Bulgariens premiärminister Bojko Borisov anklagade EU för ”mat-apartheid” och fångade känslan i det forna östblocket av att behandlas som andra klassens medborgare. Och EU tog intryck.
– Slovaker förtjänar inte mindre fisk i sina fiskpinnar, ungrare mindre kött i sina rätter, tjecker mindre kakao i sin choklad. Sådant är redan olagligt i EU-rätten, dundrade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i ett tal år 2017.
Sverige får mindre bär i sylten
Fyra år senare gick journalistnätverket Investigate Europe ut och handlade, för att se om någonting har hänt.
Resultatet av jämförelsen mellan 29 varor och 15 länder visar att över hälften av varorna faktiskt skiljer sig åt innehållsmässigt – ibland rejält. Men det är inte alltid länderna Östeuropa som drar det kortaste strået.
Till exempel varierar fiskinnehållet i de fiskpinnar som säljs av tillverkaren Captain Iglo (Findus) mellan 58 och 65 procent i sju jämförda länder, och fisksorten varierar också mellan torsk, lax och Alaska pollock. De svenska pinnarna innehöll 61 procent Alaska pollock. Chokladkakan Milka helnöt, som jämförts i elva länder, innehåller mellan 17 and 20 procent nötter – i Sverige 17 procent. Mataffärskedjan Lidls egna hallonsylt ”Maribel” innehåller 40 procent bär i Sverige, men 50 procent i Belgien och Polen. Dessutom innehåller den svenska sylten fler tillsatser än de flesta andra länder.
Lidl uppger att den svenska sylten är av en annan sort. Men frågan är hur en konsument ska kunna förstå det, när den, liksom sylten i övriga jämförda länder, heter just ”Maribel hallonsylt” i butik.
Konsumenter måste klaga
Chokladkakan Côte d’Or och de chokladdoppade kexen Mikado innehåller mer kakaosmör i Portugal än i Sverige. Och läsken Fanta innehåller mycket mer apelsin- och citronjuice i Sydeuropa (mellan 8 och 20 procent) än i Nord- och Östeuropa (mellan 4 och 6 procent).
Coca-Cola Company, som producerar Fanta, säger att skillnaderna beror på lokala preferenser, tillgänglighet på ingredienser och regler.
Men är inte detta olagligt enligt EU-rätten, så som Juncker sade i sitt tal 2017?
– Frågan gäller om olika matvaror marknadsförs som identiska, inte själva ”kvaliteten” i sig, som är ett i stort sett subjektivt och rättsligt odefinierat begrepp, förklarar en representant för EU-kommissionen.
Lagen i fråga är EU-direktivet om ”otillbörliga affärsmetoder”, som förbjuder missvisande reklam. I efterdyningarna till debatten om ”mat-apartheid” lade man till ett förtydligande om just dubbla matstandarder.
Numer slår direktivet fast att en vara inte få marknadsföras som identisk i olika EU-länder om varornas ”sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt”, om detta inte kan motiveras av ”legitima och objektiva faktorer”. Det är upp till nationella myndigheter att tolka den här paragrafen, efter klagomål från konsumenter.
Kärnfrågan är om skillnaden mellan matvarorna är så stor att man kan anta att konsumenten skulle gjort ett annat val om hen känt till dem. Eller i klartext: skulle du välja bort Cornettoglassen på Polensemestern om du läst det finstilta?
Cornettoglassen i Polen är ett exempel. Leibniz chokladkakor ett annat. I Bulgarien innehåller kakorna palmolja – men det gör de inte i något av de andra fem, jämförda länderna.
Palmolja är den billigaste vegetabiliska oljan på marknaden, säger Björn Bernhardson, verksamhetschef på organisationen Äkta vara, som förespråkar mat utan tillsatser.
– Vi kan odla rapsolja här i Europa men vi transporterar palmolja från andra sidan jordklotet, och ändå blir det billigare, säger han.
Han tror inte att kakor och glass som innehåller palmolja smakar sämre, eftersom oljan först processats för att ta bort ursprungssmaken.
– Man gör först allting så smaklöst som det bara går, och sedan tillför man de smakämnen man vill ha.
Palmolja kritiseras av både hälsoskäl – ungefär hälften av fettet i palmolja är mättat fett, flera gånger så mycket som i raps-, solros- och majsolja – och av klimatskäl, eftersom regnskog bränns ned för att ge plats åt palmplantagen.
Livsmedelsforskaren Isabel Januário, från Lissabons universitet, säger att livsmedelsföretag säljer olika varianter för olika marknader främst av ekonomiska skäl.
– Sedan finns det också en skillnad i hur mycket konsumenterna vet. Om konsumenter organiserar sig kan de kräva förändring, säger hon.
Sirap istället för socker
En del tyder på att palmolja var vanligare i östeuropeiska länder tidigare men nu fasas ut, kanske på grund av konsumenttryck.
Flera estniska mataffärer på nätet uppger att Doritos nachochips innehåller palmolja, och enligt nätbutiker i både Ungern och Estland gör också deras Oreo-kakor det. Men förpackningarna som köps i butik nämner inte palmolja.
Mondelez svarar att företaget tagit bort palmoljan ur Oreo-kakorna 2020, och Pepsico att de tagit bort palmoljan ur Doritos 2018. Butikerna har helt enkelt inte uppdaterat informationen på nätet.
En annan ingrediens som är vanligare i Östeuropa är glukos-fruktossirap, i stället för sukros, det vi kallar vanligt socker.
Tre av de vanligaste läskedryckerna, Coca-Cola, Fanta och Sprite, innehåller socker i Västeuropa, med eller utan artificiella sötningsmedel. Men i Östeuropa har sockret ersatts av sirap, som är billigare att producera.
– Vanligt socker görs ju av antingen sockerbeta eller sockerrör. De kan inte odlas överallt. Men glukossirap däremot görs ur majs, potatis eller vete, vilken lokal stärkelse som helst, förklarar Ivar Nilsson från Äkta vara.
Näringsmässigt skiljer sig inte sockersorterna glukos, fruktos eller sukros åt. Men hur är det med smaken? En studie från Michigan State University 2011 lät en testpanel smaka youghurt sötad med vanligt socker och med fruktos-glukossirap – och sockret vann.
