För ett år sedan såg framtiden för Folkets park mörk ut. Ledningen hade då sagt upp avtalet med tivolit, Debaser hade beslutat sig för att flytta samtidigt som föreningen som drev Barnens zoo gick i konkurs.

– Vi hade inget nytt på gång, vilket kändes dystert, säger parkchefen Mårthen Gunnarsson.

Parken hade då redan kämpat i motvind sedan gatukontoret hade skurit ner på deras budget.

– Vi kunde först fira efter att ha fått besked om att vi skulle få en budget på 83 miljoner kronor under tio år. Men summan halverades först en gång och sedan en gång till. Nu är det i stället omkring 20 miljoner kronor som vi har att klara oss på under lika lång tid.

Medan de ekonomiska ramarna är reella problem som Folkets park har att förhålla sig till, har ledningen samtidigt haft flera opinionsstormar som har dragit igång på ibland lösa grunder. Enligt Mårthen Gunnarsson var flytten av hoppkudden planerad och någon borttagning av den populära attraktionen var aldrig på tal. Trots det blåste det till rejält när tidningarnas löpsedlar meddelade att barnens skratt störde grannarna.

För dyrt för familjer

Uppsägningen av tivolit är en annan åtgärd som parkledningen fått en del kritik för, men som parkchefen ser som ett riktigt beslut.

– För en barnfamilj kunde ett besök i parken gå på flera hundra kronor. Resurssvaga familjer valde då att inte komma hit så ofta, eftersom det var svårt för dem att komma hit och möta barnens besvikelse för att de inte fick åka karusell när de såg de andra barnen göra det. I dag är allt vi har i parken gratis, och det ser vi som viktigt, förklarar Mårthen Gunnarsson.

Den försämrade ekonomin har flera gånger satt stopp för en del långsiktiga projekt. Men trots attraktioner som har försvunnit och brist på möjlighet till stora förändringsprojekt har besöksantalet gått åt rätt håll. Genom telefonenkäter där Malmöbor har fått skatta hur många besök de har gjort i parken har man kommit fram till ett snitt på 2,6 till 2,7 besök per år.

– Vi har jämfört siffran vi fått fram med beräkningar utifrån vad vi ser här, och kommit fram till att det inte är någon orimlig siffra, säger Mårthen Gunnarsson.

Att parkens framtidsutsikter gått som en berg- och dalbana, med höga berg och djupa dalar, är inget nytt. Under parkens drygt hundraåriga historia har ägare kommit och gått och besöksantalet har svajat mellan högt och lågt. Så sent som på 1990-talet var antalet besökare så lågt att kommunen planerade att i stället bygga bostäder på marken.

– Parken var då sjaskig och nedgången. Ingen plats man vill besöka, säger Mårthen Gunnarsson.