personer som, på grund av sin statslöshet inte har något land att återvända till, och som i dagsläget inte beviljas uppehållstillstånd som motsvarar deras status som statslösa, säger Helena Lagercrantz.

Rättsligt ställningstagande

I mars i år presenterade Migrationsverket ett nytt rättsligt ställningstagande om statslöshet. Syftet är att klargöra vad som gäller när statslöshet ska fastställas, och man konstaterar att gemensam vägledning för detta saknas. I ställningstaget skriver Migrationsverket att ”en viktig utgångspunkt i svensk lagstiftning och i praxis på medborgarskapsområdet är undvikandet av statslöshet samt att alla har rätt till ett medborgarskap” – men det finns flera om och men. 

Frågan om statslöshet är knepig. Paradoxalt nog var det just det som Farahs egen familj också ogillade när hon berättade om Hussam, som hon träffat i Saudiarabien och blivit kär i. 

– Min familj ville bestämma vem jag skulle gifta mig med och de godkände inte Hussam. De sa att han är statslös – du kan inte gifta dig med honom. 

Bröt med familjen

Att hon sedan valde honom ändå ledde till att hon bröt med hela sin familj. I det första avslaget på asylansökan ligger det henne delvis i fatet. I avslaget ifrågasätts det att hon valde Hussam, trots att hon var medveten om riskerna med att ingå äktenskap med honom, som ledde till en allvarlig hotbild mot henne. 

– Vi blev kära och jag tyckte att han passade mig bra, säger hon. Hussam har å sin sida ibland haft samvetskval: han känner skuld för den situation som familjen befinner sig i.

Migrationsverket anser också att hennes berättelse är detaljfattig och vag. Hon lyckas inte utveckla svaren på varför det skulle vara farligt för henne att återvända till Jordanien och kan ”endast spekulera” om konsekvenserna. Det Farah berättar för Dagens ETC kan knappast betraktas som detaljfattigt. Men på grund av oro för att eventuellt utvisas ensam till Jordanien vill hon inte att dessa detaljer ska gå i tryck. 

Fortfarande kära

Tre barn, en flykt och flera avslag senare bor de i en något bedagad tvårumslägenhet i Bromölla som Migrationsverket betalar för. Regnet blir till pärlor på fönsterrutan. Hussam kommer tillbaka från köket och serverar starkt svart kaffe i vita koppar. 

Inom loppet av en månad under sensommaren 2022 ställdes allting åter på ända för familjen. Migrationsöverdomstolen, dit de skickat in sitt tredje överklagande, meddelade att de inte kommer pröva deras fall. Beslutet om avslag från tidigare instans, migrationsdomstolen, låg därmed fast.

Några dagar senare blev både Hussam och Farah av med sina arbetstillstånd. På anställningskontraktet som Farah plockar fram ur en röd mapp med en tjock bunt tummade papper i står det att Hussam den första februari 2022 blev fastanställd på heltid på bilverkstaden Kilany Bilservice i Kristianstad. Själv arbetade hon med att sortera reklam på Direktpress.

I stället för att bo kvar i lägenheten i Kristianstad, som de hyrt själva, fick de finna sig i att flytta – igen. 

– Det var nionde gången vi flyttade sedan vi kom till Sverige, säger Farah.

Delar på en Spiderman-säng

I vardagsrummets ena hörn står två enkelsängar hopställda till en stor dubbelsäng. Under Spiderman-lakanen sover bröderna Karim och Nasir, medan Elin sover tillsammans med Farah och Hussam i sovrummet. Både Karim och Nasir är överens om att det var bättre att bo i Kristianstad. Där hade storebror Karim ett eget rum. 

– Det var mycket närmare till skolan. Nu måste vi åka först tåg och sedan buss för att komma dit, säger Karim. 

Flytten innebär att de måste ha kort för att kunna åka tåg och buss. Det hade inte varit något problem medan de arbetade, men nu är det kärvt: ersättningen från Migrationsverket är cirka 6000 kronor i månaden för hela familjen. 

Även om Karim trivs i Sverige, vill stanna kvar och bli både läkare och fotbollsproffs i framtiden, så har det inte varit enkelt. När flyttlasset gick för nionde gången var han tydlig: han vill gå kvar i skolan i Kristianstad. Karim uppmanade sin mamma att inte berätta för kommunen att de flyttat igen, av oro att tvingas byta skola igen. Både han och Nasir gjorde i våras nationella proven med mer än godkänt i alla ämnen. 

– Jag har gått i fyran men det finns de i femman som frågar mig om hjälp med matten, säger Karim, märkbart stolt.

Rätten till familjeliv

Både Hussam och Farah talar öppet om att situationen tär på dem. Samtidigt försöker de hålla hoppet uppe. Barnen, särskilt Karim som är äldst, är också oroliga. I hans fall tar det sig samma uttryck som för Farah: det är ofta svårt att sova om natten. 

Artikel 8 i Europakonventionen reglerar rätten till familjeliv. Men samtidigt som Migrationsverket konstaterar att det ”föreligger familjeliv” mellan Hussam och Farah, så är det inte omöjligt för dem att leva tillsammans i ett annat land. Att utvisa Farah själv till Jordanien strider därför inte mot Europakonventionen, och man menar att familjen kan återförenas i ett annat land. Separationen skulle därmed vara tillfällig.

Men det lugnar inte Farah nämnvärt.

– Jag tänker hela tiden på vad som kommer hända – ska jag inte få vara med mina barn? 

Nu väntar de på besked gällande den senaste ansökan om praktiskt verkställighetshinder, där deras juridiska ombud återigen åberopat ett intyg från Saudiarabiens ambassad där det står att varken Hussam eller Farah kommer släppas in i landet. Deras uppehållstillstånd är inte längre giltigt.

Men det mest sannolika är att Sverige kommer att framhärda. I ett av alla tummade dokument i den röda mappen står det att Hussam, eftersom han tidigare levt i Saudiarabien och har ett nätverk där, borde kunna göra de arrangemang som krävs för att få uppehållstillstånd igen.

Limborapporten

I en statlig utredning från 2017 kom Anna Lundberg, professor i rättssociologi vid Lunds universitet, med flera konkreta förslag på hur Sverige kan ändra och tillämpa lagstiftningen för att undvika att människor som inte kan återvända hamnar i limbo. Ett förslag handlar om att man ska ta hänsyn till praktiska verkställighetshinder tidigare under processen. År 2023 samlar utredningen damm i en låda. 

– Jag tror inte att det kommer att vara så här för evigt – vi kommer att få en bättre lagstiftning. Det är inte hållbart så som det är idag. All tidigare erfarenhet visar att de flesta människor som meddelats beslut som är omöjliga att verkställa förr eller senare får sin status reglerad och möjlighet att stanna. Men det kan ta lång tid innan vi ser en vändning, säger Anna Lundberg.

Ofta brukar arbetet med att verkställa ett utvisningsbeslut pågå i minst fyra år. Efter så lång tid preskriberas beslutet, och det blir möjligt att söka asyl på nytt. Om den sökande då kan uppvisa att hen har samarbetat och gjort allt för att återvända – utan framgång – kan det finnas möjlighet att få uppehållstillstånd.

Barnfamiljer i limbo

Sanna Vestin från Flyktinggruppernas Riksråd, Farr, menar att normalfallet när det handlar om vilka som blir kvar i limbo i Sverige är barnfamiljer. Inte kriminella, potentiellt farliga, personer – dessa är snarare undantaget. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard lyfte i en debattartikel i SvD nyligen upp Rakhmat Akilov, som utförde terrordådet på Drottninggatan 2017, som typexemplet. 

Tonläget är hårt och inte alltid rättvist, menar Sanna Vestin. 

–Barn i den här situationen ärver sina föräldrars flyktingskap. Unga kan studera upp till gymnasiet, men inte längre än så, säger Sanna Vestin.

Sponsorn stal företaget

Också i Saudiarabien vilar den palestinska nationaliteten som en skugga över nya generationers möjligheter. Sedan 2004 finns det en lag i Saudiarabien som låter alla som har bott i landet i tio år ansöka om medborgarskap. De enda som undantas är just palestinier.

Vid tidpunkten då Hussam och Farah bestämde sig för att lämna Saudiarabien hade företaget, en bilverkstad han drev tillsammans med sin pappa, sålts utan deras godkännande. Allt de arbetat för i många år gick om intet. Tillgångarna stals av den saudiska man som stod på företaget.

– Jag vill inte att mina barn ska behöva vara med om samma sak. Det hjälper inte heller att gå till polisen – de säger bara att vi är palestinier, och vi får inte driva företag i Saudiarabien, säger Hussam.

Att inte få arbeta

Hussam saknar sammanhanget och kollegorna på verkstaden i Kristianstad. Han lyser intresserat upp när ETC:s fotograf berättar att hon har problem med sin gamla bil, som står parkerad på gatan utanför hyreshuset. Kamremmen behöver bytas, slår han fast. 

Det finns för mycket tid att förfoga över nu, menar Farah. 

– Vi klarade oss själva, vi behövde inte någon. Man känner sig som en vanlig människa när man arbetar. Det här är svårt för barnen också, de fortsätter att fråga: när får vi uppehållstillstånd och personnummer? Och jag svarar hela tiden snart, men egentligen så vet jag ingenting, säger hon.

*Farah, Nasir och Karim heter egentligen någonting annat.

Enkät:

Hur ställer sig partierna till statslösa palestinier och deras situation i Sverige?

Tony Haddou, Vänsterpartiet:

Hur ska Sverige hantera situationen med statslösa palestinier som inte går att utvisa?

– Statslösa palestinier ska inte tvingas leva som papperslösa, utan måste få en rättslig ställning genom permanenta uppehållstillstånd. Det är fullt möjligt genom en förtydligad lagstiftning och förstärkt rättssäkerhet i asylprocessen. 

I dagsläget är det många som blir kvar, utan att kunna återvända. Vad har ditt parti för förslag för att förändra det här?

– Vänsterpartiets föreslår att om den asylsökande vars avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll, måste uppehållstillstånd beviljas. Istället för att fatta juridiska beslut om statslösa palestinier som i praktiken inte går att genomföra, är vårt förslag det enda konstruktiva och genomförbara, och skulle förhindra att människor lever papperslösa.

Annika Hirvonen, Miljöpartiet:

Hur ska Sverige hantera situationen med statslösa palestinier som inte går att utvisa?

– Människor ska inte behöva leva sina liv i limbo i Sverige. Människor som myndigheterna inte kan utvisa behöver kunna få uppehållstillstånd i Sverige och starta sina liv här. Vi i Miljöpartiet drev därför igenom tillsättandet av Limboutredningen. 

I dagsläget är det många som blir kvar, utan att kunna återvända. Vad har ditt parti för förslag för att förändra det här?

– Vi anser att samtliga förslagen i limboutredningen borde genomföras, men S bromsade förslagen under regeringsåren. Förslagen handlar bland annat om att se till att man redan i asylprocessen måste väga in vilka faktiska möjligheter som finns att verkställa utvisningar så att människor inte hamnar i den här situationen från första början. Bevisbördan för den asylsökande är också orimligt hög, särskilt vad gäller just statslösa som har svårt att få dokument. Sverige måste även agera solidariskt på den internationella arenan och driva att ockupationen hävs, att flyktingar får rätt att återvända och jobba för en rättvis fred.

Socialdemokraterna, presstjänsten:

Hur ska Sverige hantera situationen med statslösa palestinier som inte går att utvisa?

– Vi socialdemokrater står bakom den nuvarande migrationslagstiftningen. En grundläggande förutsättning för en långsiktigt hållbar migrationspolitik är att de som har fått avslag på sin asylansökan eller av andra skäl inte har rätt att stanna i Sverige återvänder till hemlandet. Om det finns verkställighetshinder ska en bedömning göras i varje enskilt fall. Eventuella verkställighetshinder ska beaktas och kan, när relevanta omständigheter föreligger, leda till uppehållstillstånd. Regeringen och berörda myndigheter bör aktivt arbeta med åtgärder för att avhjälpa verkställighetshindren.

I dagsläget är det många som blir kvar, utan att kunna återvända. Vad har ditt parti för förslag för att förändra det här?

– Regering och myndigheter bör intensifiera arbeta med åtgärder och aktivt arbeta med berörda länder för att lösa de hinder för återvändande som finns idag. Vi ser inte allmän amnesti för grupper av flyktingar från vissa länder som en lösning. 

Dagens ETC har även sökt migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M), övriga regeringspartier, Sverigedemokraterna och Centerpartiet.