Det är svårt att säga att hon lämnar med flaggan i topp. Den senaste tiden har inte varit lätt för Miljöpartiet. Opinionssiffrorna har krupit ner under fyraprocentsspärren, partiet får inget gehör i migrationsförhandlingarna, och nu väntar dessutom ett regeringsbeslut om Preem.
Blir det ett ja till utbyggnad kan det bli svårt för MP att sitta kvar i regeringen. Det tror i alla fall flera av de miljöpartister som Dagens ETC har pratat med. Samtidigt är de gröna vindarna kanske starkare än någonsin. Den som nu tar över efter Isabella Lövin måste kunna förvalta det, och samtidigt nå ut med partiets politik, säger Rasmus Ling, som sitter i partistyrelsen för Miljöpartiet.
– Nu när vi närmar oss valrörelsen behöver vi någon som gör att förtroendet för oss lyfter, vi behöver få fler sympatisörer. Det behövs en doer som når ut, både till medlemmarna och medborgarna. Någon som är kommunikativ och bottnar i våra gröna värderingar.
Vikten av att nå ut är ett återkommande önskemål. Per Garhton, före detta språkrör för MP och partiets grundare, numera språkrör för Gröna seniorer, säger att det är ett måste.
– Politik är till hälften en seriös verksamhet för att skapa ett bättre samhälle, men tyvärr också teater, för att gå framåt. Det räcker inte att ha väldigt skickliga verkställare av miljöpolitik, vi måste också ha goda skådespelare. Många delar våra gröna tankar, men det spelar ingen roll om vi inte når ut med dem, säger han.
Tydlig miljöprofil
I spekulationerna kring efterträdare har Alice Bah Kunhke lyfts mer än andra. Inte minst för att hon är en person som når ut. Men hon har redan tackat nej. Andra möjliga efterträdare är förstås de som redan sitter i regeringen – Amanda Lind och Åsa Lindhagen. Även personer som ekonomisk-politiska talespersonen Karolina Skog, partisekreterare Märta Stenevi, statssekreteraren Maria Ferm och partiets migrationspolitiska talesperson, Annika Hirvonen Falk, är tänkbara som efterträdare. Niklas Bolin, statsvetare vid Mittuniversitet som skrivit flera arbeten om Miljöpartiet, tror att partimedlemmarna kommer vilja ha någon som har en tydlig miljöprofil. Någon med stark förankring i miljörörelsen.
– Eftersom det andra språkröret Per Bolund kanske inte har så starkt förankring där tror jag det blir viktigt. I alla fall är det så Miljöpartiet har tänkt tidigare, säger han.
Önskar radikal politik
När Per Bolund valdes till Gustav Fridolins efterträdare förra våren utmanades han av Magnus P Wåhlin, som fick omkring en tredjedel av rösterna. Hans anhängare anses ligga mer åt vänster, och efterlysa en politik som är mer systemkritisk. Även den här gången lär en betydande del av partimedlemmarna vilja ha den typen av språkrör – någon som kan koppla ihop miljön och klimatet med rättvisefrågor. Rebecka Le Moine, riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald, är en av dem som vill se en sådan efterträdare.
– Många längtar efter en mer visionär och radikal politik och retorik, det är min känsla. Jag tror vi behöver ett språkrör som kan göra det tydligt att vi är miljörörelsens parlamentariska gren. Tack vare Greta Thunberg finns det en växande medvetenhet och oro, vi måste kunna visa att vi är det parti som kan göra något åt klimatkrisen, säger hon.
Även Annika Hirvonen Falk ser gärna ett språkrör som brinner för social rättvisa.
– Den som tar över behöver kunna föra fram att vi inte är ett enfrågeparti, och vid sidan av ett starkt klimatengagemang lyfta frågor om social rättvisa. Ska vi klara riksdagsspärren måste vi ha en person som i den kommande valrörelsen har förmågan att engagera alla våra medlemmar, och samtidigt föra fram vår framtidsvision till väljarna, säger hon.
Väljer riktning
Rebecka Le Moine menar att det finns diskussioner internt om åt vilket håll MP bör gå, och även kring rollen som regeringsparti. Samtidigt säger hon att det inte handlar om några stora splittringar.
– Det viktiga är vi överens om, att vi på kort och lång sikt måste försöka förändra våran värld. Den svåra frågan är hur vi får så mycket som möjligt att hända. Ibland är det bra att sitta i regeringen och kunna driva igenom lagförändringar, ibland är det bra att istället satsa på att bygga opinion och vara en väckarklocka.
Valet av språkrör kan ge en indikation om vart partiet är på väg. Även om det i Miljöpartiet är extra tydligt att språkröret ska vara just ett språkrör – styras av medlemmarnas vilja mer än sin egen – så tror Niklas Bolin att valet kan ha betydelse för riktningen.
– Om det är en person mer förankrad hos gräsrötterna, mer ”back to the roots”, är chansen större att partiet så småningom väljer att kliva av regeringssamarbetet. De har fått kompromissa väldigt mycket, och vissa tror nog att det vore bättre att sitta i opposition. Samtidigt har det varit en målsättning för MP att sitta i regering.
Innan årsskiftet ska valberedningen presentera sitt förslag till nytt språkrör. Därefter väntas en extrastämma hållas i januari då antingen valberedningens förslag väljs, eller en utmanare.
Amanda Lind – tidigare partisekreterare nu idrotts- och kulturminister. Hamnat i blåsväder i samband med coronarestriktionerna för kulturen.
Åsa Lindhagen – tidigare socialborgarråd i Stockholm och nu jämställdhetsminister. Var som socialborgarråd engagerad i situationen för papperslösa och ensamkommande.
Märta Stenevi – tidigare kommunalråd i Malmö, nu partisekreterare. Vann i omröstningen på kongressen över valberedningens förslag Emma Nohrén och lyfte rättvisefrågorna.
Maria Ferm – tidigare partiets talesperson i migrationsfrågor och gruppledare i riksdagen, nu statssekreterare i samordningskansliet.
Annika Hirvonen Falk – gruppledare och partiets talesperson i migrationsfrågor, har tagit många av partiets strider mot förslagen i migrationsöverenskommelsen.
Alice Bah Kuhnke – tidigare kulturminister, numera Europaparlamentariker. Förhandsttippad men har redan tackat nej.
