Efter valet till EU-parlamentet sträckte en lycklig Gustav Fridolin händerna i luften på dansgolvet, men knappt hade miljöpartisterna hunnit torka efter sina fontänbad förrän de slog i riksdagsgolvet med knappt sju procent. Trots alla rapporter om skenande klimatförändringar, trots att forskare larmat om att 2014 skulle bli varmaste året någonsin. ”Vi har inte lyckats lyfta miljöfrågorna så mycket som behövs”, konstaterade språkröret – som ändå ville lägga till att partiet faktiskt gjorde sitt näst bästa riksdagsval någonsin samt flyttade fram positionerna både kommunalt och regionalt.

Nu är språkröret också utbildningsminister. Jan Björklund har flyttat ut från departementet. Tavlor ska hängas om. Ny inredning, ny politik.

Gustav Fridolin sammanfattar sin och Miljöpartiets höst:

– Verkstad.

Med det menar han arbetet med att förverkliga det som partiet tidigare strävat efter. Trots att regeringens budget röstats ned och att extraval tornade upp vid horisonten.

– Jag har gett fler intervjuer om spelteori än om vad vi ska göra för att skolan ska fungera, eller om hur vi möter miljö- och klimatutmaningarna. Det man faktiskt gör är inte alltid det som syns.

Klimatdebatten har inte direkt varit levande efter valet. Samtidigt som vi haft ett rekordvarmt år och närmar oss en avgörande klimatkonferens i Paris. När svenska folket listar sina tio prioriterade politiska frågor finns inte ens klimatet med. Hur är det möjligt?

– Man har flyttat miljöfrågan från politiken. Den har gjorts till något som ska lösas mellan världsledare som flyger till spännande städer, eller som ditt privata problem som du ska lösa när du går och handlar. Att det blivit så är både Miljöpartiets och miljörörelsens misslyckande. Vi måste ändra på detta. Frågan kräver praktiskt, konkret, traditionellt beslutsfattande. Det är jätteviktigt med det globala och privata, men om vi inte har styrmedel som gör att det miljövänliga valet är billigare och enklare kommer det inte att räcka. Avgörandet sker på den politiska arenan.

Du fick intern kritik efter valrörelsen, från Grön ungdom, som tyckte att partiet satsat så mycket på att bredda sitt budskap att det förlorat sin skärpa. Att ni ”mumlade i skägget” om klimatpolitiken.

– Den kritiken har Grön ungdom fört fram mot alla språkrör partiet någonsin haft, och efter varje val. Jag tror att människor som upplever miljöfrågan som viktig, till och med avgörande, inte riktigt ser vad politiken ska göra. Miljöpartiet lyckades inte visa hur ekonomi, skola, välfärd, kultur, järnväg och bostäder hänger ihop med miljö- och klimatutmaningen.

Du är tydlig med att du leder ett ”mittenparti”. I senaste partiledardebatten underkände du Naomi Kleins aktuella bok om klimatet, du tycker att den reducerar miljökrav till vänsterkrav. Varför är det viktigt att föra fram det?

– Om miljö blir till en vänsterfråga, om borgerliga företrädare lyckas avfärda miljöinsatser som krav från en slags yttervänster, då har vi förlorat miljökampen. Om vi gör resan enkel för de borgerliga, kommer inte heller det nödvändiga arbetet att komma igång. Om vi däremot kan få med oss näringsliv, fackförbund, folkrörelser – alla som är det här landet – då kan vi lyckas, då blir det omöjligt för politiker att stå emot.

Borgerliga partier har drivit – och driver – kampanj mot Miljöpartiet. Ni kallas för extremister och tillväxtfientliga. Har det satt sig hos väljarna?

– Nej, jag tror fortfarande att de flesta väljarna tycker att miljön är ett större problem än Miljöpartiet, till skillnad från Jan Björklund. Men de som vill avskriva miljöfrågan som vänster har haft en lyckosam höst, sett till debatten kring Förbifarten och Bromma, som behandlats just som krav från ytterkanten.

Jan Björklund fanns med på scenen under Moderaternas extrastämma. Han tog tillfället i akt att häckla dig för att du lovat att åtgärda skolans alla problem på bara 100 dagar.

– Det är borgerligt trams. Ingen har påstått att allt ska vara fixat på 100 dagar. Vi berättade vad vi vill göra, och en stor del av det fick också utrymme i den budget som senare blev fördröjd: Fler anställda, en mer jämlik skola, satsningar på läraryrket med mera. Vi har en plan och den följer vi.

I vilket skick är den skola som du ärvde av Jan Björklund?

– Många gör ett otroligt bra jobb, det finns ett väldigt stort engagemang. Bara idag går 100 000 lärare och en miljon elever till skolan. Men alltfler halkar efter. När vi ringde ut till sommarlov senast var det 12 700 som lämnade grundskolan utan gymnasiebehörighet. En tredjedel fångas upp, men för övriga är det tufft. Den utvärderingen är mycket viktigare än alla Pisa-utredningar.

Klimatet är ett akut problem. Skolan behöver mer resurser. Samtidigt har vi haft åtta år av skattesänkningar och dessutom konsensus om budgetdisciplin, att varje satsad krona ska vara finansierad. Sverige behöver väl investera mycket mer? Varför inte låna?

– Det lånas redan nu, och då är det viktigt att vi lånar till rätt saker, som till infrastruktur och till skolan. I det rent praktiska budgetarbetet handlar det om att vi backar skattesänkningar och att vi parallellt gör rätt skattehöjningar: Billigare med det som är miljöbra, dyrare med det som är miljödåligt.

Vad hade det för genomslag i regeringens budget?

– Det var en bra första budget. Fyra miljarder extra till miljö- och klimatsatsningar, 22 procent ökning av miljöposten jämfört med den borgerliga regeringen. Men ambitionen är större.

Vilka gröna segrar har ni egentligen vunnit sedan september? Där era väljare fått valuta för sina röster.

– Dels klimatområdet där det viktigaste är satsningar på järnvägen, på upprustning av miljonprogrammen och på att Sverige nu lever upp till löften gentemot den internationella gröna fonden. Det senare satte genast igång resten av världen. Dels skolområdet, att läraryrket ska bli mer attraktivt för fler, att vi faktiskt investerar för mer tid och mer jämlikhet.

Nästa gång Sverige har riksdagsval, kommer miljö och klimat att hamna högt upp när svenskarna rangordnar sina frågor?

– Jag är övertygad om att det kommer att ligga högre. Den politiker som fortsätter avskriva klimatkrav, eller kalla sådana för extrema, kommer att vara politiskt död, det är bara en fråga om när.