Vid Tyska Brinken möter han en kille, de börjar prata med varandra och Per uppfattar situationen som flirtig. Därför vågar han bjuda hem killen på en drink. Killen tackar ja och de hamnar i soffan hemma hos Per. De tittar på Youtubeklipp av Loreen som precis vunnit Eurovision Song Contest. Plötsligt förvandlas allt till en mardröm. Per minns det som om det var igår.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag kommer ihåg den första smällen. Från ingenstans kommer den. Den tar hårt över ansiktet. Jag hamnar på knä, sträcker upp mina händer mot honom och ber honom att sluta slå mig. Då kommer en hård spark mot min käke och sedan blir allt svart.
Per vaknar. Han ser ingenting.
– Min första tanke är att jag befinner mig i polisens fyllecell, men efter en stund förstår jag att jag är hemma. Jag får panik när jag inser att jag inte kan se fast ögonen är öppna, berättar han.
Brutal misshandel
Han famlar sig fram genom lägenheten mot badrummet, sköljer ansiktet och synen börjar klarna. Handfatet blir rött, ögonen är fulla av levrat blod.
– Jag tittar mig själv i spegeln, käken hänger, den är bruten. Båda ögonen är igensvullna. Min första tanke är att jag måste gå och lägga mig, minns han.
Han tar sig mot sängen men inser snart att han behöver hjälp.
– Jag får på mig mina skor och drar en filt över kroppen. Chockad tar jag mig ut. När jag ser vakten från krogen runt hörnet på gatan där jag bor skriker jag för mitt liv. Då är det som att allting släpper, berättar han.
Ordningsvakten håller om honom tills polis och ambulans kommer till platsen.
Per hamnar på Karolinska Universitetssjukhuset där han får intensivvård under natten.
När solen går upp på morgonen är hans lägenhet i Gamla stan full av poliser. En polis säger att lägenheten ser ut som en mordplats, det är blod överallt. Gärningsmannen har slagit för att döda. Fönstret är öppet och i fönsterkarmen ligger en cigarettfimp. Gärningsmannen har tagit ett bloss innan han lämnat Per medvetslös. Det tyder på extrem råhet menar polisen.
I dag har Per flyttat till Värmland, långt från storstaden. Även om de fysiska såren har läkt sitter spåren kvar. Han har gått i terapi för att bearbeta den mardrömslika natten i maj 2012. Än i dag har han ibland svårt att göra vardagssysslor. Det händer att han inte hämtar posten på en vecka, och ofta drar han för gardinerna av rädsla för att någon iakttar utifrån.
Den misstänkte gärningsmannen kunde aldrig bindas till brottet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Per vill berätta om händelsen för att dela med sig av sina erfarenheter till andra som utsätts för hatbrott på grund av sexuell läggning.
– Anmäl, polisens hatbrottsenhet är fantastisk. Skäms inte för vad du har råkat ut för. Smärtan av ett övergrepp blir inte mindre bara för att du är gay, det har jag verkligen förstått så här med facit i hand. Det värsta är egentligen inte själva misshandeln. Ångesten som vällde upp i mig efteråt är värre, för den försvinner inte. En skadad kropp kan sys ihop, men för att laga den psykiska smärtan krävs mycket mer än korsstygn.
Fotnot: Per heter egentligen något annat.