– Hej! Vi är missionärer, säger han, men kvinnan tittar bara bort och fortsätter flyktigt iväg.
William Benson joggar fram till en man, men hinner inte ens presentera sig.
”Jag har bråttom.”
”Jag måste skynda mig.”
”Tyvärr, jag har inte tid.”
– Jag tror faktiskt att de har tid men de vill bara inte prata med oss, säger William Benson, men både han och Derek Olson fortsätter vandra ner mot Kungsportsplatsen med var sin Mormons bok i handen.
Derek Olson och William Benson är 19 år och representerar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonkyrkan). Missionen är en viktig del av kyrkan och görs alltid i par. Målet är att sprida tron så mycket som möjligt.
Killarna kommer egentligen från USA men kyrkan placerade dem i Sverige när de ansökte om att få missionera. Totalt ska de vara här i två år och mer än halva tiden har redan gått.
– Att komma till Sverige var skrämmande. Det var läskigt att gå runt och prata med alla i ett land där vi inte kunde språket alls, säger William Benson.
Knacka dörr och byta ort
Det blåser och ingen av killarna bär jacka. De gnider handflatorna mot varandra, men klagar inte. En sval våreftermiddag i Göteborg är vag i jämförelse med när han missionerade i Bodens januarikyla.
I Sverige har de båda bytt missionspartner och ort flera gånger. Kyrkan bestämmer allt. Arbetsdagarna är tuffa och de jobbar sju dagar i veckan. De är inte alltid på Avenyn. En annan dag knackar de dörr i Angered, en tredje går de runt i Utby, där de också bor.
De får ingen lön, endast småpengar till mat. Kontakten med familj och vänner i hemlandet är mycket begränsad. Ett mejl hem i veckan är standard.
– Det är en stor uppoffring för mig, att ge upp två år där jag kunde varit med min familj, men jag tror att jag kommer vara tillsammans med dem i nästa liv också. Det vill jag att andra också ska få chansen till. Därför missionerar jag, säger Derek Olson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Blir ofta missförstådda
En äldre man kommer cyklandes men stannar mitt på cykelvägen när Derek Olson vinkar till honom. Missionärerna berättar vem de är och vad de vill, men mannen är svårflörtad och cyklar snart vidare igen.
– Han trodde att vi har flera fruar men det har vi ju inte, säger Derek Olson och skrattar.
– Det fanns en tid i kyrkans historia då man fick ha fler än en fru men nu är det olagligt. Många tror dock att mormoner fortfarande har det så, men det är inte sant, säger William Benson.
Att de blir missförstådda är vanligt och de upplever ofta att människor är otrevliga.
– Jag har fått höra allt. De förstår inte vårt syfte och blandar ofta ihop oss med andra kyrkor, säger Derek Olson.
– Ibland har jag fått höra saker som jag inte vill upprepa, säger William Benson, men vi är inte arga. De som vi möter kanske har sett något på TV som inte är sant och sen är de otrevliga mot oss på grund av det. Vi försöker ju informera dem om det som är sant.
Hur känns det när folk är otrevliga?
– Det gör oss lite ledsna, säger William Benson, men vi försöker vara positiva. Vi vill inte tvinga eller pressa på människor något. Vi vill ju prata med dem som är intresserade av vårt budskap.
En dag med svagt intresse
De fortsätter förbi Stora teatern, ner mot kanalen och försöker få uppmärksamhet från förbigående. Många stannar till men får snabbt bråttom i väg igen.
”Mormoner? Nej! Jag är inte intresserad.”
En ung kille pratar med missionärerna i flera minuter, men när Derek Olson erbjuder en gratis kopia av Mormons bok tackar killen artigt nej och skyndar sedan i väg.
De fortsätter tillbaka upp mot Valand. De möter en man som är imponerad av deras felfria svenska men inte så värst intresserad av religion.
”Ni tror väl inte på det här på riktigt? Ni borde supa och träffa svenska tjejer nu när ni är här.”
Under eftermiddagen har killarna lyckats dela ut ett par stycken visitkort, men inga böcker. De flesta är inte intresserade.
– Många tänker nog att vi är konstiga. De ser oss på gatan i vit skjorta och slips, men det är för att vi representerar kyrkan just nu, säger William Benson.
– Jag hoppas alla kan inse att vi är vanliga människor. Vi är vanliga 19-åringar. Vi gillar musik, sport och idrott, men just nu fokuserar vi på något speciellt.
