– Jag blir så ledsen och bedrövad. Bedrövad över att vi fortfarande 2024 i ett land som Sverige har så många barn som lever i hem där de våldsamma relationerna påverkar deras situation så starkt. Att vi inte har lyckats skapa en bättre trygghet och en bättre säkerhet för dessa barn, trots goda intentioner från många regeringar.

Med de siffror ni redovisar i era artiklar kan man väl säga att det finns en överhängande risk att vi kommer att konstatera att lagstiftningen inte har varit tillräckligt kraftfull.

En av de saker hon reagerat över är att inte ens tre procent av anmälningarna om barnfridsbrott leder till en fällande dom, och att bara drygt en av tio anmälningar går vidare till åtal.

– Jag konstaterar att det är hög tid att göra en utvärdering av vad lagstiftningen faktiskt gav, vi behöver följa upp så vi vet att intentionerna i lagstiftningen levs upp till. Med de siffror ni redovisar i era artiklar kan man väl säga att det finns en överhängande risk att vi kommer att konstatera att lagstiftningen inte har varit tillräckligt kraftfull.

Camilla Waltersson Grönvall menar att det behövs en analys kring varför det har blivit så här.

– Vi var alla glada över intentionerna i barnfridsbrottslagen, men de verkar uppenbarligen inte ha levts upp till.

”Hög målsättning”

Hon reagerar också över att barn som utsatts för barnfridsbrott fortfarande kan dömas till tvångsumgänge. Hon har visserligen både i sin roll som socialminister och tidigare som ledamot i socialutskottet under flera år jobbat med frågan om umgängesrätt. Att barn tvingas träffa en förälder mot sin vilja är inget nytt – men vittnesmålen upprör ändå. Samtidigt menar Camilla Waltersson Grönvall att mycket trots att har hänt för att öka barns skydd. Hon nämner det utvidgade utreseförbudet som träder i kraft den första juni som ett exempel – det ska göra att det blir svårare att olovligen föra ut barn ur landet. Den nya lagen om barn placerade i skyddade boenden är ett annat exempel. Lagen innebär bland annat att barnen inte ska behöva träffa den våldsutövande föräldern.

– Den här regeringen har från första stund vi klev in i regeringskansliet haft en väldigt hög målsättning när det gäller att skydda barn, att öka deras trygghet och säkerhet, säger hon.

I höst läggs det också fram ett nytt lagförslag som bland annat handlar om hur barnrätten kan stärkas när det gäller umgänge med en förälder som har utövat våld. När utredningen som ligger till grund för lagförslaget, Tryggare hem för barn, presenterades för snart ett och ett halvt år sedan betonade Camilla Waltersson Grönvall att barnens bästa har högsta prioritet för regeringen. Efter Tintins död har hon också vid flera tillfällen sagt att det behövs ett paradigmskifte. Föräldrarnas rätt till barnet får aldrig gå före barnets bästa. 

Men fortfarande tvingas barn till umgänge med en våldsutövande förälder. Varför har inte det här paradigmskiftet skett än?

– Det har hänt mängder av saker, även om det inte syns utifrån. Bara för att en utredning kommer så genomförs inte den direkt. Först måste vi ha några månader för att få in remisser. Därefter ska vi sätta oss in i remissvaren ordentligt, det kan handla om 100 till 150 remissutlåtanden. Alla dessa ska vägas in för att vi på så sätt ska kunna få en bättre lagstiftning. För att vi verkligen ska få det här paradigmskiftet och en reell förändring måste vi genomföra ett grundligt arbete först.

Kan inte lova specialdomstolar

En återkommande kritik, både från Tintins mamma Sanam Gaharaee och från de experter som Dagens ETC har intervjuat, är att kunskapsbristen inom rättsväsendet är alldeles för stor. Flera remissinstanser har också pekat på det, och krävt att det införs specialdomstolar med särskild kunskap om barn och om våld i nära relationer. Camilla Waltersson Grönvall kan dock inte säga om det kommer finnas med i lagförslaget.

– Jag vill inte låsa mig vid en särskild lösning, det allra viktigaste är att vi får en tryggare hantering.

Vi behöver från regeringens sida hitta svar på hur vi ska bemöta den kritiken och säkerställa att det inte sker godtyckliga bedömningar.

Flera remissinstanser är också kritiska till att det enligt utredningen ska vara en bedömningsfråga när umgänge med en förälder är olämpligt, att det inte ges konkreta förslag på när umgänge bör vara uteslutet. Hur ser du på den kritiken?  

– Den här kritiken går ju inte att negligera. Vi behöver från regeringens sida hitta svar på hur vi ska bemöta den kritiken och säkerställa att det inte sker godtyckliga bedömningar. Jag tycker också att det från domstolsväsendet finns en öppenhet för att de här juridiska situationerna för barn behöver förändras.

Samtidigt saknar många domare specialkunskap om barn. Och både när det gällde Tintin och som vi sett i vår granskning, läggs ofta stor vikt vid att barnet har umgänge med båda föräldrar. Räcker det med lagändringar eller vad krävs för att barnets bästa verkligen ska gå först?  

– Nej, jag tror att det också behövs kunskapshöjande insatser som går hand i hand med den förändrade lagstiftningen. Helst skulle man vilja att domarna och socialtjänsten satt på samma utbildning och hade samma samtal om hur situationen ser ut. Där måste regeringen återkomma om hur vi ska ta oss an den utmaningen.

När är den här nya lagen på plats?  

– Just nu arbetas det på lagrådsremissen. Sedan ska lagrådet ska ha synpunkter. Säg någon gång under hösten, mot vintern skulle jag tro.